Herr talman! Inledningen på den här debatten var
intressant. Regeringen inbjuder till diskussioner om
säkerhetspolitiken. Samtidigt fick vi nästan besked
om att det inte skulle vara diskussioner utan mer
kosmetiska överläggningar om formuleringar. Syftet
med överläggningar med partierna måste väl ändå
rimligen vara att rusta Sverige för den säkerhetspoli-
tiska utveckling som förestår. Vi ser ju tydligt att
mycket kommer att ske, inte minst i Sveriges närom-
råde, i Östersjöområdet.
En annan punkt som jag vill ta upp gäller detta att
lägga ned ambassader. I en tid när internationalise-
ringen ökar kraftigt och Sverige får fler kontakter och
förbindelser åt alla håll är det oförståeligt varför Sve-
rige ska lägga ned ambassader. Den rimliga utveck-
lingsriktningen är väl snarare att vi får alltmer anled-
ning att ha kontakter med andra länder och bygga ut
hela det systemet. Det är extra olyckligt att man
skickar en signal om nedläggning i Medelhavsområ-
det samtidigt som Sverige säger att vi inom EU måste
lägga samma tyngdpunkt på vårt närområde och Me-
delhavsområdet. Signalen som skickas är ju den rakt
motsatta. Det finns en annons i antirökkampanjen om
att barn gör inte som ni säger utan som ni gör. Det är
samma sak i diplomatin. Det är många länder i Me-
delhavsområdet som undrar: Vad nu då? Finns det ett
stort ointresse för Medelhavet? Är det därför ni lägger
ned ambassader i det här området?
Herr talman! Egentligen skulle jag nu vilja foku-
sera på globaliseringen. Den innehåller två moment,
nämligen demokrati och marknadsekonomi. Det är
värderingar som tidigare var västliga värderingar,
men som nu är på väg att bli globala.
Demokratin har gjort stora framsteg. Över 60 %
av jordens befolkning lever faktiskt under folkvalda
regeringar. Det stora problemet är naturligtvis de som
är kvar, de diktaturer som faktiskt finns. Vi vet att det
finns diktaturer framför allt i islamiska länder, både
islamitiska sådana och sådana som är tvärtom, dvs.
mot islam. Vi kan ta Iran och Algeriet som exempel.
Men det stora problemet i världen är att nästan var
fjärde människa lever i en kommunistisk diktatur.
Proletariatets diktatur är fortfarande en mycket stor
och dominerande styrelseform på jorden. Jag tycker
att det finns anledning att i en debatt i den svenska
riksdagen notera att detta är ett kvarvarande stort
problem som tyvärr nämns alltför lite i debatten. Det
är dessutom så att denna diktatur inte är någon slump.
Det är ju själva fundamentet i den kommunistiska
ideologin att proletariatet ska ha en makt över ut-
vecklingen i form av en diktatur, en enpartistat.
Om jag förstår det rätt finns det t.o.m. inom
Vänsterpartiet de som anser att kommunism är ett
rimligt styrelseskick i världen och att man ska ha
proletariatets diktatur som en styrelseform för männi-
skor. Det gör att det finns anledning, inte minst i den
svenska riksdagen, att verkligen diskutera om vi kan
tala om demokrati i världen och samtidigt ha partier,
eller i alla fall delar av partier, som förespråkar dik-
taturen som styrelseform. I allt från Kuba till Nordko-
rea ser vi detta. Det är också allvarligt att regeringen
som stödparti för sin politik förlitar sig på ett parti
som har haft, och till dels även har, kommunismen
som ideologi. Jag tror att det är viktigt, inte minst för
Vänsterpartiets företrädare i debatten att klargöra
detta. Man kan inte från denna talarstol hårt och ivrigt
plädera för demokrati i andra länder om man samti-
digt själv inte håller rent i sin egen ideologiska upp-
fattning.
Det andra benet i globaliseringen är marknadse-
konomin. Den var länge förbehållen en mycket liten
del av jorden, Västeuropa, Nordamerika och några
länder i västra Stillahavsområdet. Huvuddelen av
jordens länder styrdes på helt andra sätt ekonomiskt.
Det var socialism i Östeuropa men också i stora delar
av tredje världen. Vi har Kina, den indiska socialis-
men, den arabiska socialismen och den afrikanska
socialismen. I Latinamerika hade man väl inte så
mycket socialism utan mera merkantilism. Det är
också ett system för statsstyrning och protektionism.
Den fattigdom vi ser i världen i dag är ju inte ett
resultat av globaliseringen utan ett resultat av icke-
globaliseringen. Under många decennier har länder
varit avstängda och isolerade och styrts helt och hållet
med kommandoekonomier på det ena eller andra
sättet. Det blir något bisarrt om vi ska ha en debatt
om globaliseringens negativa följder och därmed
pekar på den omfattande och upprörande fattigdom
som fortfarande finns i stora delar av världen, när den
i grunden beror på att länder valt att isolera sig från
omvärlden och ha ett ekonomiskt styrelseskick där
man inte har gett de enskilda människorna möjlighet
att utvecklas.
Hela Afrika och stora delar av övriga världen är
fyllt av projekt som har misslyckats, individuella
utvecklingsprojekt som aldrig blev av därför att
statsmakten hindrade dem. Man fick aldrig chansen
att starta sitt företag, att utveckla sin ekonomi och att
ta tag i alla de idéer som en befolkning har. Det finns
ingen anledning att tro att afrikaner, asiater eller la-
tinamerikaner skulle vara mindre begåvade, mindre
uppfinningsrika eller mindre kreativa än vad vi euro-
péer eller nordamerikaner är. Det har naturligtvis
handlat om statsmakter som har förhindrat, och fort-
farande förhindrar, länders befolkningar att utveckla
sig. Jag tror att alla har samma strävan att bygga väl-
stånd för sig själv, sina nära och för samhället i stort.
Det är ingenting som är förbehållet bara en viss del av
jorden. Det är nog så att alla människor, inte minst i
u-länderna mer än någon annanstans, drivs av denna
strävan. Då är det just hindren som måste bort, alla de
hinder som har gjort att länder inte har utvecklats och
hängt med i utvecklingen som man borde ha gjort.
För 30-40 år sedan fanns det stora förhoppningar
i samband med avkoloniseringen, särskilt i Afrika.
Man sade att nu skulle väl ändå chansen finnas att
komma i kapp, att få en snabb tillväxt och komma i
fatt de länder som hade en rimlig levnadsstandard för
flertalet av sina medborgare. Tyvärr har ju mycket av
detta kommit på skam just därför att man inte har haft
förmåga att se att det är den fria och öppna ekonomin
som är grunden för detta. Det är faktiskt det enda
system världen känner som kan ge en bred och ac-
ceptabel levnadsstandard för en befolkning. Vi kän-
ner faktiskt inget annat. Det finns möjligtvis ett un-
dantag, och det är att om man har ett litet land med
mycket olja under jorden kan man bli rik även om
man är feodal. Det har vi sett på några få ställen på
jorden. Men bortsett från dessa små undantag med
geologiskt lyckligt lottade länder, är det faktiskt bara
en marknadsekonomi och en demokrati som kan ge
en acceptabel levnadsstandard till en hel befolkning.
Det är just där globaliseringen ligger. Det tragiska är
ju att det är så många som är emot globaliseringen
just därför.