Fru talman! Göran Perssons slips har ju i ett om-
fattande och minnesvärt inslag i Aktuellt häromkväl-
len getts en viktig roll i svensk ekonomis utveckling.
Låt mig först göra det glädjande konstaterandet att
Göran Persson här i dag bär en helt ny slips - det
bådar gott, enligt det s.k. slipskriteriet. Låt oss konsta-
tera, fru talman, att hushållssparandet uppenbarligen
har börjat minska.
Jag antar också att finansministern redan har bör-
jat välja bland de tillväxtbefrämjande åtgärder inför
höstens tillväxtproposition som vi kristdemokrater har
lagt fram i vår motion i denna kammare.
Fru talman! Vi kristdemokrater har länge förordat
en nationell samling omkring den ekonomiska politi-
ken. Vi tror att det fordras ett program med en bred
förankring i riksdagen och hos svenska folket för att
ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Detta var för oss
den allra viktigaste grunden för att vara med och
förhandla fram ett så bra konvergensprogram som
över huvud taget var möjligt. Vi tror inte heller att
våra väljare och sympatisörer vill vänta med att få ned
räntan och arbetslösheten till efter 1998 års val, när vi
ånyo har chansen att ta tillbaka regeringsmakten och
föra en helt ny politik. Vi tror att de tycker att det är
bra att detta arbete bedrivs på så bred front som möj-
ligt redan nu.
Konvergensprogrammet är ett mycket viktigt na-
tionellt dokument som har en avgörande betydelse för
Sveriges möjligheter att väsentligt och varaktigt få
ned räntan, stabilisera vår svenska krona och därmed
få ned arbetslösheten och få fart på hela Sverige igen.
Vi kristdemokrater har dock inte ställt upp för att
hjälpa regeringen i första hand. Vi har ställt upp för
Sveriges konvergensprogram. Vi vill få fart på svens-
ka småföretag nu, vi vill se till att våra arbetslösa
kommer i jobb så fort som någonsin är möjligt och att
Sverige klarar kriterierna om lågt budgetunderskott,
låg skuldsättning, låg inflation, låg ränta och stabil
valuta. När vi har klarat detta är Sverige på fötter
igen, och då har vi också en reell valfrihet inför beslu-
tet om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje fas.
Fru talman! Anne Wibble frågade hur jag kan vara
både för och emot kompletteringspropositionen. Hur
klarar Mats Odell denna akrobatik? frågade Anne
Wibble. Ja, den akrobatiken är inte mer avancerad än
att Anne Wibble själv till ganska nyligen trodde sig
om att klara det konststycket. Det skulle vara möjligt
bara Göran Persson hade orkat precisera de 16 miljar-
derna och de tillväxtfrämjande åtgärderna.
Vi betraktar kompletteringspropositionen som ett
politiskt faktum. Den kommer i dag att klubbas ige-
nom i denna kammare - det är ett faktum, låt vara att
det är beklagligt. Det som möjligtvis skiljer kristde-
mokrater från folkpartister och moderater när det
gäller konvergensprogrammet är att vi nu säger nej till
att binda upp oss för ett svenskt deltagande i EU:s
monetära union. Vi anser att Sverige skall göra allt för
att uppfylla konvergenskriterierna, och därefter skall
Sveriges riksdag ta ställning till frågan. Vi vet att
ekonomkåren i dag är delad i fråga om svenskt delta-
gande i EU:s monetära union. Vi beklagar självklart
att regeringen inte orkade med de preciseringar som
både Anne Wibble och jag har efterlyst i förhandling-
arna.
Vi kristdemokrater har som bekant många syn-
punkter på regeringens kompletteringsproposition. Vi
står bakom inte mindre än 33 reservationer till fi-
nansutskottets betänkande nr 20. De gäller inte minst
bristen på fördelningspolitiskt riktiga besparingar och
avsaknaden av konkreta tillväxtfrämjande åtgärder. Vi
och många konjunkturbedömare ifrågasatta dessutom
flera av de antaganden och prognoser som förslaget
bygger på. Men glädjande nog har regeringen nu tänkt
om i vissa avseenden.
Det gäller bl.a. att man i konvergensprogrammet
säger att statsskulden skall stabiliseras till 1996 och
att underskottet i de offentliga finanserna skall vara
eliminerat till 1998. Därmed mister ju prognoserna en
del av sin faktiska betydelse. Sparbetinget blir med de
här fastlåsta budgetpolitiska målen mer en restpost
som följer av den faktiska ekonomiska utvecklingen.
Med dagens nyckeltal krävs ytterligare 16 miljarder i
besparingar. Detta är ett sjumilakliv från komplette-
ringspropositionens bedömning att det budgetför-
stärkningsprogrammet var tillräckligt.
Vi beklagar som sagt att regeringen inte orkade
med preciseringen av förstärkningarna och de tillväxt-
främjande åtgärderna, som ju är viktiga hinder för att
snabbare få i gång tillväxt och sysselsättning. Men
regeringen har genom det framlagda konvergenspro-
grammet i många delar faktiskt närmat sig den krist-
demokratiska ekonomiska politiken, även om konkre-
tiseringarna fortfarande återstår. Jag förutsätter att
regeringen kommer att samråda med de partier som
står bakom konvergensprogramet inför preciseringen
av de tillkommande budgetförstärkningarna och de
uppföljningar halvårsvis av den ekonomiska utveck-
lingen som aviseras i programmet.
Ett första viktigt steg är nu taget för en mer förtro-
endeskapande samling kring svensk ekonomisk poli-
tik. Men vi kristdemokrater beklagar att en ännu bre-
dare samling ännu inte har kunnat nås.
Nästa steg, och en möjlighet för regeringen att vi-
sa att man också i konkret politik vill gå mot en be-
tydligt kraftfullare tillväxt i företagande och syssel-
sättning än hittills, är den proposition för tillväxt som
skall läggas fram i höst.
Socialdemokraterna gick ju till val på att snabbt
och offensivt pressa ned arbetslösheten. Men det blev
ju inte riktigt så. Det blev inte en halverad arbetslös-
het till 1995. Det blev inga 110 000 nya arbetstillfäl-
len när regeringen tryckte på RAS-knappen. Det blev
snarare den pyttelilla tumme på ca 8 000 beslutade
jobb när RAS-butiken stängde den sista maj. Det var
precis det som jag och andra företrädare för opposi-
tionen förutspådde för några månader sedan här i
kammaren.
Jag tycker faktiskt att det vore klädsamt att kalla
ett misslyckande för ett misslyckande. Det vore också
klokt att lära av misstagen - de finns numera doku-
menterade i kompletteringspropositionen och konver-
gensprogrammet i form av en fortsatt mycket hög
arbetslöshet, en arbetslöshet på hög europeisk nivå,
ända in på 2000-talet. Så kan vi inte ha det.
Jag utgår från att de åtgärder som kommer att fö-
reslås i tillväxtpropositionen inte bygger på en bud-
getfinansierad sysselsättningspolitik av gammal tradi-
tionell RAS-karaktär. Det har Sverige inte råd med.
Nu måste vi våga gå till roten med de hinder som
finns för att tiotusentals enskilda företagare skall våga
satsa, skall våga nyanställa och investera. Då handlar
det faktiskt också om arbetsrätten och om att återställa
återställarna från uppgörelserna med Vänsterpartiet.
Detta krävs om Sverige skall ta sig ur det arbetslöshe-
tens stålbad som Kjell-Olof Feldt varnade för redan
1990.
Politiken måste nu inriktas både på en effektiv och
fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna
och på genomförande av ett program för tillväxt och
nya, expanderande företag, som ger nya jobb. Vi
kristdemokrater föreslår i vår motion besparingar som
tillsammans med dem vi föreslog i vår motion i janu-
ari innebär en förstärkning med ungefär 10,7 miljar-
der kronor i förhållande till regeringens förslag 1998.
Vi förordar också en politik som syftar till att 50 000
nya företag skall komma till stånd under de närmaste
åren. En betydande del av dem räknar vi med skall
komma inom tjänstesektorn. För att minska skatteki-
larna och underlätta för en expansion på det här om-
rådet föreslår vi en radikal sänkning av tjänstemom-
sen från 25 till 12 %. Tillsammans med en rad andra
förslag på skatteområdet, strategiska skattesänkningar
på arbete, företagande och sparande, reformerad ar-
betsrätt och införande av ett permanent riskkapitalav-
drag kan detta lägga grunden till en rejäl förnyelse av
företagande och investeringar.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det inte
finns utrymme för ytterligare besparingar inom vård
och äldreomsorg, när utgiftstaket nu definitivt skall
skruvas fast över statlig, kommunal och landstings-
kommunal verksamhet.
Johan Lönnroth sade tidigare i en replik till Anne
Wibble att han inte trodde att hon skulle våga sig ut
och besöka sjukhem och dagis. Jag måste fråga Johan
Lönnroth: Vågar Johan Lönnroth besöka Danderyds
sjukhus? Vågar Johan Lönnroth besöka Karolinska
eller Radiumhemmet här i Stockholms län?
Just nu genomför en majoritet av Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna en våldsam
nedskärning i till synes helt okontrollerade former
inom sjukvården här i Stockholms län. Detta, Johan
Lönnroth, är ett svek mot alla som i valet röstade bort
den tidigare majoriteten i Stockholms läns landsting i
tron att det nu var slut på nedskärningarna. Ett svek är
ett svek. Men hut kommer att gå hem.
Vi kristdemokrater är därför glada att mitt under
denna process i förhandlingarna om konvergenspro-
grammet ha fått in löftet att "Däremot kommer de
kommunala verksamheterna utbildning, hälso- och
sjukvård samt vård och omsorg att värnas, vilket
förutsätter att de nödvändiga utgiftsminskningarna
sker inom andra utgiftsprogram". Vi kommer natur-
ligtvis att med alla till buds stående medel bevaka att
detta avtal kommer att följas upp.
Nu krävs det tvärtom ökade resurser för att kvali-
teten inom vård och omsorg skall kunna upprätthållas.
Vi föreslog i januari ett särskilt bidrag till vård och
omsorg på 4,8 miljarder kronor. Genom att vi också
har avvisat en procentenhets höjning av egenavgifter-
na behålls ytterligare 3 miljarder inom den kommuna-
la sektorn. Till detta lägger vi nu ytterligare en kom-
munal skatteväxling på 2,9 miljarder kronor.
Fru talman! Socialdemokraterna kom alltså till
makten efter 1994 års val på en politik som ganska
radikalt avviker från den som man nu för i regerings-
ställning. De socialdemokratiska väljarna fick inte den
nödvändiga förberedelsen och insikten om problemets
omfattning, karaktär och lösningar. Det öppna manda-
tet var den trojanska häst som smugglades genom
valrörelsen. För regeringen har oppositionstidens och
valrörelsens retoriska insatser begränsat handlingsut-
rymmet.
Samtidigt vill jag gärna ha sagt, liksom Anne
Wibble, att Göran Persson inom ramen för detta be-
gränsade handlingsutrymme med imponerande kraft
och beslutsamhet har tagit ett fast grepp om statsfi-
nansernas utveckling. Men det handlar också om vårt
grundläggande problem, nämligen bristen på en till-
räcklig utvecklings- och tillväxtkraft i svensk eko-
nomi.
Regeringens politik är i dag fortfarande alltför
mycket inriktad på att åstadkomma en förbättring av
budgetsaldot. Vi måste nu med gemensamma krafter
ta tag i de tillväxtskapande åtgärderna. Vi hoppas att
det också skall kunna bli ett konstruktivt samarbete på
den punkten under hösten.
Fru talman! Den verkligt viktiga fördelningspoli-
tiska reformen innebär att allt fler kan gå från arbets-
löshet till arbete och att nya jobb skapas. Därför är en
nyckeluppgift att öppna den nya tjänstemarknaden.
Därför fortsätter vi kristdemokrater att hävda en rejäl
sänkning av tjänstemomsen, vilket skulle både öka
hushållens köpkraft och skapa nya jobb i den hårdbe-
skattade tjänstesektorn där många av framtidens nya
jobb finns.
Jag står givetvis bakom alla de 33 reservationer till
finansutskottets betänkande som vi kristdemokrater
själva eller tillsammans med andra partier har skrivit.
För tids vinnande yrkar jag här i dag endast bifall till
reservationerna 1, 10 och 138.