Herr talman! Jag vill ställa fyra frågor till Per-Ola
Eriksson. Den första frågan, som gäller EU-
bidraget, EU-skatten, är väldigt kort och rak: Hur
mycket skall Sverige betala år 2000, och hur skall
detta finansieras? Jag tänker på
statsbudgeteffekten. Det är kanske inte enkelt att
besvara den frågan, men den är enkel att förstå.
Den andra frågan gäller finansutskottets
betänkande, där majoriteten beskriver
oppositionens politik. Ni i majoriteten har varit
elaka mot Socialdemokraterna. Kammarens
ledamöter kan själva läsa på s. 56 och 57, där det
sägs tämligen elaka ord om Socialdemokraterna.
Men om oss vänsterpartister sägs det inga elaka ord
när det gäller beskrivningen av budgeteffekterna på
saldot. Det kan bero på olika saker. Det beror inte
på att ni tycker att vi har bra förslag, men det kan
bero på att vi har räknat rätt. Det kan bero på att
ni har glömt att kontrollräkna eller något annat. Jag
tror att det beror på att vi har räknat rätt och att
vårt angivna budgetsaldo stämmer med god politisk
bokföringssed. Har Per-Ola Eriksson några andra
tankar om denna fråga? Har vi i Vänsterpartiet
räknat rätt? Det är en sak som det kunde vara
intressant att utröna i denna debatt.
Den tredje fråga som jag vill ställa till Per-Ola
Eriksson lyder: Vad är falska jobb? Per-Ola
Eriksson talade gång på gång om riktiga jobb. Det
vore bra om vi kunde reda ut vad som är falska
jobb, så att vi kan identifiera de jobb som vi inte
skall ha.
Per-Ola Eriksson sade att allt går bra i Sverige och
använde idrottstermer. Då slår det mig: Varför går
det bra i Sverige? Jo, det beror på devalveringen.
Jag tänker åter på hockeylandslaget. Vi gjorde rätt
fast allting gick snett. Devalveringen gick ju snett.
För att tala i idrottstermer har ju Sverige gång på
gång använt sig av doping. Gång på gång tar man
till en rejäl devalveringskur. Men skulle det ske en
kontroll, skulle vi -- ursäkta uttrycket, herr
talman -- gå torsk på detta. Det anses inte lagligt i
den internationella ekonomin att ständigt blodbota
sig eller ta anabola devalveringspiller. Men det
gjorde ni, och allting gick snett. Det bör ni besinna.
Det är inte er förtjänst utan era misslyckanden.
Det talas om att man skall få fart på
småföretagsamheten. Vi i Vänsterpartiet vill anslå
en miljard till småföretagen. Det förslaget avstyrks,
för det har man inte råd med. Ni har råd med att
betala 18 miljarder till EU men inte en miljard till
svenska småföretag. Ni säger att vi har råd med
pengarna till EU, eftersom vi får så stora bidrag
från EU till småföretagen. Men varför inte ge en
miljard direkt till småföretagen, vilket vi har
föreslagit, i stället för att gå omvägen över Bryssel?
Man skall inte gå över ån efter vatten.