Herr talman! Jag vill verkligen tacka Göran Persson
för denna möjlighet. Det går lätt att visa, och det
har gjorts under årens lopp, att den grupp av
familjer som har valt att ha en av föräldrarna
arbetande i hemmet lever på en ganska låg
standard. De har gjort detta val, och effekten är att
de måste klara sig på betydligt lägre inkomster än
andra.
Vi har tyckt att det är en rimlig rättvisereform att
också denna grupp får någon lättnad. Det kan sägas
vara ett uttryck för en valfrihet. Dessa familjer har
önskat leva på det här sättet, och det är inte rimligt
att de då måste ha en så låg standard som de hittills
har haft. Därför är vårdnadsbidraget en
rättvisereform. Jag är övertygad om att Göran
Persson inte anser att tanken på rättvisereformer
måste avstanna därför att vi har ett
budgetunderskott.
Jag tycker att det är bra att Göran Persson är
bekymrad över budgetunderskottet. Det är ett av
våra största problem, även om jag tror att vi har
goda förutsättningar att hantera det. Om man får
tro Riksrevisionsverket, och det bör man göra -- jag
sitter själv i RRV:s råd -- har statens
upplåningsbehov minskat med 15 miljarder kronor
sedan Anne Wibble lade fram sin budget i januari.
Utvecklingen går alltså nu förvisso åt rätt håll. Men
skall man bekymra sig över budgetutvecklingen är
inte vårdnadsbidrag för en nettokostnad om kanske
2 miljarder kronor det stora problemet. De
socialdemokratiska överbuden är av betydligt
större omfattning.