Fru talman! Runar Patriksson slår faktiskt in öpp-
na dörrar när han diskuterar detta. Som jag redovisa-
de tidigare har arbetsmarknadsutskottet gjort en en-
hällig beställning så sent som i samband med vårpro-
positionen. Där föreslår vi att man ska återkomma
med ett antal förenklingar av arbetsmarknadspolitiken
och regelverket. Och i budgetpropositionen nämns
det att man ska komma med en särproposition, så jag
tycker inte att man här kan ta upp en stor debatt om
att vi har gjort så många regleringar. Man håller på att
ta fram förslag, men det går ju inte att ta bort alla
regler på en gång.
Man kan tolka regelverket olika. Det som inte står
i regelverket är ju inte förbjudet att använda sig av.
Jag tror att det finns en fantasi hos våra arbetsför-
medlare som gör att de kan klara av detta.
Jag delar uppfattningen att gruppen långtidsar-
betslösa som består av 60 000-100 000 är ett oerhört
bekymmer. Jag tycker att Folkpartiet gör det lätt för
sig när man säger sig vilja värna om denna grupp,
samtidigt som man vill ta bort ett visst antal miljarder
från möjligheten att genomföra detta. Det är ju därför
som problemet uppstår. Vi måste ha dessa pengar,
eftersom det är betydligt svårare att få in denna grupp
på arbetsmarknaden.
När det gäller de 70 miljonerna från Värmland
finns det en fördelningsnyckel över landet som AMS
förfogar över. Denna nyckel är konstruerad så att den
utgår från arbetslöshetstal osv.
Sedan vill jag varna för den syn som Runar Pat-
riksson ger utttryck för här, att Stockholm har en
tillväxt så att det knakar. Det är klart att det är en
tillväxt här, och det är tur att det finns en tillväxt i
storstäderna. Men alla jobb som skapas i Stockholm,
Göteborg och Malmö går ju inte till dem som är ar-
betslösa i dessa storstäder. Här finns också en hård
kärna av arbetslösa som det är oerhört viktigt att man
försöker att lösa problemen för.