Fru talman! Jag ser inte att ett icke-ratificerande
av det här fördraget nu från svensk sida skulle omöj-
liggöra utvidgningen. Det går att sköta den på annat
sätt. Däremot tror jag att det är stora faror förenade
med att snabba på förändringar inom EU utan folklig
förankring. En så stor union som det kan bli i framti-
den kräver att man har sina medborgare med sig. Vi
vet också att det i Sverige finns en oerhört stor skep-
sis mot EU-medlemskapet som det är i dag.
Det skulle ha varit klädsamt om man hade gett oss
möjligheten att få ta ställning till fördragstexten som
den nu föreligger. Man hävdade i EU-debatten inte
minst från ja-sidan att detta skulle vara möjligt och
även att det skulle ske. Det skulle inte göras några
stora fördragsändringar med mindre än att en ny folk-
omröstning skulle genomföras, eftersom man röstade
om ett specifikt fördrag.
Nu gäller detta inte längre, utan man ska tydligen
skynda på det här. Man säger att kandidatländerna
annars inte kan bli nya medlemmar.
Också jag träffar parlamentariker och vanliga
människor från ansökarländerna, och jag har inga
som helst problem med att försvara att jag är emot
Nicefördraget. Jag är det därför att jag tycker att de-
mokratin är viktig och att människor ska känna en
delaktighet. De här människorna uttrycker också en
stor oro över att det går så oerhört fort i många av de
här länderna. Man hinner inte förankra, och männi-
skor är inte medvetna om vad medlemskapet innebär.
Vi har väl här ett ömsesidigt demokratiskt problem,
som jag tycker att vi som partier och som företrädare
för människor måste ta på största allvar och bry oss
om.