Herr talman! Ibland tror jag att jag sitter i kyrkan
när jag är här, och jag undrar varför. Det är inte
bara därför att man får höra samma gamla psalmer,
utan det är också därför att man mera hör tonen
från politikens biskopar. En av dem hörde vi
alldeles nyss.
Jag tänkte avbryta den här seansen och tala om
Sveriges finanser i denna finansdebatt.
Statsskulden galopperar. De som är intresserade
kan titta i tidningarna i dag. I Svenska Dagbladet
finns beloppet utskrivet -- ni hickar nog till när ni
ser det. Statsskulden galopperar vidare mot 2 000
miljarder år 1998! Det talar ni inte så gärna om.
Budgetunderskottet är förmodligen den största av
alla ungdomsfrågor. Det talar ni inte om.
Vad tror ni att ungdomarna säger om några år? De
kommer att säga: Vad sysslade ni med 1994? Då
kommer ni att säga: Vem? Jag? När då? Vi var ju
överens! Ja, men vem var ansvarig? Det var ingen
som var ansvarig. -- Eller hur?
Ni har fått rapporter från OECD,
Lindbeckkommissionen, ESO, IMF, Världsbanken
och vad ni vill. Den ena efter den andra säger
samma sak, och alla vettiga människor som tittar på
Sveriges finanser säger samma sak: Höj inte
skatten, men sänk utgifterna! Det är absolut
nödvändigt. Och det måste ske nu!
Lyssnar ni? Absolut inte. I en ganska tragikomisk
budget, som finansministern har lagt fram, finns
besparingar på 3,5 miljarder kronor, samtidigt som
utgiftsökningarna är av ungefär samma omfattning.
Det är ingenting. Allt detta sker medan skulden
galopperar vidare.
Den ekonomiska profeten Gudrun Schyman
brukar tala om att ''vi tar de pengar vi har och satsar
dem någonstans''. Det är tvärtom riksdagens
allvarligaste uppdrag att inte ta de pengar som vi
inte har och inte satsa dem på en massa saker som
vi inte har råd med. Så ser det ut.
Vi har från Ny demokrati riktat en uppmaning till
regeringen, att komma igen och visa hur man skall
kunna spara 30 miljarder kronor, att få ned
utgifterna från 531 till 500 miljarder kronor. Är det
omöjligt? Eller hur är det, fru finansminister? Kan
ni inte, orkar ni inte, eller vill ni inte? Är det fysiskt
omöjligt att göra en sådan sak? Varför är det bara
alla andra, utom Sveriges politiker, som kan tala
om hur det är och hur det skall gå till?
Det är klart att det inte är omöjligt att spara 30
miljarder, om man driver en rörelse som hela
Sverige med 170 miljarder i förlust.
Tror inte ni i regeringen och ni socialdemokrater att
man måste återställa budgetbalansen inom en
konjunkturcykel? Vad säger t.ex. P-O Eriksson,
ordförande i finansutskottet? ''Då säger vi så'',
brukar han säga och svinga sin klubba när utskottet
har möten. Kom igen nu och säg något vettigt här!
Det skulle jag gärna vilja höra.
Vi har föreslagit besparingar på 38 miljarder
kronor. Titta på dem! Det är vår broms. Vi har
visserligen gasat också, så att nettot blir mindre.
Min personliga uppfattning är den att dessa
gasningar kanske inte behövs nu, därför att
konjunkturen vänder. Där finns det alltså 38
miljarder kronor. Om vi inte bromsar nu blir det
nödbroms sedan, och då kommer det att vara någon
annan som drar i den.
Vid ett tidigare tillfälle gick jag igenom vad 172
miljarder kronor är, och det är kanske tröttande för
kammaren att åhöra detta igen. Men jag kan
redovisa det i den här formen:
Det är 17 miljarder i barnbidrag, 7 miljarder i
bostadsbidrag, 39 miljarder i kommunal
barnomsorg från staten, 18 miljarder för
föräldraförsäkring, 14 miljarder för
arbetsskadeförsäkring, 17 miljarder för den statliga
delen av sjukförsäkringen, 10 miljarder för polisen,
3 miljarder för domstolarna, 16 miljarder för
universitet och högskolor samt 31 miljarder av
försvarets ca 40 miljarder.
Det är 172 miljarder. Det är det som vi går back
med, herr talman.
Detta underskott på 172 miljarder kan bli vår
räntekostnad om ett par år. När vi har 2 000
miljarder i statsskuld är de 172 miljarderna
räntekostnad. Då skall svenska folket betala lika
mycket i räntor som kostnaden för allt det som de
får i dag. Så allvarlig är situationen.
Jag tycker att man här inne skall ägna mer
uppmärksamhet åt folket, åt skattebetalarna. Det
är de som står för fiolerna. Det är ingen lösning att
gå till dem och säga: Ni skall stå för fler fioler, ni
skall betala mer, era rackare! Kom loss nu! Än har
ni pengar kvar! Det finns ett sätt: Höj skatten för
alla med 28 procentenheter för hela svenska
folket! -- Då dör ju landet. Det måste alltså sparas
i stället.
Jag har ställt frågor, och jag brukar aldrig få svar.
Men jag kan försöka ställa dem fyra gånger, så
kanske jag får svar.
Skall fru Wibble få balans i statens affärer genom
att spara 3,5 miljarder om året? I så fall skulle hon
få sitta kvar i 100 år.
Skall ni komma med de tuffa åtgärderna efter valet,
som socialdemokratiska regeringar och andra
brukar göra? Före valet är ni skraja och säger att
det är så tjusigt, men efteråt kommer det fram, att
ni kanske har ett program. Eller kommer det
någonting i kompletteringspropositionen?
Finansministern beskylls ju för att vara så tuff och
inte flumliberal, och det skall hon ta som beröm. Vi
skall höra om hon har någonting att komma med.
Vi skall också höra om Socialdemokraterna har
någonting att komma med. Jag lyssnade på herr
Persson en kvart, men jag hörde inte så mycket just
då. Men det kanske klarnar under dagen.
Har ni tänkt på att Ny demokrati har rätt? Det är
tur att det inte är så många i kammaren nu -- det
här är ju så pinsamt. Vi har haft rätt i den finansiella
politiken -- den som finansministern sade var så usel
när vi föreslog att man skulle sänka räntorna,
släppa kronan loss och göra starka finansiella
besparingspaket samtidigt osv. Ni har inte
bekymrat er för sådana saker. Jag är rädd för att vi
i Sverige, med nuvarande typ av politiker, kommer
att dö av vår godhet. Det är med ett leende fyllt av
godhet som man iakttar det som sker i landet.
Snacka om Snövit! Hon förbleknar, om detta över
huvud taget är möjligt i sammanhanget.
Vi hade rätt vad gäller flyktingpolitiken. Det är
också en stor finansiell fråga. Kom ihåg det! I dag
vet jag inte vad ni har att anmärka på den
flyktingpolitik vi har lanserat, men vi har blivit
beskyllda för allt mellan himmel och jord under
tiden.
Nu säger vi en annan enkel sak: Ge dispens från
LAS, arbetsrätt m.m. för alla företag som har
mindre än 25 anställda! Det kostar ingenting. Men
ni vågar inte göra en sådan sak. Ni tar inte chansen
att komma i gång med detta. Kan någon svara på
frågan, vad det vore för fel att göra det försöket?
På samma sätt som vi har öst på om
flyktingpolitiken kommer vi att driva frågan om
organisationsbidraget, både inifrån denna
kammare och utifrån. Vi kommer att vinna den
frågan också -- det kan jag tala om för er! Den är
ju sjuk!
Vi ger 14 miljarder kronor i stöd till organisationer.
Det har kommit avslöjanden som borde få många i
den här kammaren att verkligen skämmas. Vi kan
ju se vart dessa pengar går och vilka metoder man
använder för att få tag i dem. Det är era egna
organisationer som har gjort det,
ungdomsorganisationer, t.ex.
Jag känner en skäggig gammal man som hela tiden
får post från Grön ungdom. Han anses vara med i
Grön ungdom för att den organisationen skall få
bidrag. Detta är förfärligt! Det är stöld av medel,
en stöld som begås av organisationer som står er
nära. Det är ytterst anmärkningsvärt!
U-hjälpen är en liknande fråga som vi har tagit upp.
När vi för en debatt om Sveriges finanser -- vad är
det som säger att vi skall göra som regeringen har
gjort och öka biståndet? Sverige är ett så rikt land,
säger någon. Vad är det för definition på ett rikt
land? Hur kan det vara rikt med en galopperande
statsskuld? Vi lånar ju till detta!
Jag vet inte om det handlar om hybris, dumhet eller
ekonomiskt oförstånd. Man gör faktiskt inte så.
Man borde inte få ge bort det man inte har, helt
enkelt. Vi är satta här att representera Sveriges
intressen, allmänintresset Sverige. Det har vi
diskuterat tidigare i dag.
Sedan har vi frågan om pengar till
arbetsmarknadspolitiken. Det är så vi löser
problemen. Vi löser problemen genom utbildning
osv. -- tror vi. I själva verket skapar vi en massa
hopplöshet. Om man frågar människor som utsätts
för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder visar
det sig att de i allmänhet inte blir så väldigt
uppeppade av dem.
Vi talar om kompetenshöjande åtgärder. På det
viset skaffar vi oss mer kompetenta arbetslösa. I
själva verket är det andra saker som behövs:
Europa, något som är högaktuellt, arbetsrätten,
som jag tidigare har nämnt, och marknadsmässiga
löner. Vad tror ni det beror på att arbetslösheten
bland ungdomar är 25 % och mer på sina håll? Det
är klart att det har något att göra med lönerna. Vi
behöver också fungerande banker, och vi behöver
vara ett attraktivt etableringsland över huvud taget.
Om det inte vore på det här sättet så skulle vi ju
kunna lösa Sveriges problem och gå hem härifrån
efter att ha hällt en massa miljarder över Börje
Hörnlund, eller hur? Då skulle han ordna det
genom att skotta ut pengar genom fönstet för att bli
av med dem. Han kan ju inte ens bli av med
pengarna, men nästa år skall han få ännu mer. Han
värjer sig mot dessa pengar.
Att hålla på med sådant är givetvis ingen lösning.
Inom arbetsmarknadspolitiken håller vi faktiskt på
att bygga upp världens senaste och mest
komplicerade planekonomi.
Ta ROT-sektorn! Efter att ha snackat, förlåt, talat
heter det, om ROT i två år börjar man komma i
gång. Nu skall det bli av, minsann! Nu händer det
antagligen litet grand, men det kommer för sent!
Varför sker saker så ofta för sent? Jo, därför att det
beror så mycket på vem som kommer med
förslaget.
En gång hade Socialdemokraterna och Ny
demokrati samma förslag. Man skulle försöka
komma överens, men det gick ju inte. Inte kan
Socialdemokraterna göra upp med Ny demokrati,
Göran Persson? Man måste gå ut i valrörelsen och
säga att man aldrig har gjort det. Vad spelar det då
för roll om 20 000 människor blir utan jobb?
Politikerna rör sig här i kulvertarna. Nu skall man
bygga ut kulvertsystemet så att politiker inte skall
synas över huvud taget när de kommer in i
riksdagen och springer omkring här. Det skall
byggas ut över Mynttorget också. Jag skall komma
tillbaka dit så småningom och bära banderoller, och
då skall vi se vilka som kommer ut.
Hur är det då med den svarta marknaden? Fusk för
150 miljarder kronor, och ingen vågar göra
någonting åt det! Det finns ingenting i det italienska
samhället som inte finns i Sverige. De ingriper, men
det gör inte vi. Vi vågar inte ingripa. Kom ihåg att
maffiavälden uppstår genom att samhället, dvs. de
demokratiska institutioner man har, inte fungerar!
Herr talman! Vi måste rationalisera den offentliga
sektorn. Då säger alla: Stoppa rationaliseringarna
där! Det är farligt! Men tittar man på statistiken ser
man att det inte är i den offentliga sektorn vi har
rationaliserat utan inom den industriella sektorn.
Varför måste man då rationalisera inom den
offentliga sektorn? Jo, tänk på vilka det är betalar
den! Det är en skattefinansierad sektor. Vi måste
hushålla med människornas, skattebetalarnas,
pengar. Vi måste se till att de får mer för pengarna.
Svårare än så är det inte.
Vi har för många monopol. Hur många skall vi ha?
kan man fråga sig. Svaret är mycket enkelt: Staten
skall inte ha monopol på någonting utom på
myndighetsutövning. Det är det staten är till för.
Det tycker jag borde stå i grundlagen.
I vårt utskott pågår just nu diskussioner -- vi har
sällan debatter -- om konsekvensanalyser. Ny
demokratis synpunkt är att varenda proposition
som regeringen förelägger riksdagen skall vara
försedd med en konsekvensanalys. Det skall alltså
klart och tydligt framgå vad all tillgänglig expertis
anser att konsekvenserna av det föreslagna beslutet
skulle bli. Detta är oerhört viktigt.
Dessutom har vi nu yrkat på att det inom
finansutskottets ram skall finnas vad man skulle
kunna kalla ett ekonomiskt råd, eller liknande. Det
skulle vara en instans dit man skulle kunna skjuta
över frågor av ekonomisk natur för att få dem
bedömda och för att få konsekvenserna granskade.
Det är just konsekvenserna av vårt handlande vi
måste se mest på. Detta instrument skall
naturligtvis vara tillgängligt för minoriteten.
Majoriteten kan ju alltid pressa igenom sina grejer
på sedvanligt sätt.
(Applåder)