Fru talman! Jag tycker att det är litet märkligt att
KU:s ordförande inte känner till det uttryck som är
ledstjärnan för domstolarna i Sverige, nämligen att
man hellre skall fria än fälla om inte bevisen är allde-
les överväldigande. Det är också litet märkligt att
ordföranden påstår att jag driver en kampanj mot
utskottet. Det har blivit en sorts praxis att uttrycka sig
på det sättet. Jag har vid upprepade tillfällen i utskot-
tet och i riksdagens talarstol uttryckt min besvikelse
och bestörtning över det sätt varpå dessa utfrågningar
går till.
Jag är övertygad om att utfrågningarna är oerhört
viktiga, men de måste ske på ett annat sätt så att de
inte verkar så tjatiga och gnälliga som de väldigt ofta
har utvecklats till.
Jag har tagit mig tid att läsa igenom en hel del av
protokollen från utfrågningarna - jag tänkte att jag
själv kanske bara var på dåligt humör när jag satt och
plågade mig igenom dem. Men det är alldeles enastå-
ende vad vi tjatar om precis samma frågor som ställs
om och om igen. Trots att ett statsråd kan visa på hur
det står skrivet ifrågasätter vi bara och misstänkliggör.
Jag tar inte tillbaka ett ord av det som jag har sagt.
Detta är en praxis som absolut bör ändras, just därför
att de offentliga utfrågningarna är så viktiga.