Herr talman! Om några timmar är jag åter
företagare. Men jag är fortfarande riksdagsman i
detta ögonblick. Jag kan från företagarvärlden
berätta att den största nyttan för företagen gör
politikerna genom att hålla sina långa fingrar borta
från dem så mycket som möjligt.
Småföretagen är optimistiska i dag, sade
finansministern. Ja, det är de, därför att de har jobb
och därför att exportindustrin går bra. Det beror på
att det finns en högkonjunktur och att vi har en
flytande krona. Detta är inte direkt regeringens
förtjänst, för att uttrycka sig något milt.
Däremot är det nu regeringens och riksdagens
uppdrag att göra något i storleksordning två gånger
Nathalieplanen för att få ordning på aktiebolaget
Sveriges affärer, för de är era affärer. Min fråga till
finansministern är: Är hon beredd att väsentligt
vässa Nathalieplanen, om hon skulle förbli
finansminister under nästa fyraårsperiod?
Jag tycker att man skall lära av sina misstag, som
det heter. Det är ju snyggt och prydligt för oss alla.
Därför tycker jag att det borde vara en självklarhet
för den sittande regeringen, som är ansvarig för det
som har skett nu, att tillsätta en haverikommission
för att verkligen utreda vad det var som hände och
vad det kostade när valuta- och räntepolitiken gick
över styr under svarta november 1992. Den
kraschen slutade inte lika lyckligt som den noggrant
utredda JAS-kraschen, där planet åtminstone inte
landade så att en massa folk gick åt. Men kraschen
i november 1992 var mycket stor.
Jag har en fråga till, men jag vill nu i första repliken
begränsa mig till dessa två frågor: Är
finansministern beredd att väsentligt vässa
Nathalieplanen framöver? Fråga nummer två: Vore
det inte skäligt att tillsätta en haverikommission för
det största finansiella haveriet i Sverige?