Herr talman! Det som är svårt i ekonomisk politik
är att få de åtgärder som man bedömer som nödvän-
diga, viktiga och bra att också framstå som acceptabla
för medborgarna. Jag berömde Göran Persson för att
han är pedagogiskt skicklig. Jag önskar att han ville
ägna sin pedagogiska talang litet mera åt att förklara
att för att det skall vara någon tyngd bakom kampen
mot massarbetslösheten måste man kanske sänka en
eller annan skatt, något man eljest gärna skulle se att
man slapp. Då måste man ägna denna sin pedagogiska
skicklighet åt att försöka förklara det, i stället för att
hemfalla åt demagogiska uttryck om skattesänkningar
och kapitalister. Det är klart att ingen förstår varför
man skall underlätta företagens riskkapitalförsörjning
om man förklarar det på det viset. Det är det social-
demokraterna har gjort, och det är också därför som
kampen mot massarbetslösheten går dåligt. Det är
därför det finns en betydande risk för att det hela
landar i stor förskräckelse för Sveriges medborgare.
När man talar som utskottets talesman är ansprå-
ken på innehållet litet större. Det var därför jag var
förvånad över att Arne Kjörnsberg inte nämnde infla-
tionsbekämpning, lönebildning, arbetsmarknadens
funktionssätt och det under natten slutna avtalet. Jag
tror nämligen att det finns en viktig uppgift i att nu
förbättra arbetsmarknadens funktionssätt så att man
kan ha en ekonomi som växer utan alltför stora löne-
ökningar och prisökningar. Allt detta står också att
läsa i regeringens olika dokument. Men problemet är
att man avfärdar alla förslag som skulle leda till detta.
Risken är då väldigt stor att priser och prisförvänt-
ningar inte bara stiger utan att de gör det i en allt
ökande takt. Då går det illa med jobben.