Fru talman! Det är väl helt korrekt att namnbyte
inte löser problem i sig, om politiken bibehålls. Johan
Lönnroth intygar ju därmed att Vänsterpartiet driver
samma politik som det gamla Vänsterpartiet kommu-
nisterna en gång i tiden gjorde, med de konsekvenser
det har.
När det gäller rösträttsfrågan, om vi skall gå till-
baka till i början av seklet, så minns jag hur man läste
om - jag minns det inte personligen - hur Arvid
Lindman genomförde de första rösträttsreformerna. I
det avseendet finns det ingen skillnad oss emellan.
Men när det gäller detta med statliga företag och
förstatligande är det klart att det är väldigt viktigt att
det finns ett allmänt ansvar för utbildning och forsk-
ning. Det är klart att en hög kompetensnivå och en bra
forskning, som i viss utsträckning naturligtvis måste
vara gemensamt finansierad, också underlättar för
svenska företag att utvecklas, expandera och bli star-
ka.
Men vad Socialdemokraterna, såvitt jag kan be-
döma med stöd från Vänsterpartiet, driver igenom här
är reformer, som man kallar det, vilka egentligen är
antireformer som försämrar förutsättningarna för
kompetensutbyggnad och för att verkligen höja kvali-
teten vid de universitet som många gånger är
plantskola för idéer som kan bli någonting för framti-
den.
Det som är förvånansvärt är att Vänsterpartiet går
tillbaka till den gamla socialiseringstanken, att man
inte skall göra sig av med statliga företag därför att de
är bra. Jag kan inte förstå hur slutsatsen kan bli något
annat än att om man hade haft tillfälle, så skulle man
ha förstatligat flera företag. Detta måste ju vara den
logiska slutsatsen av vad Johan Lönnroth säger. Men
å andra sidan har ju Johan Lönnroth sagt att kommu-
nistpartiet fortfarande är ett parti med samma politik
som tidigare.