Herr talman! Jag har ingenting emot att Ian
Wachtmeister och Ny demokrati stöder
trossamfund. Jag tycker bara att det är
dubbelmoral att gång efter annan i anförande efter
anförande driva hård kritik mot
organisationsstödet och säga att det finns 20
miljarder att hämta där. I detta organisationsstöd
ingår förvisso stöd till trossamfund. Alla måste ha
uppfattat det så, att Ian Wachtmeister menar att
staten inte skall lägga sig i. Han har många gånger
förut sagt att man får bygga verksamheten på
medlemmarnas avgifter. Varför skall det då inte ske
här?
När det dyker upp en möjlighet att hitta på en extra
utgift i kulturutskottet ansluter sig nydemokraten i
utskottet till den socialdemokratiska
partimotionen. Detta är inte det enda fallet. Jag
förutser att det kommer att upprepas gång på gång
i kulturutskottet. Där är det lätt att få loss pengar
till t.ex. teatrar och museer, trots allt Ian
Wachtmeister säger om att man skall vara försiktig
med offentliga utgifter och hålla igen på
budgetunderskottet.
Jag vet inte om Ian Wachtmeister har så mycket att
göra med dessa frågor längre, men jag vill gärna
uppmana honom att ta ett snack med
representanterna i skilda utskott och tillhålla dem
att följa den linje som han predikar för oss när det
gäller vikten av att hålla igen på den offentliga
upplåningen.
Så till frågan om uppsagd personal i kommunerna.
Det finns alltid skäl att säga att det är värdefullt att
få ytterligare resurser så att man kan hålla den ena
och den andra verksamheten i gång. Men man
frågar sig varför detta särskilt skall gälla kommunal
eller offentlig verksamhet. Det går inte att på det
viset komma med anslag till en aldrig så angelägen
privat driven verksamhet. För att få det att fungera
måste vi se till att det råder lika villkor. När nu
efterfrågan på arbetskraft kommer i gång skall det
vara möjligt att också tillgodose den och inte låsa
fast personal i tidigare anställning.
Om vi ger subventioner till kommunerna blir den
naturliga slutsatsen att man alltid är fredad i
kommunal tjänst och inte behöver riskera
arbetslöshet. Inte vågar man då ta steget ut på den
privata marknaden, även om man som t.ex.
sjuksköterska eller sjukgymnast gör det för att
etablera privat egen verksamhet! Stora delar av
nedgången beror ju på att det etableras privat
sjukvårdsverksamhet på entreprenad.
Det sägs att förslaget bara skall gälla just nu när det
är dåliga tider och att vi skall vänta till bättre tider.
Då säger jag: De kommer aldrig. När de kommer
finns det mindre press att spara, och då blir det
svårare att få till stånd den erforderliga
rationaliseringen.