Herr talman! Det går an för utrikesministern att
tala högt och intensivt om att Sverige nu har mycket
att bidra med i internationella sammanhang och i
arbetet med att skapa förståelse människor emellan.
Men detta motarbetar man ju i regeringen genom att
riva broar när man stänger ambassader, som på ett
utomordentligt betydelsefullt sätt kan ge information
och kunskap om våra grannar, om dem vi behöver
arbeta tillsammans med.
Kan jag inte, utrikesministern, få svar på den frå-
ga jag har ställt: Har ni redan börjat att montera ned
de ambassader som jag nämnde?
Herr talman! Jag vill gå vidare och fokusera på de
områden som vi kristdemokrater tycker är så viktiga
att EU-ordföranden går vidare med och åstadkommer
resultat med under den här sexmånadersperioden.
Det gäller förhandlingarna med kandidatländerna,
som nu bör gå in i ett avgörande skede under våren.
Det har också utlovats under Sveriges ordförande-
skap. Sedan ska man avsluta dem med några länder.
Det är inte dags att pruta på detta än. Sverige bör vara
drivande för reformer av struktur- och jordbrukspoli-
tiken i unionen med målet att göra en radikal omdis-
ponering av resurser från de största nettobidragsmot-
tagarna till de nya medlemsländerna. Det finns oro-
ande tecken på att viljan att ta sitt ansvar för Europas
återförening är i avtagande i flera länder och bland
flera regeringar. Det är oroande. Det är med oro för
sysselsättning och ökad kriminalitet som ligger i
botten på den här oron hos många regeringar. Därför
är det vår plikt att som ordförandeland visa på den
historiska möjlighet som nu finns att återförena Euro-
pa. Tempot i förhandlingsprocessen får inte leda till
att den politiska opinionen i kandidatländerna vänds i
en Europafientlig riktning på grund av en långbänk.
Tyvärr stärks sådana tendenser av förslag som kan
låta kandidatländerna få vänta i sju år med den fria
rörligheten i vissa fall. De politiska och ekonomiska
Köpenhamnskriterierna är till stora delar redan upp-
fyllda, och EU-lagstiftningen är på god väg att imp-
lementeras. Men mina farhågor berör snarare kandi-
datländernas relationer med världen utanför EU. Har
man beredskap för att ta emot flyktingar? Hur blir
normerna för flyktingarnas rättigheter i de olika kan-
didatländerna? Risken är faktiskt överhängande att de
här länderna kommer att få ta en stor del av ansvaret
för nödlidande människor som söker sig till Europa
men som inte når längre än till de här gränsande län-
derna.
En annan fråga som gäller säkerhet och trygghet
är beroendet av gränsövervakning i kandidatländerna.
Kan vi vara säkra på att den organiserade brottslig-
heten och smugglingen inte får sin önskedröm upp-
fylld i området mellan Narva och Istanbul, att det blir
tillräckligt övervakat, att det inte kommer att vara
perforerat med kryphål för maffian? Här måste EU
hjälpa till, inte minst genom att involvera kandidat-
länderna i det rättsliga polisiära samarbetet på ett
tidigt stadium.
Kandidatländerna gränsar till minst sagt instabila
regioner, där vi kan ha kort tid på oss och där det kan
produceras verkligt allvarliga politiska kriser. Då
måste kandidatländerna vara förberedda på att sam-
verka med EU:s olika krishanteringsförmågor.
Herr talman! Vad gäller Ryssland och Tjetjenien
är jag övertygad om att EU har mycket att vinna på
att lyfta fram en nordlig dimension i samarbetet, dels
för att tillgodose EU:s intresse av politisk stabilitet i
Östersjöområdet, dels för att förbättra EU:s relation
och samarbete ekonomiskt och marknadsmässigt
inom detta närområde.
Två politikområden är av stor betydelse, och det
är naturligtvis säkerhetspolitiken och miljösamarbetet
i Östersjön. Relationerna med Ryssland är naturligt-
vis centrala för EU. Det är en stor utmaning att ut-
veckla goda ekonomiska och politiska relationer med
Ryssland, samtidigt som integrationsprocessen med
kandidatländerna fortsätter. EU-expansion och för-
djupning kan uppfattas som ett hot mot ryska intres-
sen.
Speciellt Kaliningradområdet förtjänar uppmärk-
samhet med tanke på betydelsen av ett fungerande
ekonomiskt utbyte och av att vi i framtiden ska slippa
se taggtråd o.d. i framtiden mellan länder som tidiga-
re har varit öppna. En dialog bör föras med Ryssland
om agerandet vid internationella kriser och om hur
samarbetet i krishanteringen ska ske. Politiskt måste
alla vägar utnyttjas för att fördjupa dialogen och sam-
arbetet inom ramen för EU-strategin med Ryssland.
Det gäller i ett långt perspektiv att hålla dörren öppen
till den europeiska värdegemenskapen för hela Ryss-
land.
Utrikesministern! Lägg inte ned ambassader! Vi
behöver dem i dag, och vi kommer att behöva dem i
framtiden.