Herr talman! Vi kunde i Göran Perssons anförande
höra att han har utvecklat en konspirationsteori.
Det var tydligen så att kds låg bakom Moderaternas
högerpolitik, och detta ledde i sin tur -- om jag
förstod konspirationsteorin rätt -- till att Wibble
förstörde statsfinanserna och höjde skatterna. De
skattehöjningar för vanligt folk som åsyftades var
tydligen sänkningen av grundavdraget och
höjningen av bensinskatten, och det var ju
socialdemokratiska krav i krisförhandlingarna för
ett tag sedan, liksom kravet på en sänkning av
sjukersättningen till 70 %.
Man brukar beskylla oss i kds för att lägga oss platt
och vara alltför tysta i debatten, men här ligger vi
tydligen bakom t.o.m. socialdemokratiska
ekonomisk-politiska förslag. Det är intressant att
höra att vi har fått en sådan ruskigt stor betydelse i
regerings- och riksdagsarbetet. Jag är litet förvånad
över detta, men det var en ganska avancerad
konspirationsteori, som var litet väl märklig.
Annars har vi hört många frierier här. Lars
Bäckström har friat förgäves. Han har formligen
krupit på knäna fram till Socialdemokraterna. Vi
vet att Ingvar Carlsson brukar fria till Folkpartiet,
och Göran Persson försöker nu skälla ut Folkpartiet
för att få kontakt i debatten. Lars Leijonborg har
tagit avstånd från Socialdemokraterna, och Anne
Wibble kommer troligen också att göra det snart.
Ingvar Carlsson säger sig vara purken över att han
inte får något gensvar på sina frierier och vill inte
tjata längre. Göran Persson försöker i sina
anföranden sträcka ut handen, samtidigt som han
smäller till i samma gest.
Allt det här tyder på att Socialdemokraterna har
vissa relationsproblem, vissa svårigheter att umgås
med sina partner. När det gäller enskilda personer
brukar det bero på att man inte är trygg i sig själv,
inte är i harmoni med sig själv. Det här kanske är
ett uttryck för det förhållandet inom
socialdemokratin.
Fru talman! Vid många tillfällen har vi
kristdemokrater i denna kammare talat om etikens
betydelse. Detta gäller inte minst för den
ekonomiska utvecklingen. Vi menar att den
ekonomiska debatten inte får begränsas till att
enbart handla om procentsatser i skatteskalor eller
ekonomiska stimulanser.
I finansplanen betonas vikten av samhällets
förankring i en god etik för en väl fungerande
ekonomi. Förra årets nobelpristagare i ekonomi
Douglass C. North har i sin forskning tydligt visat
just institutionernas betydelse för den ekonomiska
utvecklingen. Med institutioner menas de vanor,
normer och regler som utgör spelreglerna i
ekonomin. Effektiva normer och regler skapar
säkerhet i affärer och sänker kostnaderna för
ekonomiska transaktioner. Rika länder skapas av
ekonomier som baseras på specialisering,
arbetsdelning och därmed en omfattande handel
och byte av varor och tjänster. Utvecklingen av
produktionsförmågan blir då alltmer likartad
mellan länderna och allt mindre begränsande.
Samtidigt blir transaktionskostnaderna allt
viktigare. Alltför höga kostnader för att genomföra
en affär förhindrar att välstånd kommer till stånd.
Om vi inte kan lita på varandra, på offerter och
kontrakt, på rättssystemet, på muntlig och skriftlig
information, då tar varje affär mer tid, kräver mer
pappersarbete, mer advokatkostnader, fler
rättegångar. Följden blir mindre risktagande och
att ekonomins utvecklingskraft avtar.
I grunden skapas alltså inte ekonomisk tillväxt av
investeringar i realkapital, humankapital eller
teknisk utveckling. Detta är i själva verket endast
tillväxtens förlopp. Tillväxtens motor är hur
samspelet mellan människor, företag och
myndigheter fungerar, vilket avgörs av
institutionerna, som Douglass C. North pratar om.
Den viktigaste långsiktiga uppgiften för ekonomisk
politik måste därför vara att skapa just goda vanor,
normer och regler. Vi kristdemokrater tror att den
etik som finns i svensk tradition, den kristna etiken,
är den bästa grunden för att bygga ett sådant
samhälle och en sådan ekonomisk politik.
I utskottet har vi uppnått enighet kring skrivningar
i den här riktningen, och det är bra. Jag upplever
också att det finns en växande insikt i de här
frågorna, både bland regeringspartierna och i
oppositionen, och det välkomnar jag. Här tror jag
att vi har mycket kvar att göra, och det krävs både
en långsiktig politik i den riktningen och en
helhetssyn på dessa frågor. Jag tror att det är en av
de viktiga frågor som vi har att jobba med i
ekonomin framöver.
Fru talman! Vår enorma statsskuld och de stora
underskotten i de offentliga finanserna kräver en
mycket stram finanspolitik. Detta är också i hög
grad en etisk och moralisk fråga. Vi har ett ansvar
att reda ut obalanserna i ekonomin och inte vältra
över en gigantisk statsskuld till våra barn och
barnbarn. Redan i dag uppgår statsskulden till
smått fantastiska 120 000 kr/person, pensionärer
och spädbarn inräknade. I utskottets betänkande
beskrivs konsekvenserna av detta tydligt. Om
räntenivån är oförändrad innebär ett underskott i
nuvarande omfattning att staten måste spara 15
miljarder kronor varje år bara för att undvika att
budgetunderskottet ökar.
Det här är en sak som också Ian Wachtmeister har
talat mycket om. Han höll ett engagerat anförande
om detta. Men vi ser ju -- Lars Tobisson var inne på
detta -- hur Ny demokrati går ihop med
Socialdemokraterna i olika utskott, bl.a.
kulturutskottet och skatteutskottet, om
utgiftsökningar men inte om besparingar för att
finansiera dem. Man frågar sig var helheten i Ny
demokratis politik finns. Eller har Ian
Wachtmeister svårt att hålla ordning på sina
partikamrater?
Det är med stigande förvåning man tar del av de
socialdemokratiska reservationerna till detta
betänkande. Samma parti som under 70-talet
tillämpade överbryggningspolitiken, med väl känt
resultat, och under 80-talet bedrev en
överhettningspolitik, med de katastrofala följder vi
nu måste hantera, följer nu på 90-talet upp detta
med något som närmast kan beskrivas som en
överbudspolitik.
Finansplanen och den ekonomiska politiken, som
av Socialdemokraterna brukar betecknas som
passiva, innehåller faktiskt flera viktiga saker:
-- 50 miljarder i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,
-- större satsningar i infrastruktur och utbildning än
någonsin tidigare och
-- fattade beslut om budgetförstärkningar på
sammanlagt 90 miljarder kronor, när de får fullt
genomslag, under denna mandatperiod som ger
förutsättningar för lägre räntor, vilket i sin tur
underlättar nya investeringar och nya jobb. Bara
under 1993 har denna politik lett till 3--4
procentenheter lägre räntor på bostadslån, för att
ta ett exempel.
Fru talman! Jag anser att det socialdemokratiska
budgetalternativet ger ett hokus-pokus-intryck.
Med skattesänkningar och utgiftshöjningar
kommer budgetunderskottet att minska med 5,2
miljarder, skriver socialdemokraterna i sin
reservation. Frågan som inställer sig är: Varför nöja
sig med endast 5,2 miljarder i minskat underskott,
om man nu med ytterligare utgiftsökningar och
skattesänkningar kan åstadkomma ännu större
förbättringar i statsbudgeten?
I en av reservationerna till finansutskottets
betänkande skriver socialdemokraterna att ''de få
utgiftsnedskärningar som föreslagits har redan
intecknats av ökade kostnader för bl.a.
vårdnadsbidraget''. Detta debatterade Göran
Persson och Lars Leijonborg tidigare. Sanningen är
att vårdnadsbidraget finansieras med besparingar
utöver saneringsprogrammet. Dessutom har det
lagts fram ytterligare en besparing sedan dess,
nämligen sänkningen av föräldraförsäkringen. Det
är intressant att notera att regeringen anklagas för
att rasera hela vår välfärd och i samma dokument
beskylls för att spara för litet. Det är också
intressant att höra hur vänsteroppositionen klagar
på att vi inte har råd med reformer som
vårdnadsbidraget i dagens statsfinansiella läge.
Samtidigt för man inte liknande resonemang om
andra reformer som vi genomför, t.ex. på
handikappområdet eller när det gäller höjningen av
u-landsbiståndet. Om varje reform anses vara
ofinansierad, måste också handikappreformen och
u-landsbiståndet m.m. vara ofinansierade.
I själva verket finns det en långsiktig strategi i
regeringens budgetarbete där dessa reformer ryms.
Därför är de alltså finansierade. Om man anser att
allting är ofinansierat när vi har ett
budgetunderskott, måste det vara mycket mer än
de här sakerna som är ofinansierat, och då är vi inne
på att ifrågasätta mycket mer i så fall. Det måste bli
en konsekvens i attackerna och angreppen på
vårdnadsbidraget.
Fru talman! Den i särklass viktigaste ekonomisk-
politiska uppgiften är att få fler människor i arbete,
av sociala, ekonomiska och etiska skäl. Den i år
enskilt största frågan för att klara denna uppgift är
att svenska folket säger ja till medlemskap i den
europeiska gemenskapen och unionen. Men det
räcker inte. Enligt oss kristdemokrater måste
politiken under flera år följa efter tre viktiga linjer:
För det första, vilket jag redan har talat om, måste
fokus riktas på etikens betydelse för en långsiktigt
positiv ekonomisk utveckling.
För det andra, som jag också berört tidigare, måste
arbetet med att sanera de offentliga finanserna
fortsätta med oförminskad styrka. Ett minskat
budgetunderskott är en förutsättning för lägre
räntor och en låg inflation, och därmed också en
sund tillväxt i ekonomin.
För det tredje måste fler människor ges chansen till
meningsfull sysselsättning. De offentliga finanserna
tillåter inte att antalet skattefinansierade
arbetstillfällen ökar i den offentliga sektorn. De
nya jobben måste i stället skapas i den privata
sektorn. Det är ofta i de små och medelstora
företagen som framtidens nya jobb skall skapas.
Riksdagen har redan tagit en rad beslut för att
skapa gynnsamma förutsättningar för ett ökat
företagande.
Det gäller att få maximal sysselsättningseffekt av
den tillväxt vi nu börjar uppleva. Men då krävs en
politik som på bred front skapar utrymme för alla
former av tjänsteproduktion. Det innebär en
politik som samtidigt främjar kompetens och
kunskapsintensiva företag, minskar beskattningen
av arbete och öppnar arbetsmarknaden för nya
typer av arbeten. Exempel på en sådan politik är en
skatteväxling, från arbete till miljöbelastande
utsläpp, ändliga naturresurser och energi.
I avvaktan på större sänkningar av
arbetsgivaravgifter eller sänkt tjänstemoms bör en
särskild u-skattesedel införas för arbetslösa
ungdomar under 25 år. Den skulle innebära slopad
moms och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar
som vill arbeta direkt mot hushållssektorn.
Arbetsuppgifterna skulle kunna vara snöskottning,
barnpassning, städning, gräsklippning, bilvård, etc.
Då dessa tjänster är mycket priskänsliga tror vi att
det är nödvändigt att skattesystemet anpassas så att
hushållen har råd att köpa dem. Ett införande av en
u-skattesedel, alltså en speciell
ungdomsskattesedel, riktar statens skattelindring
till redan arbetslösa, som därmed skapar sig
arbeten som i dag inte existerar eller endast utförs
svart.
De som ser en fara i att människor skulle fastna i
den här typen av arbeten borde kunna ansluta sig
till kds-modellen, eftersom den innebär en övre
gräns på 25 år. Därmed kan vi också avföra en hel
del av övertonerna i den s.k. pigdebatten.
Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande FiU10
och avslag på samtliga reservationer.