Herr talman! Det var på sitt sätt intressant att lyss-
na på Arne Kjörnsberg, som såvitt jag kommer ihåg
nu för första gången för utskottets talan i en sådan
debatt. Han sade en del kloka saker, t.ex. att arbets-
lösheten och de offentliga finanserna måste angripas
samtidigt. Det framhålls i konvergensprogrammet.
Det föranleder mig bara att i all ödmjukhet upprepa
min fråga: Varför gör ni inte det, utan gör precis
tvärtom?
Det andra intressanta tyckte jag var att Arne
Kjörnsberg faktiskt lät som vilken regeringsföreträda-
re som helst under den förra mandatperioden. Man
skulle ha kunnat få det intrycket, om man inte sett att
det var Arne Kjörnsberg utan bara hade hört honom
tala. Han sade: Det här gör vi inte för att vara elaka
utan därför att det är nödvändigt. Vi gör det inte för
att rasera välfärden utan för att rädda den.
Det är liksom litet skillnad beroende på varifrån
man ser saker och ting. Arne Kjörnsberg lät på ett helt
annat sätt när han talade för ett eller två år sedan.
Enligt honom gjordes det då saker av den dåvarande
regeringen därför att vi i den var elaka och ville rasera
välfärden. Det är en väldig förbättring att man nu
inser att man måste göra saker för att klara den.
Det är då bara beklagligt att Arne Kjörnsberg fak-
tiskt inte använde någon del av sina 15 minuter till att
förklara hur regeringen har tänkt sig att medverka till
att massarbetslösheten knäcks. Det sades nämligen
inte någonting om det, och det är synd.
Om det skulle underlätta är jag fullt beredd att
strunta i liknelserna med städning och annat. Den
poäng som jag försökte komma fram till var att jag
trodde att Göran Persson, Arne Kjörnsberg och andra
som goda och jämställda män säkerligen är jättedukti-
ga på städning men att ekonomisk politik är inte som
städning. Man kan inte ta sig an en sak och låta annat
ligga, för att senare gripa sig an med något ytterligare,
utan man måste göra flera saker samtidigt, och detta
gör regeringen inte.
Jag tycker att det är oerhört anmärkningsvärt att
Arne Kjörnsberg som finansutskottets talesman i
denna debatt omnämner avtalet på arbetsmarknaden i
termer av att jämföra lågavlönade butiksanställda med
direktörer. Vad han gör är egentligen att säga att avta-
let i fråga är bra. Jag tror att det är en katastrof för
Sverige. Det är en mycket alarmerande utveckling,
och det är mycket beklämmande att höra Arne
Kjörnsberg yttra sig på detta sätt.