Fru talman! Också det här med den ideologiska
kontinuiteten förvånar mig något. Det råkar vara så att
jag ofta befinner mig i närheten av ett antal personer
som står Anne Wibbles parti nära. De upplever det
nog så att Folkpartiet har genomgått en ganska dra-
matisk förändring högerut. En gång fanns det en tid då
Folkpartiet kallade sig för vänstern. Det fanns en stark
vänsterliberalism i det här landet som krävde republik
och som angrep den gamla högerns överhetsstat. Den
ser man nu inte mycket av. Så upplever de få kvarva-
rande vänsterliberalerna situationen i dagens svenska
politik.
När det gäller detta med upplevelsen av trygghet i
den offentliga sektorn är jag ute en hel del och träffar
folk som jobbar inom vården och bl.a. på skolor. Jag
antar att också Anne Wibble är det. Jag undrar om
Anne Wibble egentligen klarar av att åka ut på ett
daghem, en skola eller ett sjukhus och föra det reso-
nemang som hon förde alldeles nyss. Det går inte att
ge den förklaringen till folk som hotas av arbetslöshet.
Så är läget i kommunerna i dag. Man förstår inte hur
det kan bli en tryggare situation i det här landet om
man sparkar ytterligare 50 000-70 000 anställda i
kommuner och landsting. Det är obegripligt. Anne
Wibble har fortfarande inte svarat på frågan: Varför
vill ni inte ge den offentliga sektorn samma villkor
som den privata tjänstesektorn?