Fru talman! Birgitta Hambraeus upprepar sitt
missnöje och sin otillfredsställelse med arbetet i
konstitutionsutskottet. Jag upprepar att jag tycker att
hon har missuppfattat sin uppgift. Egentligen skulle
frågan ställas till ledningen i Centerpartiet hur man
där uppfattar Birgitta Hambraeus i hennes egenskap
av ledamot i konstitutionsutskottet.
Konstitutionsutskottet är ingen domstol. Vi dömer
inte någon för något som helst brott. Vi gör uttalan-
den, och dessa uttalanden skall på bästa sätt spegla
utskottets uppfattning om saker och ting som har hänt
och om behov av förändringar för att förhindra att
stora fel begås i framtiden.
Jag vet själv vilken betydelse det har för en rege-
ring att det finns ett organ som hela tiden är vaksamt
när det gäller både stora frågor och små detaljfrågor.
Maktutövning måste alltid kontrolleras. Makt kor-
rumperar alltid. Ingen går fri från detta. Då måste det
finnas personer som vågar och orkar vara tjatiga för
att få fram sanningen.
Jag säger inte att det inte har förekommit en och
annan upprepning och en och annan överlöpning.
Men jag vill hävda att utskottets utfrågningsteknik i
dag är lysande i förhållande till vad den har varit
under vissa perioder. Jag kan bara nämna Thage G
Petersons utfrågningar av Ulf Dinkelspiel och Carl
Bildt.
I dag avstår utskottets ledamöter från att själva gö-
ra sammanfattningar och komma med utlåtanden över
den utfrågade. Vi ställer frågor. Det är ingen av ut-
skottets ledamöter som har tagit sig den friheten att
själv göra sammanfattningar efter utfrågningarna och
utfärda det som Birgitta Hambraeus kallar för domar.
Vi fäller inga domar i utskottet.