Herr talman! Detta med matematik och hur många
det är som egentligen representerar vad är ibland
svårt. Utrikesministern lyckades nu få upp de natio-
nella parlamentarikernas antal genom att slå ihop
såväl dem som har att fatta besluten som dem som får
glädjen att vara där som observatörer. Räknar man på
det sättet blir utrikesministerns matematik rätt. Räk-
nar man dem som faktiskt har avgörandet i sin hand
blir det tyvärr bara 30 nationella parlamentariker mot
hela 15 för Europaparlamentet.
Jag förstår väl att det kan finnas motstridiga in-
tressen. Men Sveriges riksdag, som är en av de insti-
tutioner som till slut har att ta det avgörande ansvaret
för det framtida EU, har rätt att och ska hävda sin
möjlighet att utöva det goda inflytandet.
Till sist om sekretariatet: Det må synas som en
struntfråga till vem ett sekretariat ytterst är knutet.
Mycket av arbetet för att forma det nya EU kommer
att göras i det hårda arbetet som sekretariatet är till
för. Om man menar allvar med den öppna och frimo-
diga processen är det av oerhört stor betydelse att
man inte kan misstänka att detta sekretariat är lejt av
någon av de tre eller fyra parter som kommer att
utgöra det slutgiltiga konventet.
Även om jag innerst inne inser att frågan om för-
delningen i konventet de facto är avgjord redan innan
Laekenmötet inleds vill jag skicka med som hälsning
till Anna Lindh det beslut som jag hoppas att riksda-
gen om några timmar kommer att fatta: Ge inte upp
striden om sekretariatets oberoende innan Anna
Lindh i helgen har satt sig på planet.