Herr talman! Hållbar utveckling och rättvis för-
delning behövs inom samhällen och mellan länder,
regionalt och globalt, men också över tiden mellan
generationer. Därför behövs ett ökat medvetande om
nödvändigheten av ett kraftfullt globalt samarbete för
att lösa gemensamma och överhängande problem.
I en tid av snabba och påtagliga förändringar till
följd av globaliseringen är det en viktig politisk upp-
gift att utrusta människor, länder, grupper av länder,
regioner och det globala samfundet med de verktyg
som krävs för att kunna möta utmaningarna. Den
viktigaste rollen i det sammanhanget har FN. Mark-
nadskrafterna kan nämligen inte lösa de grundläggan-
de orättvisorna mellan rika och fattiga.
Att bekämpa fattigdom och orättvisor handlar om
att skapa demokratiska, jämställda och miljömässigt
livskraftiga samhällen och om att öka kontakterna
mellan människor, kulturer och nationer. Ett starkare
internationellt, politiskt, ekonomiskt och etiskt ram-
verk som prioriterar både ekonomisk och mänsklig
utveckling behövs därför. Vi måste använda de utri-
kespolitiska och säkerhetspolitiska verktygen på ett
klokare och bättre sätt.
Sveriges medlemskap i EU ger oss mindre frihet
att påverka utformningen av de internationella spel-
reglerna, men samtidigt ett större ansvar. Vi kan inte
längre skylla på de stora eftersom vi själva sitter med
vid förhandlingsbordet när EU:s politik utformas.
Våra påverkansmöjligheter beror på om vi arbetar
utifrån en medveten genomtänkt och konsekvent
strategi. EU-medlemskapet kan vara ett hjälpmedel
när vi vill påverka den globala politiken, men det får
inte bli en tvångströja eller än mindre en ursäkt för att
inget göra. I första hand ska vi naturligtvis bidra till
att det blir en bra gemensam EU-politik, men om det
inte visar sig möjligt att åstadkomma måste vi vara
beredda att vägra medverka och i stället gå vår egen
väg.
Det finns två exempel på när man kan välja väg
som jag tänkte ägna mig åt i debatten. Det ena är
EMU-frågan, och det andra är Schengensamarbetet.
När det gäller EMU har Sverige hittills valt att stå
utanför. Jag skulle gärna vilja ställa en fråga till de
närvarande socialdemokraterna med anledning av att
det inte gavs något svar från Anna Lindh på frågan
om folkomröstning. I den utrikespolitiska deklaratio-
nen skriver man bara att det ska underställas svenska
folket. Vad betyder detta?
Från Centerpartiets sida har vi väldigt klart sagt
nej till EMU, och vi har också sagt att det är en själv-
klarhet att vi ska ha en folkomröstning om det finns
en majoritet som vill ha ett medlemskap. Det vore
värdefullt att få ett svar i debatten på den frågan. Står
även socialdemokraterna bakom kravet på en folkom-
röstning?
Om en dryg månad - natten mellan den 24 och 25
mars - blir Sverige en delstat i det framväxande
Schengenland. Trots alla vackra ord från regeringens
sida om att vi inte kommer att bli en del av en Fäst-
ning Europa och att den nordiska passfriheten i stället
skulle utsträckas till att omfatta större delen av EU
blir verkligheten en annan.
Sverige måste efter inträdet delta i ett system som
straffar flygbolag och rederier som släpper ombord
flyktingar med falska pass. Asylrätten är hotad. Fäst-
ning Europa är på väg att utveckla en politik som
vidtar alla möjliga åtgärder för att hindra flyktingar
att söka en fristad här. Människor på flykt klumpas
samman med kriminella element under beteckningen
"icke önskvärda främlingar" och registeras i ett gi-
gantiskt centralt register - Schengen Information
System - för att de inte ska lyckas ta sig in i ett annat
Schengenland.
Är det detta vi i Sverige med Orwellskt nyspråk
numera betecknar som en generös och human flyk-
tingpolitik? Är det så, Viola Furubjelke och Berndt
Ekholm? När svarar ni på Kofi Annans allvarliga
vädjan till EU att ge människor på flykt en möjlighet
att söka fristad?
På den regeringspartiet närstående tankesmedjan
Arenas hemsida skriver Per Wirtén bl.a. följande:
"Problemet är ... att man nu konsekvent blandar
samman polissamarbete mot kriminella och flykting-
frågor. Därmed bekräftas extremhögerns bild av
flyktingar som hot."
Tar Sveriges regering och det socialdemokratiska
partiet verkligen ansvar för en sådan inhuman flyk-
tingpolitik?
Vid en debatt i höstas här i kammaren förnekade
Anna Lindh på min direkta fråga att den nordiska
passfriheten skulle hotas när vi inträder i Schengen.
Tyvärr hade utrikesministern fel. Enligt Schengen-
konventionens artikel 45 måste en utlänning kunna
identifiera sin nationalitet vid övernattning. Detta
gäller även i våra nordiska grannländer. Eftersom vi
inte har något annat dokument än passet som visar
medborgarskapet innebär detta i praktiken att den
nordiska passfriheten inte längre gäller - tvärtemot
alla löften och garantier.
Enligt uppgift vill Rikspolisstyrelsen nu införa ett
särskilt Schengenpass - ett identitetskort som visar
medborgarskapet och som måste medföras på resa för
att man ska kunna legitimera sig. Rikspolisstyrelsen
lär också överväga att föreslå ett särskilt ID-kort för
uppehållstillstånd i Sverige.
Det känns inte särskilt tillfredsställande att förse
olika grupper i samhället med olika ID-kort. Jag vill
inte gå så långt som att göra jämförelser med inrikes-
passen i apartheidens Sydafrika, men det är inte över-
raskande att sådana jämförelser ändå har gjorts i den-
na debatt.
Herr talman! Nu finns inte regeringen här, men
det finns i alla fall ledande socialdemokrater. Jag vill
gärna ha deras syn på detta, när det nu står klart att
den nordiska passfriheten urholkas i och med
Schengeninträdet och att ett speciellt ID-pass måste
införas. Varför talade ni inte från början sanning om
vad Schengen innebär?
Dessvärre finns det också anledning att i detta
sammanhang påpeka att det synes finnas en ideolo-
gisk grund för Schengensystemet. Redan från början
var tanken med Schengen uppenbarligen att påskynda
utvecklingen i federalistisk riktning. När kontrollen
vid gränsen tas bort försvinner också ett fundament
för en suverän stat. Vi kontrollerar inte längre vårt
eget territorium.
Det innebär emellertid inte att vi slipper kontroll,
tvärtom. Mot omvärlden byggs allt högre murar, och
inom Schengen ersätts gränskontrollerna mellan del-
staterna av att vi får en gränslös övervakning. Denna
utveckling har svenska folket prackats på - till högt
pris, dessutom - under en täckmantel av att den nor-
diska passfriheten skulle utvidgas. Denna falska före-
spegling var ett demokratiskt övergrepp mot folksty-
ret, och med bl.a. detta som bakgrund är det inte svårt
att förstå att svenskarnas entusiasm för EU och den
allt tydligare utvecklingen mot mer och mer av över-
statlighet inte är översvallande.
Jag menar att det måste bli ett slut på denna om-
vända salamimetod när det gäller att presentera obe-
hagliga sanningar i små och till synes harmlösa por-
tioner i tron att svenska folket och de som deltar i den
allmänna debatten inte ska upptäcka förändringarna.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag
hoppas att det inte är ett inslag i samma försåtliga
taktik när regeringen och Anna Lindh nu inbjuder till
överläggningar om hur den svenska säkerhetspoliti-
ken ska uttryckas i nya formuleringar.