Fru talman! När det gäller personliga vendettor,
och vilka andra uttryck jag använder om f.d. statsråd,
hade vi en utfrågning om Arboga, FMV, Volvo och
regeringsbeslutet. Men den kom att snudda både vid
kosovoalbaner och JAS-krasch. Det var ett tonläge
som väl anknyter till det som Birgitta Hambraeus
tidigare var inne på, och som väl anknyter till Birgit
Friggebos utmärkta principiella inledning.
Den handlar om konstitutionsutskottets konstitu-
tionella ansvar. Ordföranden säger där, förmodligen
av självbevarelsedrift, att vi emellanåt måste ge ut-
rymme för mera politiska kommentarer, och detta hör
väl dit. Men nu, Birgit Friggebo, har ni skrivit på och
enats om en bedömning som i grunden den socialde-
mokratiska gruppen och jag själv har formulerat. Den
uttrycker en principiell och viktig kritik i fråga om
arbetet i regeringen och ett statsråds ansvar.
Men när ni argumenterar om detta i kammaren
breder ni på precis på samma sätt som ni gjorde vid
utfrågningen. Jag skulle därför vilja veta hur fru Frig-
gebo ser på vårt ansvar för den konstitutionella
granskningen. Jag menar att granskningen både från
Justitiekanslern och från KU visar att ministerns an-
svar sträcker sig utöver det som i det här fallet var
ministerns kunskap. Ministern har själv talat om detta,
och vi formulerar nu vår kritik.
Jag kan inte se att det är vår uppgift att jaga var-
andra om ursäkter eller värdera ödmjukhet, som Frig-
gebo gjorde tidigare i sitt anförande. Det handlar
naturligtvis ytterst om att vi var och en tar vårt ansvar
och kritiserar, men vi får inte i KU blanda ihop våra
olika roller i detta avseende. Där har ordföranden ett
alldeles särskilt ansvar.