Fru talman! Utskottet har enats om att kritisera
Thage G Peterson för brister i beredningen av det s.k.
Arbogaärendet.
Det är bra att vi har kunnat enas om att inte accep-
tera vad som helst vad gäller regeringens sätt att arbe-
ta. Själva beslutet är sensationellt. Det hävdas att
regeringen inte har vetat om vad den har fattat beslut
om. Det var inte vilket beslut som helst, utan det var
ett mycket stort och viktigt beslut. Det omfattade ca
1,2 miljarder kronor. Det hade dramatiska konsekven-
ser för en hel bygd. Man kan fråga sig vad människor
skall tro om hur det går till vid beslutsfattandet i Re-
geringskansliet, när de har fått inblick i den s.k. Ar-
bogaaffären. Dessbättre tillhör denna typ av beslut
undantagen. Det är jag övertygad om.
Även om Thage G Peterson har tagit på sig ansva-
ret i strikt formell mening för beredningen och beslu-
tet, har han indirekt gjort vad han har kunnat för att
skylla ifrån sig på sina tjänstemän. Jag ifrågasätter
över huvud taget inte att det har gått till på det sätt
som departementet har redovisat. Men vad som är
obegripligt är att Thage G Peterson och regeringen
uppenbarligen inte vet vad den ena eller andra handen
i Regeringskansliet gör. Simultanförmågan har i detta
ärende helt lyst med sin frånvaro.
Regeringen har fattat beslut om neddragning av
antalet Viggendivisioner. Det får till effekt att under-
hållsvolymerna sjunker. Ett halvår före det slutliga
beslutet gav man FMV i uppdrag att göra en ny upp-
handling av flygplansunderhållet. Signaler utifrån har
kommit om att Arbogaverkstäderna var i fara. Ar-
betsmarknadsdepartementet gjorde tidigt förra våren
analyser av effekterna i Arboga av neddragningar
inom försvarsindustrin. De prognoser som gjordes då
stämde nästan på pricken med hur det blev i verklig-
heten.
Ingenting av detta har påverkat beslutet. Det ver-
kar som om all information och alla sakuppgifter har
studsat bort från Regeringskansliet, som mot en te-
flonvägg.
Simultanförmågan hos enskilda statsråd kan inte
granskas i KU. Det är inte någon konstitutionell fråga.
Det är upp till var och en att dra sin egen slutsats av
den information som konstitutionsutskottet kan pres-
tera. Däremot är det självklart en fråga för statsminis-
tern, att ta ställning till olika kvalifikationer hos sina
statsråd.
Misstag kan begås. Olyckliga omständigheter kan
samverka till olyckliga beslut. Det är mänskligt, och
det kan också förklaras. Men vi kan inte rycka på
axlarna och låta sådant passera. Konstitutionsutskottet
måste sätta gränserna. Det har vi också gjort, tillsam-
mans med vår kritik.
Om det är mänskligt att fela är det faktiskt lika
självklart att man ber om ursäkt, om man genom sina
misstag skadar människor. Av det har vi i detta ärende
inte sett några som helst tendenser. Ingen ödmjukhet,
ingen ånger kan noteras. Inte ens när JK kom med sin
rapport och gav myndigheterna rätt på varje punkt,
och därmed Thage G Peterson fel på varje granskad
punkt, kunde han förmå sig att be någon om ursäkt -
inte myndigheterna, som han hade anklagat för att gå
utöver sina direktiv och inte arbogaborna, som blev
beslutets offer.
I stället ser vi ett statsråd som förnekar innebörden
av sitt beslut, som förnekar att skattebetalarna betalar
flytten, som skyller på myndigheterna, som anklagar
dem för att göra fel, som skyller ifrån sig på egna
tjänstemän och som i riksdagen förnekar innebörden
av uttalanden han själv gjort.
Vi ser ett statsråd som skapar kris i förtroendet
mellan regering och försvarsmakt.
Frågan är egentligen vad som är värst - själva
hanteringen i samband med regeringsbeslutet eller
krishanteringen efter det att beslutet blivit känt.
Jag skulle vilja ta fram ett litet inslag i den ut-
frågning som vi hade med Thage G Peterson, som
visar på en fortsatt arrogans och okänslighet. Thage G
Peterson har när det gäller försvarsbeslutet tillämpat
en princip som inneburit att man bara skall ta för-
svarspolitiska hänsyn. Målet skall vara ett effektivt
och billigt försvar. Alla andra hänsyn av t.ex. regio-
nalpolitisk karaktär skall lämnas utanför.
I utfrågningen säger han att om han hade vetat vil-
ka konsekvenserna skulle bli av Arbogabeslutet,
skulle hela situationen kunnat bli annorlunda och han
skulle ha tagit tag i situationen.
Jag tror inte ett ögonblick på det uttalandet, med
tanke på de principer som Thage G Peterson arbetat
efter med ganska stor konsekvens när det gäller för-
svarsbeslutet. Men han drar sig inte för att med ett
sådant uttalande trycka ned folk i Arboga ännu mer i
skorna. Hopp tänds och släcks i samma ögonblick.
Vad betyder det nu att utskottet utdelar viss kritik
mot Thage G Peterson? Jag deltog i en diskussion i
radio, där arbogabor också deltog, och en person sade
där att Thage G Peterson borde ha blivit prickad. Det
uttrycket finns inte i vår formella vokabulär inom
konstitutionsutskottet. Man kan säga att prickning är
ett samlingsbegrepp sedan gammalt i den offentliga
debatten för alla former av kritiskt påpekande mot ett
statsråd. I den meningen blir Thage G Peterson nu
prickad. Men vi rör oss i konstitutionsutskottet inte
med någon särskild, på förhand fastställd betygsskala.
Våra resultat redovisas genom uttalanden. Det är
själva formuleringen av uttalandet och ordens valörer
som är vår slutsats och vårt betyg. Man får alltså läsa
den text som KU har skrivit, för att se vilken slutsats
KU har kommit till. Samtidigt skall man komma i håg
att ordvalet i våra utlåtanden är mycket återhållsamt.
Fru talman! Jag yrkar på godkännande av utskot-
tets anmälan i denna del.