Fru talman! KU skall enligt regeringsformen
granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsä-
rendenas handläggning. Sedan några år kan vi komp-
lettera den skriftliga information vi inhämtar från
Regeringskansliet och slutna förhör med statsråd med
offentliga utfrågningar för att närmare belysa en
granskningsanmälan. Det är viktigt att detta sker på
ett sådant sätt att det väcker respekt. Jag anser att KU
utvecklat en olycklig praxis när det gäller dessa ut-
frågningar. Tonen är oftast insinuant, tjatig och ovän-
lig. Det kan upplevas som om KU:s ledamöter vill
"sätta fast" meningsmotståndare eller "nypa till", som
Anders Björck brukar uttrycka det eller "ge en knäpp
på näsan", som Birgit Friggebo nyss sade. Utfråg-
ningarna pågår ofta timme ut och timme in med upp-
repningar av samma frågor. Jag plågas av dessa till-
ställningar.
Ofta tar vi upp händelser som fått stort genomslag
i massmedierna och därför intresserar allmänheten. Vi
kan ogilla beslutet, men det är inte KU:s uppgift att
"överpröva" beslutet. KU har endast befogenhet att
undersöka om statsrådet handlat enligt grundlagen.
Därmed blir vår uppgift begränsad och borde kunna
klaras snabbt och utan övertoner av fördömande. Det
är säkert ganska få av lyssnarna till KU:s offentliga
utfrågningar som inser hur begränsad vår uppgift är
och i stället tror att vi ställer statsråd till svars för
kontroversiella beslut i regeringen. Folk kan t.o.m. tro
att de vittnen vi bett komma är anklagade för något
brott. Behandlingen av Ebbe Carlsson och Carl Lid-
bom anser jag vara en skamfläck i KU:s historia.
Något liknande har dessbättre inte inträffat i år.
KU har gjort allvarliga försök att analysera ut-
frågningarnas uppläggning men enligt min mening
inte lyckats finna en lämplig form. Vi kunde kanske
börja med att begränsa tiden och ge ordföranden
uppgiften att påpeka om en fråga redan ställts. Ord-
föranden kunde också i inledningen omsorgsfullt
klargöra vad utfrågningen gäller och vad den inte
gäller.
Vidare bör den gamla goda seden att hellre fria än
fälla också gälla KU. Vi bör självfallet bemöta stats-
råd med stor respekt. Hur skall vi annars tro att all-
mänheten kan ha respekt för politiker?
Jag vill nämna två av besluten i år som jag anser
viktiga och bra, först beslutet om exporten av krigs-
materiel. De s.k. följdleveranserna till Indonesien har
enligt min uppfattning varit stötande. Men de har
kunnat ske utan att bryta mot gällande regler, och det
är endast detta som KU har att ta ställning till. Nu tar
KU upp dessa regler. KU har granskat hur praxis
utvecklats av tillämpningen av de riktlinjer som skall
styra regeringens undantag från förbudet att exportera
krigsmateriel. Det är tydligt att praxis glidit från riks-
dagens intentioner. Vi anser enhälligt att regeringen
har anledning att överväga och precisera det avsnitt i
riktlinjerna som behandlar följdleveranser.
Så kommer jag till kronförsvaret. KU har också
övervägt regeringens ansvar för turbulensen kring
kronförsvaret i början av 90-talet. Vi konstaterar att vi
inte kan ta ställning till den granskningsanmälan som
lämnats i detta ärende utan att man klarlagt vilket
ansvar andra instanser har. KU skall ta kontakt med
andra riksdagsorgan, t.ex. Riksdagens revisorer och
finansutskottet, och senare återkomma. Jag kommer
att aktualisera frågan i höst om ingen annan gör det i
utskottet.
När det så gäller domstolsväsendet har Modera-
terna och Centerpartiet reserverat sig om utformning-
en av direktiven till Domstolsutredningen. Utredning-
en skall enligt direktivet utgå från att bl.a. inskriv-
ningsväsendet skall tas bort från tingsrätterna. Justi-
tieministern anför att riksdagen beslutat detta. Men
riksdagen har tvärtom sagt sig vilja avvakta utred-
ningar innan man tar ställning. Regeringen får själv-
fallet lämna vilka direktiv den vill, men man bör inte
hänvisa till riksdagsbeslut som inte existerar.