Herr talman! Det är mycket man skulle vilja ta
upp i en utrikespolitisk debatt. Man hinner inte med
allt vad man skulle vilja. Jag hade velat ägna en del
tid också åt EU och "Fästning Europa". Med det
uttrycket menar jag asylpolitiken, som skärps och där
Sverige måste höja rösten betydligt mer än vad som
gjorts.
Vi har kommit att diskutera vår doktrin om alli-
ansfrihet och neutralitet mycket. Det beror på två
saker - dels den motion som ligger i riksdagen från
Folkpartiet och som har tvingat fram debatten, dels
att utrikesministern har kallat partiledare till över-
läggningar för att diskutera detta. Då är det naturligt
att detta kommer högt upp i en utrikespolitisk debatt.
Nu säger utrikesministern att alliansfriheten ska
syfta till mycket mer än att vi ska kunna vara neutra-
la. Vi får väl se vad som kommer ut av överläggning-
arna och den fortsatta diskussionen. Jag tycker att det
är bra att det har lyfts upp på det här sättet. Det som
ligger i grund och botten är nämligen att Sverige har
varit och är - eller låtsas vara - fripassagerare på det
säkerhetspolitiska området. Vi har någonstans i bak-
huvudet att vi ska få hjälp. Men det har inte riktigt
kunnat uttryckas.
Med precis samma argument som man hade när
Sverige skulle gå med i EU så menar jag att det är
bättre att vara med vid bordet och diskutera nedrust-
ning, kärnvapen och vad det nu kan vara än att stå
utanför och inte ha något inflytande. Är vi med så kan
vi argumentera, lägga fram förslag och påverka. Det
är en viktig del i det säkerhetspolitiska bygget för
svensk del också att vi kan vara med där besluten
fattas.
Jag tackar så hjärtligt för debatten, som fortsätter.