Fru talman! "Alla människor äro födda fria och
lika i värde och rättigheter."
Så inleds Förenta nationernas allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna. Detta är grundvalen
för vårt arbete.
Syftet är att försvara den enskilda människans
värdighet, frihet och trygghet.
Uppgiften framstår i dag som extra viktig. I en tid
av global ekonomi, information och rörlighet behöver
vi, mer än någonsin, en gemensam värdegrund som
binder samman civilisationer och människor.
Det handlar om att förse den världsomspännande
ekonomin med världsomspännande spelregler som
ger rättvisa villkor. Det handlar om att balansera den
gränslösa marknaden med gränslösa värden, byggda
på demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar
om att se möjligheten, inte hotet, i människors ökade
rörlighet. Och det handlar om en kamp mot fattigdo-
men.
Sveriges samlade utrikespolitik ska samverka för
dessa mål. Denna helhetssyn är även utgångspunkt
för rapporten En rättvisare globalisering och för den
parlamentariska utredning som i höst ska presentera
sin rapport om en samlad svensk politik för global
utveckling.
Regeringen ska också driva dessa frågor målmed-
vetet i EU, FN, WTO och Världsbanken. Alla natio-
ner och forum måste samarbeta för att utveckla glo-
baliseringens positiva möjligheter och motverka att
den leder till nya vidgade klyftor.
Det viktigaste verktyget för Sverige är EU. Unio-
nen är i dag en central utrikes- och säkerhetspolitisk
aktör.
Sverige är nu för första gången ordförande i EU.
Vår uppgift är att, i hela unionens intresse, driva dess
arbete framåt och vara dess röst utåt.
Vårt ordförandeskap sammanfaller med stora ut-
maningar för unionen. Miljöförstöringen ska bekäm-
pas. Full sysselsättning ska uppnås. Kampen mot
främlingsfientlighet ska intensifieras. Många av
dessa frågor har direkt betydelse för medborgarna och
visar hur inrikes- och utrikespolitik hänger samman.
Den största utmaningen av alla är utvidgningen.
Ingen annan fråga är så avgörande för EU:s framtid
och för utvecklingen i Europa. Med den banar vi väg
för frihet, demokrati och välstånd i hela Europa. Med
den återförenar vi Öst- och Västeuropa. Med den blir
vi en ännu starkare röst i världen, för de gemensam-
ma värdena.
Vi prioriterar utvidgningen - och freden. Vi vill
verka för ett politiskt genombrott i förhandlingarna
och för att alla kandidatländer ska behandlas rättvist.
Programmet för det fortsatta arbetet har starkt stöd i
EU, och Nicefördraget ger oss den institutionella bas
som behövs. Vi står helhjärtat bakom slutsatserna
från Europeiska rådet i Nice om att EU ska kunna
välkomna nya medlemmar från slutet av år 2002.
Vi prioriterar jobben - och tillväxten. Vid Euro-
peiska rådets möte i Stockholm i mars ska vi staka ut
vägen mot ett EU med stark ekonomi och full syssel-
sättning. För detta krävs inte bara ekonomiska refor-
mer och åtgärder till stöd för nyföretagande. Vi måste
också hantera att EU:s arbetskraft åldras och minskar,
och vi måste skapa ett kunskapssamhälle där alla
behövs och där jämställdhet råder. Ett samhälle som
kan tjäna som modell för andra i en global ekonomi.
Vi prioriterar miljön - och framtiden. Vid Euro-
peiska rådets möte i Göteborg i juni ska vi anta en
strategi för hållbar utveckling. Bland prioriteringarna
finns klimatet och kemikalierna. Genom detta arbete
får EU också en plattform för sitt miljöarbete på glo-
bal nivå.
Framtidens EU måste bli en medborgarnas union,
där besluten går att följa och påverka. Sverige arbetar
hårt för detta. Därför välkomnar vi uppdraget från
Nice att inleda en alleuropeisk debatt om EU:s fram-
tid. I samarbete med Belgien och kommissionen, och
med medverkan av Europaparlamentet, förbereder vi
nu olika initiativ. Vi hoppas engagera så många som
möjligt i diskussionen, i såväl medlems- som kandi-
datländerna. De nationella parlamenten kommer att
ha en central plats i denna diskussion.
Framtidens EU måste också bli en konsumenter-
nas union med ökad livsmedelssäkerhet, bättre kon-
sumentskydd och en fullt utvecklad inre marknad.
Det är viktigt att euron blir en framgång och att
införandet av sedlar och mynt går smidigt. Frågan om
ett svenskt deltagande i den europeiska monetära
unionen kommer att underställas svenska folket.
Sverige vill uppnå en human och solidarisk asyl-
och migrationspolitik inom EU, med bättre ansvars-
fördelning mellan medlemsländerna. Vårt mål är ett
Europa som visar öppenhet mot omvärlden.
Vi ska föra dessa och övriga frågor framåt med
kraft och i hela unionens intresse.
Sverige leder nu också EU:s gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitik. Denna har successivt blivit
en central del av EU-samarbetet. Att 15 länder står
bakom samma budskap ger tyngd och genomslag.
En viktig åtgärd är också att vi måste skapa mer
samstämmighet i EU:s externa agerande.
Det nya Cotonouavtalet, mellan EU och 77 ut-
vecklingsländer, kan tjäna som exempel. Här integre-
ras dialog om demokrati och mänskliga rättigheter
med jämställdhetsarbete, miljöhänsyn och regionalt
handelsfrämjande - allt i syfte att bekämpa fattigdom
och lägga grunden för hållbar utveckling.
Så vill vi fortsätta att arbeta.
Vi vill också bygga vidare på det faktum att EU i
dag är en av världssamfundets främsta försvarare av
demokrati och mänskliga rättigheter. Detta sker ge-
nom de krav som EU ställer på sina kandidatländer,
som t.ex. Turkiet. Detta sker också genom unionens
dialog med tredje land och genom vårt gemensamma
arbete i Förenta nationerna, Europarådet och OSSE.
Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter
är och förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Det nya seklet har inneburit viktiga landvinningar
för de mänskliga rättigheterna. Nu är också en inter-
nationell brottmålsdomstol äntligen på väg att inrät-
tas, och nationella domstolar drar i högre grad föröva-
re inför rätta.
Men det finns mycket kvar att göra.
Dit hör kampen mot dödsstraffet. Medan världen i
övrigt går mot avskaffande håller länder som Kina,
USA och Saudiarabien fast vid detta omänskliga
straff.
Dit hör kampen mot tortyren. Regeringar världen
över fortsätter att trotsa förbudet mot denna grymhet.
Som ordförandeland i EU ska vi stärka vår gemen-
samma kamp mot tortyren.
Dit hör även kampen mot människohandel, sär-
skilt med kvinnor och barn. Regeringar måste över-
allt, världen över, göra mer för att stoppa denna nya
slavhandel.
Demokrati vinner mark världen över. Regimskif-
tet i Förbundsrepubliken Jugoslavien är ett särskilt
glädjande exempel. Samtidigt fortsätter det politiska
förtrycket i länder som Kuba, Irak och Vitryssland.
Sverige och EU ska fortsätta att vara en stark röst
för alla de mänskliga rättigheterna.
Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter
fyller 50 år i år. Behovet av att stärka asylrätten inter-
nationellt kommer att hamna i fokus. Vi ska fortsätta
att verka för att fler länder tar ansvar för både flyk-
tingar och andra som behöver skydd.
Handel är ett instrument för samarbete och kan
därmed öka rättvisan.
Därför måste fler stater öppna sina gränser för
handel och investeringar. De rika länderna har ett
särskilt ansvar. Sverige verkar för att EU snarast ska
införa tullfrihet för världens 48 fattigaste länder.
Världshandeln måste bygga på rättvisa spelregler.
Därför arbetar Sverige för en ny förhandlingsrunda i
WTO och för att stödja utvecklingsländernas intres-
sen. Vårt mål är ett utvecklat regelverk som öppnar
världshandeln för alla. Handelsreglerna måste stå i
samklang med de internationella miljöavtalen. WTO
bör även främja mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Sverige verkar för att WTO ska få flera medlem-
mar. Vi stöder Kinas ansökan. Ett medlemskap i
WTO blir ett positivt inslag i landets reformprocess.
Vi stöder också Rysslands ansträngningar att inlem-
mas i världsekonomin och bli medlem i WTO.
Sverige ska stå starkt i en internationaliserad eko-
nomi. Vi måste därför ständigt verka för ökad kon-
kurrens, både i Sverige och på utländska marknader.
Som ett led i detta intensifierar vi handels- och in-
vesteringsfrämjandet, med betoning på branscher som
IT och bioteknologi. Regeringen satsar också mål-
medvetet på exportfrämjande och kommer under
våren att lägga en proposition om Exportrådet.
Utvecklingssamarbetet är ett verktyg för mänskli-
ga rättigheter och demokrati.
EU är världens största biståndsgivare. Denna re-
surs måste användas effektivt och ändamålsenligt.
Sverige arbetar för att EU ska vara en förkämpe för
solidaritet och rättvisa, och ett kraftfullt verktyg mot
fattigdomen. Målet är att halvera världens fattigdom
till år 2015 - ett mål som världens regeringar har
ställt sig bakom.
Regeringen vill inte bara öka de fattigas resurser
utan också deras inflytande och handlingsfrihet. Ut-
vecklingssamarbetet ska verka för mänskliga rättig-
heter, demokrati, tillväxt och rättvis fördelning av
makt och resurser.
Vi kommer också att arbeta för att EU spelar en
konstruktiv roll vid de konferenser och möten som
FN arrangerar detta år. De har alla ett gemensamt
syfte: att motverka fattigdom och att bygga upp
strukturer och partnerskap för en långsiktig ekono-
misk utveckling som gynnar fattiga kvinnor, män och
barn. Detta är viktigt för att infria de ekonomiska och
sociala rättigheterna.
Sveriges bistånd växer nu snabbt, både genom
tillväxten i Sverige och som andel av BNI. Regering-
ens vilja att nå enprocentsmålet står fast.
De ökade resurserna ska bl.a. användas för att
främja demokrati och mänskliga rättigheter liksom
skuldlättnader och kampen mot hiv/aids. Vi vill också
öka de fattigas tillgång till IT, stödja regionalt samar-
bete mellan utvecklingsländer och tydliggöra bistån-
dets konfliktförebyggande roll.
Konflikter måste förebyggas för att ge plats åt ut-
veckling och rättvisa.
Tragedierna på Balkan och Europas oförmåga att
agera i tid visar tydligt på behovet av tidiga insatser
för att förhindra att krig uppstår. Detta är också bak-
grunden till det svensk-finska initiativ som har gjort
krishantering till en uppgift för EU.
Strukturerna för EU:s krishantering lades fast vid
Europeiska rådets möte i Nice. Nu är det Sveriges tur
att leda arbetet vidare och ge unionen en grundläg-
gande förmåga till konfliktförebyggande och kris-
hantering. EU:s förmåga kan bli ett viktigt bidrag till
freden och upprätthållandet av folkrätten globalt.
Utgångspunkterna för vårt arbete är bl.a. följande:
EU har stor potential som konfliktförebyggare.
Vi vill stärka denna förmåga. Med sin bredd och
sin historia som fredsprojekt kan EU spela en viktig
roll för att förebygga väpnade konflikter, även glo-
balt. Därför arbetar vi för att Europeiska rådets möte i
Göteborg ska anta ett program med konkreta förslag
för hur EU ska bli bättre på att förebygga konflikter.
Få konflikthanteringsinsatser är uteslutande mili-
tära.
Därför har vi ett integrerat synsätt på konfliktfö-
rebyggande, civil och militär krishantering. Det är
också viktigt att verka för samordning med biståndet i
alla dess faser.
För att agera krävs verktyg.
Varje land anmäler sina civila och militära bidrag
till ett gemensamt register. Därmed identifieras resur-
ser som snabbt kan sättas in i kriser. De militära re-
surserna anmäldes i höstas. Sverige leder nu motsva-
rande arbete på den civila sidan. Sverige har även
ansvar för att utveckla formerna för samverkan mel-
lan EU och Nato.
Framtida stora krisinsatser hanteras sannolikt av
hela världssamfundet.
FN och dess säkerhetsråd har det övergripande
ansvaret för fred och säkerhet. EU:s krishantering ska
ske i enlighet med FN-stadgan och kunna användas i
insatser av både FN och OSSE. Sverige verkar för att
EU:s krishantering byggs upp i nära samarbete med
FN. Fredsframtvingande insatser kräver ett beslut av
FN:s säkerhetsråd.
Beslut om en EU-ledd insats fattas med enhällig-
het av medlemsländerna.
Det är upp till varje land att besluta om deltagan-
de.
Det är också på sin plats att slå fast vad EU:s kris-
hantering inte innebär:
Det innebär inga ömsesidiga försvarsförpliktelser
eller bildandet av en Europaarmé. EU är ingen för-
svarsunion. Den är heller ingen sluten klubb. Samar-
betet står öppet för deltagande också från länder utan-
för EU.
Freden måste värnas, med nedrustning och vape-
nexportkontroll.
Sverige och EU arbetar för att hindra att lätta va-
pen sprids utan kontroll, t.ex. genom illegal handel.
Vi vill att FN-konferensen om lätta vapen i sommar
ska anta ett handlingsprogram som prioriterar export-
kontroll, internationellt samarbete och särskilt bistånd
till utsatta länder.
Regeringen ska fortsätta att driva på kärnvapen-
nedrustningen. Vi måste följa upp att åtagandena från
ickespridningskonferensen verkligen uppfylls. Ett
delmål är att provstoppsavtalet ska träda i kraft. Ett
annat är att få fram ett avtal mot produktion av klyv-
bart material för kärnvapenändamål. Ett tredje är att
främja nedrustning av taktiska kärnvapen. Vi fortsät-
ter också att arbeta genom Ny-agenda-initiativet, för
att få kärnvapenstaterna och övriga världssamfundet
att ta de 13 steg för nedrustning som vi alla är över-
ens om.
Vi uppmanar USA att beakta följderna för ned-
rustnings- och ickespridningsarbetet om man utveck-
lar ett nationellt missilförsvar och att därför avstå från
detta projekt.
Kampen mot biologiska vapen måste gå vidare.
Vi inriktar oss i år på att göra konventionen mer ef-
fektiv, genom en kontrollmekanism.
Ännu ett viktigt bidrag till fredsarbetet är att öka
kontrollen över handeln med krigsmateriel, liksom
handeln med teknologi för massförstörelsevapen.
Sverige har en stram politik på detta område och
verkar för samma linje internationellt.
Fru talman! Sveriges säkerhetspolitik har sedan
1992 sammanfattats i följande formulering: "Sveriges
militära alliansfrihet, syftande till att vårt land skall
kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområ-
de, består."
Den formuleringen bör nu, enligt vår mening, ses
över. Därför har vi inbjudit alla riksdagspartier till
överläggningar i detta ämne. Vår strävan är att skapa
bred enighet, och en bred debatt, kring en bättre be-
skrivning av vår säkerhetspolitiska linje.
Avsikten är inte att överge den militära alliansfri-
heten.
Den militära alliansfriheten är en tillgång för Sve-
rige och har starkt stöd hos det svenska folket. Den
ger oss handlingsfrihet. Den medverkar till att minska
risken för konflikter och spänning i vår del av Euro-
pa. Den gör det möjligt för oss att vara drivande i
arbetet för kärnvapennedrustning.
Allt detta bildar grund för vårt säkerhetspolitiska
val. Vi ser fram emot överläggningarna, som vi hop-
pas kan inledas denna månad.
Förenta nationernas roll växer i en tid av globali-
sering.
FN:s styrka ligger i dess unika bredd, både i
medlemskrets och i verksamhet. Sverige ska fortsätta
att bidra till att FN moderniseras och blir mer effek-
tivt.
Det är nödvändigt att stärka FN:s kapacitet inom
fred och säkerhet. Vi måste dra lärdom av Rwanda
och Srebrenica.
Så görs också i den s.k. Brahimirapporten. Den
efterlyser samordning mellan medlemsstaterna för att
de snabbt ska kunna ställa fredsbevarare till FN:s
förfogande. Den pekar också på behovet av att anpas-
sa FN till dagens komplexa missioner i Kosovo och
Östtimor.
Sverige stöder rapportens förslag och verkar för
att de snabbt ska genomföras. Det närmare samarbetet
mellan EU och FN kan bli ett viktigt bidrag till ökad
samordning inom både fredsbevarande och bistånd.
Sanktioner är ännu ett område som är under dis-
kussion och utveckling. Effektiva, riktade sanktioner
ska slå mot makthavare utan att drabba civilbefolk-
ningen. Samtidigt har sådana sanktioner visat sig
svåra att genomföra. Sverige är inställt på att senare i
år ta över samordningen av ett internationellt projekt
om riktade sanktioner, med deltagande av en bred
krets länder, FN-sekretariatet, forskare och enskilda
organisationer.
OSSE spelar en viktig roll för Europas säkerhet
tack vare sin utvecklade fältverksamhet, sin särskilde
högkommissarie för nationella minoriteter och sitt
normarbete. En viktig OSSE-princip är att varje land
ska ha rätt att själv välja sin säkerhetspolitiska linje.
Som EU-ordförande inriktar vi oss på att utveckla
samarbetet med OSSE inom civil krishantering och
konfliktförebyggande. Tanken är att EU:s resurser
ska kunna användas i OSSE-missioner.
Fru talman! Sveriges utrikespolitik har en trefal-
dig styrka genom sin nordiska, sin europeiska och sin
globala identitet. Vårt mål är att ständigt utveckla var
och en av dessa identiteter och att öka samverkan
mellan dem.
Vi vill fortsätta att främja och fördjupa integratio-
nen inom Norden genom att bl.a. reducera och av-
skaffa fler gränshinder.
Det är viktigt att fortsätta samarbetet kring Öster-
sjön. Kombinationen av nya marknadsekonomier och
mogna välfärdsstater har resulterat i en stark bas för
utveckling och en av Europas snabbast växande regi-
oner. Målet för Sveriges Östersjöpolitik är att stödja
hållbar utveckling, social rättvisa och fördjupad de-
mokrati. Östersjöpolitiken ska också stärka de svens-
ka företagens position i regionen, och främja kontak-
ter mellan människor och organisationer.
Samma sak vill vi också göra inom ramen för Ba-
rentsrådet där Sverige i mars tar över ordförandeska-
pet.
Sverige ska fortsätta att främja Estlands, Lettlands
och Litauens integration i närområdet. Detsamma
gäller Polen. Parallellt med det lägger vi gradvis mer
fokus på det bilaterala samarbetet med Ryssland och
Ukraina. I vår kommer vi att lägga fram en proposi-
tion för det fortsatta samarbetet med Öst- och Cent-
raleuropa.
Vi eftersträvar fördjupat samarbete med Ryssland
på alla nivåer och områden. Inom EU:s Rysslands-
samarbete, som till stor del baseras på arbetet med
den nordliga dimensionen, vill vi intensifiera den
politiska dialogen och skapa samverkan i konfliktfö-
rebyggande, krishantering, nedrustning och ick-
espridning. Vi vill också särskilt lyfta fram frågor
som miljö, kärnsäkerhet och kampen mot organiserad
brottslighet. Dessutom ska vi verka för att Ryssland
på sikt integreras helt i världshandeln.
Men vi måste också reagera när utvecklingen ger
anledning till oro. Konflikten i Tjetjenien måste få ett
slut. För detta krävs en politisk lösning. För detta
krävs också att övergrepp utreds och att ansvariga
ställs inför rätta.
Den transatlantiska länken, och en fortsatt stark
amerikansk roll i Europa och i vårt närområde, är av
stor betydelse för såväl Sveriges som Europas säker-
het.
Sverige vill som EU-ordförande stärka förbindel-
serna med USA och Kanada. Det transatlantiska sam-
arbetet vilar på stor värdegemenskap och står för
världens största handels- och investeringsflöde. Vå-
rens toppmöten mellan EU och USA respektive Ka-
nada bör utnyttjas för att fördjupa samarbetet.
Fredsprocessen i Mellanöstern befinner sig i en ny
fas sedan Ariel Sharon i går valdes till premiärminis-
ter i Israel. Från Sveriges och EU:s sida utgår vi från
att fredsansträngningarna ska fortsätta. I ett uttalande
slår vi fast att unionen står beredd att fortsätta att
stödja fredsprocessen. Förhandlingarna måste åter-
upptas så snart som möjligt. När så sker är det cent-
ralt att parterna utgår från redan ingångna avtal och
de hittills uppnådda resultaten.
En fredsuppgörelse måste vara baserad på folk-
rätten, inklusive de relevanta säkerhetsrådsresolutio-
nerna 242 och 338, principen land för fred och förbu-
det mot att erövra land med våld. Den måste också
inbegripa upprättandet av en demokratisk, livskraftig
och fredlig palestinsk stat. Slutresultatet måste vara
en rättvis och hållbar fred, en fred som innebär säkra
och erkända gränser för alla stater i regionen och som
normaliserar förhållandet mellan dem.
På kort sikt måste parterna göra allt för att för-
hindra våldshandlingar som riskerar att förvärra den
sköra situationen i regionen. Sverige och EU kommer
också att fortsätta att nära följa Israels bosättningspo-
litik.
Balkan förblir en prioritering. Freden och demo-
kratin vinner fotfäste, men vi måste vara beredda på
bakslag. Komplicerade frågor kring Jugoslaviens
federala struktur återstår att lösa, såsom Kosovos och
Montenegros framtida ställning. Behandlingen av
minoriteter måste förbättras och flyktingar ges möj-
lighet att återvända hem.
Det svenska engagemanget på Balkan förblir be-
tydande. Den svenska bataljonen och de svenska
poliserna i Kosovo är konkreta exempel på det.
Det fortsatta våldet i Colombia är djupt oroande.
Som ordförande vill vi öka EU:s ansträngningar att
bidra till en hållbar fred. Vi stärker också Sveriges
stöd till fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat ut-
vecklingssamarbete.
Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo
hotar freden och utvecklingen i hela regionen och är i
dag Afrikas allvarligaste kris. Sverige arbetar för att
förmå parterna att följa fredsavtalet från 1999.
Sverige kommer under våren att lägga fram kon-
kreta förslag för hur EU långsiktigt ska kunna stärka
Afrikas förmåga att förebygga och lösa väpnade kon-
flikter. Som ett led i detta arbete hölls i december ett
informellt möte i Stockholm mellan nordiska och
afrikanska utrikesministrar.
Utvecklingen på den koreanska halvön är gläd-
jande. Sverige sätter stort hopp till närmandet mellan
Nord- och Sydkorea.
Vi hoppas också att få se resultat av dialogen
mellan regimen och oppositionen i Burma - resultat
som leder till ett återinförande av demokratin, och ett
slut på mångårigt förtryck.
Fru talman! Oliktänkande fängslas i Kina. Dom-
stolar missbrukas för politiska ändamål i Iran. Folk-
ligt missnöje och demonstrationer möts med brutalt
våld på många ställen i Afrika, och nu senast i Tan-
zania.
Dagligen begås oräkneliga brott mot de mänskliga
rättigheterna.
Men samtidigt blir det svårare för de ansvariga att
dölja sina övergrepp. I internationaliseringens tide-
varv krymper världen och fler ögon ser det onda som
sker.
Globaliseringen ger också ökade möjligheter till
påverkan och till att sprida budskapet om alla männi-
skors lika värde och rättigheter.
Vår utrikespolitik och vårt EU-ordförandeskap
ska verka för en rättvis globalisering, ett medborgar-
nas Europa och en bra utveckling i vårt närområde.
Vi ska göra det utifrån en demokratisk värdege-
menskap, genom mångfald och med en bred dialog.
Vi ska göra det i Nyköping, i Bryssel och ute på
landsbygden i Latinamerika. Människovärdet är ett
och detsamma överallt.