Herr talman! Inrikes- och utrikespolitiken hör mer
och mer ihop i dagens globaliserade samhälle. Det är
ibland svårt att göra en klar uppdelning mellan dem.
Det finns en mängd olika samhällsfrågor som omfat-
tar en internationell dimension. Speciellt tydligt blir
detta i EU-samarbetet, där många traditionella inri-
kespolitiska frågor numera har blivit utrikespolitik.
Herr talman! Jag tänker i dag ägna mitt anförande
åt några av de viktigaste och mest avgörande frågorna
för vår framtid, nämligen miljöfrågorna. Om vi inte
på allvar tar tag i dessa frågor och låter miljöstyr-
ningen genomsyra hela vår politik står vi inför oanade
konsekvenser. Det är konsekvenser som våra barn
och kommande generationer kommer att få betala för.
Priset kan bli mycket högt.
En hållbar utveckling definieras ofta som "en ut-
veckling som tillgodoser dagens behov utan att
äventyra kommande generationers möjligheter att
tillgodose sina behov". Det är detta som vi kristde-
mokrater menar med förvaltarskapet, en av de
grundläggande principerna i vår ideologi.
Förvaltarskapet innebär inte något passivt förhåll-
ningssätt utan är utvecklande och förädlande till sin
karaktär. Människan kan ingripa i och påverka natu-
ren, men ska göra det på ett sätt som är långsiktigt
hållbart och varsamt. Människan, näringslivet och
statliga förvaltningar m.fl. måste tillsammans arbeta i
samma riktning.
Herr talman! Jag är övertygad om att det finns ett
samband mellan det ökade antalet miljökatastrofer
runt om i världen och hur vi människor behandlar vår
miljö. Vi kan inte avfärda forskarnas varnande rap-
porter med att de enbart är ovetenskapliga eller sak-
nar fullständig bevisföring. Vi måste ta miljökatastro-
ferna som varningssignaler, lyssna på forskarna och
miljöorganisationerna och våga lära av våra misstag.
Vårt konsumtions- och produktionssamhälle är inte
hållbart i längden. Vi måste ändra vårt sätt att leva,
vår livsstil.
De allvarligaste miljöhoten i dag är globala och
regionala. Det gäller bl.a. växthuseffekten, ozonför-
tunning, övergödning, spridning av miljögifter, för-
surningen, skogsbränningen och regional vattenbrist.
Det krävs ett bättre globalt och internationellt samar-
bete. Vilken status har t.ex. FN:s miljöorgan UNEP i
dagens världspolitik? Ja, inte är det någon ledande
organisation, men det borde den vara. Den svenska
regeringen borde driva att UNEP förstärks och kan-
ske t.o.m. utrustas med ett miljösäkerhetsråd, ett råd
som t.ex. kan besluta om snabbinsatser vid olika
miljökatastrofer och som kan verka preventivt och
tidigt varna om potentiella hot- och riskområden.
Faran för allvarliga klimatförändringar är kanske
den största miljöutmaningen världen har stått inför.
När det gäller växthusgaser är forskarna allmänt
överens om att utsläppen så snart som möjligt måste
minska med 70 %, annars riskerar den senaste tidens
extrema väder att bli regel snarare än undantag. Re-
dan nu hotas små öar i Stilla havet av de stigande
havsnivåerna. Arbetet med att implementera förplik-
telserna i Kyotoprotokollet måste inledas omgående,
liksom arbetet med att förhandla internationella mål
för klimatpolitiken även efter år 2012.
Ozonlagrets uttunning och klimatförändringar till
följd av växthuseffekten får särskilda konsekvenser
för oss här i Norden. Vi påverkas speciellt av tempe-
raturerna på Nordpolen och av Golfströmmens fram-
tid. Eftersom vi här i Norden har en relativt god erfa-
renhet av ett aktivt miljöarbete, borde vi kunna bli
föregångare i att minska våra utsläpp av farliga växt-
husgaser. Låt Norden och Östersjöregionen utvecklas
som ett provområde för att uppfylla åtagandena i
enlighet med Kyotoprotokollet.
Herr talman! Förutom växthuseffekten och kli-
matfrågorna finns det en lång rad andra viktiga miljö-
frågor. Det är allas vårt ansvar att åstadkomma en
mer hållbar utveckling under 2000-talet. De interna-
tionella miljökonventionerna måste följas och imple-
menteras i världens alla hörn. Häri ingår arbetet med
att i praktiken uppfylla Agenda 21, konventionen om
biologisk mångfald, konventionen mot ökenspridning
och Montrealprotokollet.
Riokonferensen 1992 hade onekligen stor betydel-
se och har bidragit till att miljömedvetandet i världen
påtagligt har ökat. Däremot är länderna i den s.k.
G77-gruppen oerhört besvikna över att de rika län-
derna har svikit sina åtaganden. G77-länderna hävdar
med rätta att konsekvenserna av de rika ländernas
uteblivna bistånd och resurstillskott bl.a. har inneburit
en försämrad miljö.
Här finns miljöproblemens kärnpunkt inför fram-
tiden. Handel och tillväxt ställs ofta felaktigt mot
miljö och hållbar utveckling. Miljöregler sägs hämma
ekonomisk tillväxt och utveckling, likaså sägs handel
och ekonomiska intressen ske utan miljöhänsyn. Det
sägs också att om u-länderna uppnår en lika hög kon-
sumtionsnivå som vi i västvärlden så hotar en ekolo-
gisk kollaps.
Det är en självklarhet att den fattiga världen får
möjligheter att höja sitt ekonomiska välstånd. En
ökad internationell handel och investeringar hjälper
till att få hjulen i rullning i fattiga länder. Problemet
är att de livsstilar som sprids från västvärlden inte är
långsiktigt hållbara. Tillväxten måste i stället ske
genom ett mycket intelligentare sätt att använda bl.a.
energi och material. Vi bör ge ett ökat miljörelaterat
bistånd i enlighet med löftena från Riokonferensen.
Vi måste inse och sprida insikten i samhället och
bland företag att miljösatsningar inte är tillväxthäm-
mande. Marknadsekonomin måste utgå från sina
ekologiska och sociala ramar. Den renodlade mark-
nadsekonomin fungerar inte och inte heller den
kommunistiska planekonomin. Av historisk erfaren-
het vet vi att båda dessa modeller utgör ett hot mot
vårt ekologiska samhälle. Låt oss i stället arbeta för
den kristdemokratiska modellen, dvs. en ekologisk
och social marknadsekonomi.
Herr talman! Låt mig få avsluta med ytterligare
några ord om miljösituationen i Norden och i vårt
närområde.
Östersjöns ekosystem är allvarligt hotat. Stora
områden är drabbade av bottendöd. Utsläpp av olja
genom olyckor och medvetna handlingar hotar djur-
och fågellivet till havs och i kustområdena. Det är
alldeles nödvändigt att de nordiska länderna och
grannländerna i närområdet fortsätter att utveckla
samarbetet kring Östersjöns miljötillstånd. Norden
har även ett starkt intresse av att säkerheten förbättras
vid kärnkraftverken och i kärnavfallshanteringen i f.d.
Sovjetunionen. Vi behöver bidra med mer stöd och
tekniskt kunnande för att utveckla lagringsmetoder
och nya energiförsörjningssystem. I Barentsregionen
och nordvästra Ryssland måste vi prioritera arbetet
med att hindra utsläpp av föroreningar samt att främja
en renare produktion, system för miljöstyrning och
investeringar i miljöteknik. Delar av Murmansk är
som en tickande bomb.