Fru talman! Jag tror inte att man kan kommendera
fram ödmjukhet. Vi kan väl önska det mer av oss
själva, och det kanske är så det skall riktas.
Det är viktigt att vi har gjort en principiell konsti-
tutionell granskning och kritiserar det som skall kriti-
seras. Intressant är dock att när Birgit Friggebo är
oerhört intresserad av vad som har hänt efteråt är jag
ganska intresserad av vad som har hänt före. Det är
där som vi har så svårt att mötas.
Birgit Friggebo har i stort sett inte ägnat en fråga i
utfrågningen åt själva beredningen. Hon är inte ett
dugg intresserad av att Volvo har smugit med infor-
mation. Visserligen fick det effekten att Friggebo
själv när hon besökte Arboga inte ens fick komma in i
Arbogafabriken, för att möjligen skörda någon sorts
politisk poäng, eftersom frågan hade blivit så politiskt
känslig. Beredningen, beslutet och efterdiskussionen
allt detta hör naturligtvis till vårt granskningsområde.
När jag talar om statsrådens vendettor handlar det
självfallet om de tre statsråd som var aktuella, Thage
Peterson, Anders Björck och Birgit Friggebo. Birgit
Friggebo talar om ordvrängeri och rörmokeri, men
beskriver inte vad det är. Jag vet vad ordvrängeri är.
Jag vet också vad rörmokeri är, men jag har inte för-
stått sammanhanget. Birgit Friggebo har varit så upp-
laddad i den här frågan att hon plötsligt under utfråg-
ningen säger: Vet Thage Peterson vad han håller på
med?
Vi skall inte hantera utfrågningen så. Vi behandlar
ett sakförhållande, och där har ordföranden ett oerhört
stort ansvar. Vi har bedömt hela läget. Vi har enats
om en kritisk formulering. Det är den som vi står
bakom. Nu försöker ni slingra er ur denna, men det är
den som ni har valt att vara med på. Ni har inte reser-
verat er. Detta är vårt gemensamma beslut.