Fru talman! Ett maratonlopp är naturligtvis en
plåga och det finns risk för att man faller ur, om man
inte är tillräckligt förberedd och tränad. Liknelsens
innebörd var just att det gäller att förbereda sig inför
ett maratonlopp.
Det är ganska uppseendeväckande att Johan Lönn-
roth försöker göra gällande att jag och det parti som
jag representerar skulle sträva efter ett samhälle med
hög arbetslöshet med risk för våldstendenser. Det är
tvärtom. De flesta kan i verkligheten se effekterna av
det samhälle som det parti som Johan Lönnroth åt-
minstone tidigare tillhörde förespråkade, när det har
fallit sönder och samman.
Det som är ett problem i Sverige är den stelhet och
de höga skatter samt mycket annat som jag tog upp i
mitt anförande, något som den socialdemokratiska
politiken, oftast med direkt eller indirekt stöd från
Vänsterpartiet, har orsakat.
Jag skall en gång för alla i den här debatten, med
utgångspunkt från kompletteringspropositionen, klara
ut vad som egentligen hände i svensk ekonomi. På s.
20-21 kan man läsa att åren 1991-1993 minskade
Sveriges BNP med ca 5 %. Man talar om vilka tre
faktorer som är orsak till detta.
Den första är överhettningen i den svenska eko-
nomin under slutet av 1980-talet. Den andra är den
snabba kreditexpansionen under andra hälften av
1980-talet. Den tredje är att världsekonomin utveck-
lades svagt i början av 1990-talet.
Detta är vad Göran Persson och hans departement
anger. Jag kan instämma i detta. Så, Johan Lönnroth,
tänk tillbaka på 80-talet när ni var stödparti åt den
socialdemokrati som förde Sverige in i krisen!
Sedan är det förvånansvärt att namnbyte inte ger
någon större effekt. I dag skriver Johan Lönnroth och
Gudrun Schyman en artikel, där man talar varmt för
statligt ägande. De stora företag som har varit lycko-
samma är sådana som har varit statligt ägda. Behåll
banker och fastighetsbolag. Jobba aktivt med dem.
Har ni inte lärt er något av det förflutna och av
misstagen?