Fru talman! Jag kan till börja med instämma med
dem som har sagt att årets granskning har präglats av
en litet större samsyn än de vi har haft tidigare år
under den här mandatperioden. Själv har jag, till
skillnad från Anders Björck, inte möjligheten att gå
tillbaka till 60-talet och jämföra, utan jag får inskrän-
ka mina bedömningar till de här åren.
Samsynen har faktiskt handlat om ett antal ganska
stora ärenden där vi har kunnat komma överens. Ett
sådant är ju det som handlar om Volvo Aero, Thage
G Peterson och försvarsministeriets blundrar. Den
konstitutionella frågan blev ju ganska stor eftersom
det handlar om ganska mycket pengar och anmärk-
ningsvärt svåra misstag, det måste man säga. Därför
tycker jag att det måste ses som starkt av utskottet att
trots allt kunna bli överens. Även om man möjligen
kan säga att det ledde till en svagare kompromiss, så
tycker jag att det är starkt av utskottet att kunna nå
enighet i en politiskt viktig och inte oväsentlig fråga.
Anders Björck har talat om att det här är en histo-
risk dag eftersom vi har blivit eniga om att pricka ett
statsråd på ett så allvarligt sätt. Men att det är litet
historiskt beror ju t.ex. på att Moderaterna inte klara-
de av att ha den integriteten för ett par år sedan när vi
granskade Carl Bildt. Då fick vi en bred enighet i
utskottet, men Moderaterna ville inte ställa upp. Att
det här skulle vara ett historiskt unikum har alltså sina
rutiga skäl.
Det var bättre förr säger Anders Björck också.
Han pratar om krigsmaterielexporten. Jag tror att jag
kan hålla med Anders Björck i den frågan. Han var en
bättre, mer nitisk vapenexportkritiker för några de-
cennier sedan. Det arbetet sköts nog i första hand av
andra i dag. Trots det har vi lyckats komma överens
om att vi vill ha en precisering av riktlinjerna när det
gäller vapenexporten. Det tycker jag också är väldigt
bra. Den som bemödar sig om att läsa konstitutionsut-
skottets uttalande och granskningsarbete, kommer
fram till att det här är något som kanske borde ha
gjorts redan för flera år sedan.
Vi har haft riktlinjer som har varit ganska vaga
och oprecisa i flera fall. Därutöver har det utvecklats
en praxis som jag fortfarande menar har gått långt
utöver gränserna för vad dessa riktlinjer rimligtvis
kan anses tillåta.
Utskottet säger ganska skarpt i sina skrivningar
t.ex. att man tycker sig kunna konstatera att följdleve-
ransbegreppet tenderar att glida i betydelse över tiden,
varigenom innehållet och tillämpningen förändras.
Som exempel på denna tendens kan frågan om vilka
produkter som kan ingå i en följdleverans tjäna. När
riksdagen och regeringen fattar beslut om nya riktlin-
jer som skall gälla för ett område, är det mycket all-
varligt att det i praktiken efter några år utvecklas en
praxis som så att säga glider utöver detta och som
förändrar innehållet utan att riksdagen reflekterar över
det på ett seriöst sätt. De allra flesta aktörer utgår
naturligtvis från de regler som gäller och som riksda-
gen har antagit och diskuterar utifrån det. Men det
skapar en mycket märklig debatt om regeringen och
den myndighet som handhar området i stället utgår
från den praxis som har utvecklats och ett antal be-
grepp som man har tagit till sig som riksdagen eller
allmänheten inte har direkt kännedom om och inte
heller vet vad de har haft för inverkan på uttolkningen
av reglerna.
Jag kan nämna några exempel från den lista som
Inspektionen för strategiska produkter har lämnat till
konstitutionsutskottet för att förklara hur man i dag
tolkar följdleveransbegreppet. Man säger att reserv-
delsleveranser, underhållutrustning, renoverings- och
uppgraderingssatser, ammunition, ersättningsleveran-
ser, hela system, kompletteringsleveranser, återkom-
mande anskaffning, besläktad materiel, följdleveran-
ser utgående från licensavtal och tidigare civil mate-
riel kan kännetecknas som följdleveranser. Det inne-
bär i sin tur att det, när vi granskar en fråga om t.ex.
export av vapen till Indonesien, kan visa sig att nya
kanoner också kan bli följdleveranser.
Jag menar att detta naturligtvis är en helt orimlig
tolkning utifrån de riktlinjer som gäller. Men majori-
teten har inte sett det riktigt på detta sätt. Men alla
partier i konstitutionsutskottet har insett att det börjar
bli litet väl pinsamt med den här vapenexporten som
har en praktisk verklighet och en teoretisk verklighet
som skiljer sig så markant åt och att något måste gö-
ras åt detta för att man skall kunna återskapa någon
form av förtroende för de regler som gäller och den
riksdag och regering som rimligen bör styra. Jag är
därför glad över att vi har kommit överens om att det
krävs en precisering.
En annan fråga som kommer att tas upp under den
här inledande punkten och som några har diskuterat
gäller kronförsvaret. Det var en politisk händelse av
stora mått för fem år sedan i Sverige. Det har redan
gått fem år sedan räntan var uppe i 500 % och
100 000 människor fick lämna sina arbeten till följd
av denna vanvettiga politik. Sviterna av denna
mångmiljardrullning och den stora arbetslöshet som
vi fick då lever vi till stor del fortfarande med. Att
ingen granskning och genomgång av vad som egentli-
gen hände redan har gjorts är anmärkningsvärt. Det
borde redan ha gjorts ett omfattande granskningsarbe-
te i fråga om detta.
Jag är inte riktigt nöjd med det som utskottet har
kommit fram till här. Men vi i utskottet har ändå sagt
att vi inte lämnar ifrån oss ärendet, vilket jag tycker
hade varit en skandal. Vi säger nu att vi skall ta till
oss och jobba vidare med ärendet och att det skall
göras en granskning. Jag förutsätter att det redan i
höst närmare skall preciseras vilken undersökning och
vilket arbete som skall göras på detta område. Jag tror
själv att det skulle behövas en ordentlig kommission
med oförvitliga och kunniga personer, som inte kan
anses vara inblandade själva, som arbetar med frågan.
Det är beklagligt att Folkpartiet och Moderaterna
inte har orkat stå bakom skrivningen om att vi skall
arbeta vidare. De tycks vara oroliga för att gransk-
ningen skall drabba de egna partierna och den rege-
ring som de satt i. Detta är ändå en så stor och allvar-
lig fråga att det måste ligga i hela svenska folkets
intresse att det sker en bred och ordentlig undersök-
ning och granskning av både den dåvarande regering-
ens inblandning och hur Riksbanken agerade under
den här perioden. Konstitutionsutskottet skall ju i
första hand undersöka regeringen, men Riksbanken är
ju, åtminstone än så länge, en riksdagens myndighet.
Det är därför inte helt fel att man från KU-perspektiv
undersöker Riksbankens agerande i sammanhanget.
Birgitta Hambraeus sade att dessa KU-
utfrågningar är så otrevliga och dåliga. Och det ligger
väl något i att de inte alltid är så väldigt lyckade. Jag
tycker själv att vi kan ta till oss kritiken att vi från
utskottet ibland är dåliga på att ställa frågor. Jag skall
försöka träna på det. Det är inte lätt att ställa frågor.
Det är faktiskt ett svårt yrke att vara intervjuare och
ställa de rätta frågorna. Det tror jag att många av oss i
konstitutionsutskottet borde tänka på och försöka
arbeta för att göra det litet bättre. Inte desto mindre
vore det ytterst beklagligt om den typen av kritik
skulle leda till att vi begränsar utskottets och riksda-
gens möjlighet att granska regeringen och inskränker
vår kontrollmakt. Det är svårt att förstå varför Birgitta
Hambraeus agerar på det sättet. Som jag har lärt kän-
na Birgitta Hambraeus under dessa år tror jag inte att
hon gör detta för att hon vill stödja den socialdemo-
kratiska regeringen så mycket och undanhålla
granskningen. Så långt vill inte jag gå i min kritik av
Birgitta Hambraeus. Men jag har ändå litet svårt att
förstå strävan efter att på något sätt försöka begränsa
utskottets möjligheter att granska regeringen.
Till slut kan jag mycket starkt hålla med om Ken-
neth Kvists tal om att vi måste försöka komma inom
så att säga skotthåll för hur vi i framtiden skall grans-
ka regeringens EU-arbete. I år har konstitutionsutskot-
tet fått in en anmälan från mig om regeringens infor-
mation till EU-nämnden. Jag tycker att utskottet har
reagerat på ett positivt sätt i fråga om denna anmälan.
Utskottet håller på de regler som riksdagen har satt
upp och ställer också hårda krav på regeringen i detta
avseende.
När det gäller övrigt EU-arbete som regeringen
håller på med är vi i dag långt ifrån att kunna kontrol-
lera och styra. Jag tror att det behövs väldigt mycket
för att vi skall kunna klara av det i framtiden. Det är
inte lätt, och det var väl en av anledningarna till att
det fanns skäl att rösta nej i folkomröstningen om
medlemskap i "den där unionen".