Fru talman! Också jag begärde ordet med anled-
ning av det kanske något förvånande dundrandet i
slutet av Kurt Ove Johanssons anförande just när det
gällde anmälningen om kronförsvaret.
Jag hade faktiskt hoppats att vi skulle komma
överens i utskottet om en skrivning. Det blev vi inte.
Möjligtvis berodde det på brist på tid. Jag vet inte om
Håkan Holmbergs resonemang om en konspirations-
teori är riktig eller inte. Jag lämnar det därhän.
Försvaret av kronan hösten 1992 är ett unikt hän-
delseförlopp. Förloppet är intressant från politisk,
allmänpolitisk, statsvetenskaplig och ekonomisk syn-
punkt. Det är naturligtvis en fråga som är väl värd en
närmare belysning. Både reservanterna och majorite-
ten i utskottet säger att det kan finnas flera frågor som
är intressanta från konstitutionella utgångspunkter.
Vi är alltså överens om mycket. Vi är också över-
ens om att många frågor i sammanhanget ligger utan-
för konstitutionsutskottets kompetens. Vi har Riks-
bankens agerande, vi har kontakter och allmänna
samhällsekonomiska bevekelsegrunder som inte di-
rekt är sådant som bör bli föremål för KU:s agerande.
Vi är överens om att det behövs en bred bakgrunds-
bild.
Sedan har vi olika meningar om hur detta bör
verkställas. Utskottsmajoriteten är förvånansvärt nog
beredd att låsa fast sig vid att en undersökning bör
göras av ett "särskilt organ eller särskilt anlitad ex-
pertis". Reservanterna betonar att vid ett så brett poli-
tiskt händelseförlopp som detta, är det angeläget för
den fristående forskningen att ta hand om det hela.
Konstitutionsutskottet är förvisso inte något
forskningsinstitut. Jag tror inte att riksdagen är beredd
att anslå några miljoner för att konstitutionsutskottet
skall bredda sin verksamhet på området. Alltså är det
universiteten och andra organ man bör lita på i det här
sammanhanget. Låt oss då gärna på olika sätt stimule-
ra forskningen. Vi har Riksbankens Jubileumsfond
som säkert kan vara beredd att ställa upp som finansi-
är. Men vi skall inte låsa fast oss vid ett särskilt organ.
Utskottsmajoriteten låser också fast sig med ett
löfte om att "närmare överväga dessa frågor och efter
kontakter med andra riksdagsorgan senare återkom-
ma".
Vi kan inte veta vad man skall komma fram till
när man tecknar denna bakgrundsbild. Varför då göra
en sådan låsning? Det är det vi inte kan acceptera. Låt
oss avvakta forskningsresultaten och sedan vara be-
redda att ta upp de konstitutionella aspekterna. Låt
oss också inse att all forskning kräver tid och pengar.
Det är inte något som kan utföras - om det skall bli
kvalitet i arbetet - över en middagsrast. Däremot kan
jag väl tänka mig att det i framtiden kan komma ut
något ur det hela.
Jag hade hoppats att vi skulle ha kunnat komma
överens om detta. Jag tyckte att diskussionen gick på
det sättet i utskottet. Men uppenbarligen hade jag fel.
Majoriteten ville låsa sig. Vi reservanter har en öpp-
nare attityd. Vi vill avvakta och se och framför allt ha
ett ordentligt faktaunderlag innan vi beslutar oss för
vilka konstitutionella aspekter som närmare bör utre-
das.