Herr talman! Arne Kjörnsberg frågade varför det
blev som det blev under den förra mandatperioden.
Jag skall en gång till - sedan är jag färdig med den
frågan - läsa in till kammarens protokoll vad Göran
Persson och regeringen skriver i kompletteringspro-
positionen. Han framhåller där att orsakerna är över-
hettningen i den svenska ekonomin under slutet av
1980-talet, den snabba kreditexpansionen under andra
hälften av 1980-talet och att världsekonomin dess-
utom utvecklades svagt under början av 1990-talet.
Detta är de orsaker som anges av regeringen själv.
Arne Kjörnsberg säger vidare att inte hjälper att
sänka skatter för de välbeställda. Det vittnar om den
bristande förståelse som man har. Arne Kjörnsberg
menar att avskaffandet av den dubbla skatt som fanns
på investeringar var att sänka skatten för de välbe-
ställda. I stället är det en möjlighet att få fram det
riskkapital som kan ge jobb åt de arbetslösa. Kommer
ni inte ifrån detta tänkande, har ni verkligen en be-
svärlig framtid framför er politiskt, och framför allt
har de arbetslösa inte särskilt mycket att hoppas på.
På samma raljanta sätt tar Arne Kjörnsberg upp
Handels avtal. Man kan föra en diskussion om orsa-
kerna till det, men jag skulle vilja få ett svar på föl-
jande fråga, eftersom den är viktig för ekonomin: Är
inte Arne Kjörnsberg bekymrad över ett så högt avtal
i ett läge när vi behöver en återhållsamhet för att
kunna bevara konkurrenskraft och minska arbetslös-
het?
Detta avtal leder till ökad arbetslöshet. Bekymrar
det inte Arne Kjörnsberg? Är inte Arne Kjörnsberg
möjligen beredd att överväga de förslag som vi har
lagt fram för att förbättra arbetsmarknadens sätt att
fungera, för att skapa hinder, för att träffa avtal som
vältras över på andra, som inte får jobb, eller för att
inflationen stiger och hela ekonomin försvagas?
Är det inte dags att göra någonting för att förbättra
lönebildningens sätt att fungera. Oroar inte dessa
frågor Arne Kjörnsberg? Det är jobben det gäller.