Fru talman! Jag får be Pär-Axel Sahlberg om ur-
säkt. Det var tydligen inte mot mig som talet om per-
sonliga vendettor och annat riktade sig, eftersom de
exempel som Pär-Axel Sahlberg tog handlade om
kosovoalbaner och JAS-plan. Det var faktiskt Thage
G Peterson som tog upp de helt ovidkommande frå-
gorna under utfrågningen. Det var ju skönt att man
blev friad från anklagelsen att ägna sig åt sådana
personliga vendettor.
Det finns en efterbörd av en sådan här formell
konstitutionell granskning, och ledamöter i konstitu-
tionsutskottet skall naturligtvis inte vara förhindrade
att delta i diskussionen om den. Vi befinner oss nu i
ett sådant läge. Vi har strikt och formellt skrivit vårt
betänkande, och vi är överens om formuleringarna,
och nu finns det en efterskörd. Vad skall hända nu?
För min personliga del - jag talar inte å utskottets
eller mitt partis vägnar - tycker jag att statsministern
borde ta sig en funderare med tanke på vad som har
hänt. Pär-Axel Sahlberg borde tänka över, och kanske
också svara på frågan, vad en partikamrat, en parti-
vän, borde göra i en sådan här situation. Det har upp-
dagats att Thage G Peterson har anklagat människor
för att ha gjort felaktigheter som de inte har gjort, och
han har medverkat till ett beslut som har drabbat
många människor. Är det då inte lämpligt att som
partikamrat ge Thage G Peterson en uppmaning om
att han i sitt ämbete borde vara litet ödmjuk mot de
människor som han är satt att styra över?