Fru talman! Årets granskningsbetänkande är in-
tressant i många avseenden. Utskottet har enligt min
mening också i sina skrivningar på ett föredömligt sätt
hållit gränslinjen till den s.k. gråzonen, dvs. inte över-
skridit den gräns där det inte längre är fråga om kon-
stitutionell granskning utan mera en fråga om parti-
politiskt tyckande. Det återstår att se, fru talman, om
deltagarna i dagens granskningsdebatt har den inre
styrka som behövs för att hålla den klara konstitutio-
nella linje som i så hög grad präglar årets betänkande.
Den administrativa granskning av regeringen som
Birgit Friggebo har berört och som utskottet genom-
för varje år föregås ofta av medial tystnad. Sannolikt
beror det på att våra högt värderade journalister sak-
nar förmåga att spegla principiella frågor där det råder
stor samstämmighet mellan riksdagens partier. Det
betyder dock inte att den administrativa granskningen
är ointressant, tvärtom. Där finns många exempel på
att utskottets kontroll av regeringens göranden och
låtanden är mycket betydelsefull. Vi vet av erfarenhet
att Regeringskansliet tar till sig och beaktar de syn-
punkter på regeringsarbetet som blir resultatet av en
seriös granskning. Det är således ett viktigt arbete
som utskottet här utför.
Ett sådant exempel är utskottets fördjupade
granskning av Utbildningsdepartementets administra-
tion. Där har utskottet, som Birgit Friggebo var inne
på, under en följd av år iakttagit olika förekommande
brister. F.d. statsrådet Per Unckel i den borgerliga
regeringen fick kritik för detta. De av KU påtalade
bristerna i departementets funktionssätt har nu lett
fram till förändringar. I dag avviker inte Utbildnings-
departementet från övriga departement när det gäller
den interna administrativa verksamheten.
Ett annat exempel är de stora brister vid konsul-
tupphandlingen som uppmärksammades av utskottet
under den borgerliga regeringstiden. Även här har
KU:s granskning givit resultat. Åtgärder har numera
vidtagits för att få till stånd lämpliga rutiner vid upp-
handling. Lagen om offentlig upphandling trädde i
kraft den 1 januari 1994. Riktlinjerna för upphandling
i Regeringskansliet fastställdes i september samma år.
Likväl har det vid årets granskning visat sig att det
fortfarande finns brister, och mot denna bakgrund
understryker utskottet att det finns skäl för Regerings-
kansliet att även fortsättningsvis ge akt på att reglerna
om upphandling noga efterlevs.
Jag vill gärna understryka att KU:s granskning av
regeringen inte är något spel för galleriet. Den är ett
seriöst arbete. Den regering eller de statsråd som inte
inser detta kan räkna med att få smaka på den bittra
kalk som en brännmärkning av KU innebär.
Utskottet har också gjort en genomgång av de an-
slag som stod till regeringens disposition budgetåren
1993/94 och 1994/95. Här berörs således i huvudsak
Carl Bildts regering och den regering som Ingvar
Carlsson ledde. Genomgången har visat att Statsråds-
beredningens anvisningar i Gula boken inte till fullo
följts. Undersökningen visade också på andra brister
när det gäller användningen av det anslag som står till
regeringens disposition. De redovisas utförligt i be-
tänkandet. Ibland har anslagen använts för ändamål
som kan ifrågasättas mot bakgrund av de ändamål
som anslagsposten har enligt sin beteckning. I vissa
fall har anvisats medel för merutgifter som egentligen
inte ligger inom ramen för vad riksdagen ansett skall
utgöra merutgifter. Listan på brister i detta avseende
är ganska omfattande. Granskningen har visat att här
finns förfaringssätt som är ytterst tveksamma och som
i en framtid inte bör förekomma. Utskottet förutsätter
att regeringen i sitt fortsatta arbete beaktar detta.
Utskottet har även i år granskat utvecklingen inom
kommittéväsendet när det gäller jämställdheten mel-
lan män och kvinnor. I stort sett kan man säga att
utvecklingen går i rätt riktning, men fortfarande åter-
står dock mycket att göra för en bättre representation i
detta sammanhang. Utskottet understryker därför
vikten av att ytterligare ansträngningar görs för att nå
målet: en jämn könsfördelning mellan kommittéerna.
I sin inledning sade Birgit Friggebo att Anders
Sundström hade fått en knäpp på näsan för sitt utta-
lande. Jag har svårt att förstå vad hon egentligen base-
rar sitt uttalande på. Läser man på s. 193 vad utskottet
egentligen har sagt kan man möjligen diskutera vem
som har fått en knäpp på näsan: om det är det uttalan-
de statsrådet eller om det är någon annan. I betänkan-
det slås ju trots allt fast att Anders Sundström som
framgår av skrivningen inte har uttalat sig på något
sätt som kommer i konflikt med grundlagsbestämmel-
sen 11 kap. 7 §. Jag får väl rekommendera värderade
fru ordföranden att kanske på nytt studera vad utskot-
tet egentligen har kommit fram till för slutsats.
Fru talman! Jag övergår nu till frågan om prax-
isutvecklingen beträffande följdleveranser i samband
med export av krigsmateriel. Det här är ett av de
större granskningsärenden i ämnet krigsmaterielex-
port som konstitutionsutskottet har hanterat.
Bakgrunden till utskottets initiativ kan sammanfat-
tas i tre punkter:
1. att vi under en följd av år konfronterats med en
terminologi när det gäller följdleveranser som har
varit svår att ta till sig och handskas med,
2. att vi inte alltid varit säkra på vad som passerat
utskottet i sådana ärenden,
3. att regeringarna haft en benägenhet att hävda att
riksdagen gett sanktion åt praxisutvecklingen ge-
nom den årliga behandlingen av regeringsskrivel-
sen om krigsmaterielexporten.
Vid förra årets granskning av viss export av
krigsmateriel till Oman ansåg utskottet att problemen
med följdleveransbegreppet nått ett slags all time
high. Det ledde oss fram till att genomföra en särskild
granskning av praxisutvecklingen på det här området.
Det som har kommit ut av KU:s granskning är,
enligt min mening, följande:
1. Vi har genom ett studium av ett fyrtiotal ärenden
och ett antal promemorior från Inspektionen för
strategiska produkter, ISP, fått bättre kunskap om
terminologi, procedurer och bedömningsgrunder
beträffande följdleveranser. Det har onekligen
skapat viss klarhet, som förhoppningsvis gör oss
bättre skickade att framgent handskas med vad
som avses med följdleveranser.
2. Vi har funnit att begreppet följdleverans visat en
tendens att förändras både vad gäller det faktiska
innehållet och vid tillämpningen av riktlinjerna. Vi
har klarlagt att följdleveranser t.ex. kan vara lik-
tydigt med nya exemplar av vapen som tidigare
levererats till en viss mottagare. Ansvariga minist-
rar har under en följd av år undvikit att uttrycka
sig på det sättet. Numera vet vi vad såväl "gamla
åtaganden" som "nya åtaganden" betyder i klar-
text. Det hade naturligtvis varit en fördel för den
seriösa debatten om export av krigsmateriel om
den oklarheten hade rensats bort på ett tidigare
stadium. Oklarheter på denna punkt gynnar bara
dem som inte önskar föra en seriös debatt i dessa
frågor.
3. Ett enigt utskott har landat på slutsatsen att det
finns anledning att undersöka förutsättningarna för
en ordning som har utsikter att ange villkoren på
längre sikt på det här området. Utskottet tror inte
att den nuvarande regleringen av krigsmaterielex-
porten med hjälp av riktlinjer bör ersättas med
lagstiftning. KU anser att det system vi har, med
prövning av varje ärende för sig, under medverkan
av ett parlamentariskt sammansatt rådgivande or-
gan och med en möjlighet att låta regeringen av-
göra i sista hand i grunden är ett bra system.
4. Den svaga punkten i det nuvarande systemet är,
enligt utskottets bedömning, riktlinjernas utform-
ning när det gäller just följdleveranser. Vi har i
vår analys kommit fram till att riktlinjerna är all-
mänt hållna och inte alltid lätta att tolka. Det ger
upphov till olika meningar om tillämpningen. Vi
kan konstatera att vissa viktiga förändringar av
praxis inte har arbetats in i riktlinjerna. Ett exem-
pel på detta är det s.k. systemberoendet, som får
en allt viktigare roll i bedömningarna i takt med
den vapentekniska utvecklingen. Den begreppsap-
parat som utvecklats i det praktiska arbetet under-
lättar naturligtvis vårt arbete som granskare men
ger inte den breda allmänheten motsvarande hjälp.
5. Mot den bakgrund som jag nu tecknat framhåller
utskottet att det finns anledning för regeringen att
överväga och precisera avsnittet om följdleveran-
ser i riktlinjerna för exporten av krigsmateriel.
Det är min förhoppning, fru talman, att KU med
det arbete som vi nu redovisar har lagt en god grund
för regeringens överväganden. Jag vill särskilt fram-
hålla att den enighet i bedömningen som utskottet
visat på sitt sätt är ett styrkeprov, som ger extra tyngd
åt KU:s rekommendationer till regeringen.
Till syvende och sist, fru talman, vill jag beröra
det märkliga förhållandet att en väckt granskningsfrå-
ga som ännu inte sakbehandlats i utskottet likväl blivit
föremål för en reservation.
Jag tänker på frågan om kronförsvaret. Vid en
första genomläsning förefaller Moderaternas och
Folkpartiets reservation en smula märklig. T.o.m.
någon med ett ganska tränat läsaröga kan ha svårt att
förstå vad som egentligen skiljer reservationen från
vad utskottsmajoriteten enat sig kring.
Vi är överens om att många omständigheter kring
kronförsvaret ligger utanför KU:s område för
granskning och att det vore fel att genomföra en KU-
granskning utan att frågor som rör Riksbankens age-
rande och vissa andra ekonomiska bevekelsegrunder
kartlagts och undersökts.
Min slutsats är att Folkpartiet och Moderaterna är
mindre benägna än övriga partier i KU att få frågan så
snabbt som möjligt belyst utifrån olika perspektiv.
Frågan om kronförsvaret tycks vara ett område där
Moderaterna och Folkpartiet helst vill mörka och
förskjuta en genomlysning av ämnet så långt bort i
tiden som möjligt.
Den frågan borde få sitt svar här i dag. Den måste
besvaras. Jag vill understryka att det finns ett utbrett
intresse hos en stor svensk allmänhet att ännu obesva-
rade frågor om kronförsvaret från 1992 blir ordentligt
belysta. Också om detta borde alla partier i riksdagen
kunna vara ense.
Fru talman! Jag yrkar på godkännande av utskot-
tets anmälan och avslag på samtliga reservationer.