Fru talman! Kenneth Kvist måste ha tappat minnet
något i fråga om hur statsråden har sett på Österrike-
affären. Utrikesministern har inför vårt gemensamma
utskott medgivit att man inte tänkte på att kalla Utri-
kesnämnden. Här ligger själva nyckelfrågan. En rege-
ring som inte ens inser sina författningsmässiga för-
pliktelser är på det sluttande planet. Denna regering
behöver upplysas av ett utskott som vårt att här gäller
det att hålla sig till lag och författning och spela enligt
de regler som vi har varit ense om ska gälla för de-
mokratins utövande i vårt land.
Det andra exemplet, som jag inte hann med i min
förra replik, gäller utnämningsmakten.
Landets statsminister medger inför utskottet att
det är naturligt att förtjänst och skicklighet vid till-
sättning av statliga ämbeten i högre utsträckning
kommer att kunna appliceras på socialdemokrater och
centerpartister än på andra. Det medger statsminis-
tern.
Det ger mig skäl att understryka att detta också är
uttryck för en regering som har tappat perspektiven
på vad den svenska författningen säger om vår för-
valtningstradition.
Kenneth Kvist påpekar att vi har rört oss bort ifrån
ett adelsprivilegium vid tillsättningen av statliga
tjänster. Ser inte Kenneth Kvist att statsministerns
uttalande leder fram till ett nytt adelsprivilegium, men
i partipolitikens hägn?
Vi ska varken ha adel eller partipolitik. Vi ska ha
det författningen säger, nämligen de bästa männen
och kvinnorna som kan sköta de ämbeten som den
svenska staten behöver ha tillsatta.
Man ser inte det som står i blixtbelysning i ut-
skottets handlingar - här riktar jag mig även till Ken-
neth Kvist. Man ser inte de problem som maktutöv-
ningen uppenbarligen just nu rymmer inom sig.