Herr talman! Riksdagen ska i dag fatta ett av sina
viktiga internationella beslut: genom att säga ja till
Nicefördraget och därmed gå ytterligare en bit på
vägen för att göra EU till en bättre organisation, göra
det lite lättare att fatta de nationella besluten, men
framför allt förbereda EU för att bli en större och
mera alleuropeisk organisation än den i dag är.
En stor utvidgning står för dörren. Nicefördraget
är en del i förberedelseprocessen för detta.
Med utvidgningen av den europeiska unionen till
ett mycket stort antal länder som tidigare brottats
under kommunismens barbari fullföljer EU en av sina
allra mest centrala kärnuppgifter: att bana väg för
freden och att säkra friheten, öppenheten, toleransen
och demokratin. Det är en stor uppgift EU har fram-
för sig, och det är en stor uppgift att göra organisatio-
nen beredd att ta sig an dessa nya och oändligt myck-
et mera utmanande uppgifter än som stod för dörren
när EU utvidgades med övriga västeuropeiska länder,
däribland Sverige.
Det har legat och ligger i sakens natur att vi i Sve-
rige har känt och känner ett särskilt engagemang och
ett särskilt ansvar för att bereda de baltiska länderna
möjlighet till ett snabbt inträde i unionen.
Det är, herr talman, en bred enighet som det sam-
mansatta konstitutions- och utrikesutskottet har sam-
lat bakom ett ja till det Nicefördrag som nu ligger på
riksdagens bord. Socialdemokrater och moderater,
kristdemokrater, folkpartister och centerpartister står
bakom övertygelsen att det behövs ett bra, effektivt,
starkt och utvidgat EU, för Sveriges skull men också
för de allomfattande uppgifter som bär upp den euro-
peiska unionen.
Det innebär naturligtvis inte att ideologier och
skilda synsätt har spelat ut sin roll i politiken, bara ett
erkännande av att i en internationell värld behövs det
också internationella arenor. Eller, annorlunda ut-
tryckt, med samma övertygelse som mitt parti i dag
säger ja till regeringens förslag att godkänna Niceför-
draget, slåss vi också för att EU:s innehåll ska styras
mera av de frihetliga idéer som vi i Sverige vill ska
ersätta socialdemokratin.
Herr talman! Två partier säger nej till Nicefördra-
get, i ett motstånd som jag måste medge blir alltmera
svårförståeligt och svårförklarligt. Skulle de som i
dag säger nej till Nicefördraget få sin vilja igenom
stoppar man i praktiken EU:s utvidgning. Det innebär
med andra ord att inte bara Sverige får ta konsekven-
serna av dessa partiers EU-motstånd, utan också de
andra länder som nu vill göra gemensam sak med oss
som redan finns innanför unionen.
Jag har alltid undrat vad de som intar den stånd-
punkten säger till sina vänner i Warszawa, Prag, Bra-
tislava, Vilnius, Riga eller Tallinn. Har inte de som
lever i dessa länder lidit nog? Skulle de därutöver få
se sina västeuropeiska vänner dra undan möjligheten
att vinna det välstånd, vinna den rättvisa och vinna
den garanti för demokratin som de uppfattar att EU-
medlemskapet skulle leda till för dem?
Nu heter det bland dem som hävdar att Niceför-
draget likväl inte ska godkännas att vi i alla fall kan ta
in nya medlemsländer men göra de nödvändiga an-
passningarna genom de s.k. anslutningsfördragen.
Om detta, herr talman, kan ett par saker sägas.
Det ena är det uppenbara, nämligen att om vi ska
ta in Nicefördraget i anslutningsfördragen är det bara
att göra samma sak men att tvingas göra det många
gånger om. Är det då inte enklare att säga ja till det
fördrag som redan är framförhandlat?
Är det inte så att man vill ta in detta Nicefördrag
bakvägen, som antyds i den reservation som finns
knuten till utskottets betänkande? Ja, då innebär ar-
gumentet att ta in dessa regler i anslutningsfördragen
bara en dålig ursäkt för att man i praktiken tänker
säga nej också då. Reservanterna anför ju materiella
invändningar mot det som framförhandlades i Nice.
Säger man nej till dessa materiella invändningar nu
ligger det i farans riktning att man kommer att säga
nej nästa gång också. Och säger man nej nästa gång
också, när de nya medlemsländerna ska anslutas till
unionen, slår fällan igen. Då kommer de inte att få
tillträde, och det är det många av oss misstänker är
själva den avsikt som reservanterna nu ger uttryck
för.
Herr talman! Att en stor utskottsmajoritet vill att
riksdagen nu säger ja till Nicefördraget innebär na-
turligtvis inte att vi tycker att fördraget i alla avseen-
den är en lysande produkt. Vi skulle nog var och en
ha skrivit fördraget lite annorlunda om vi själva hade
fått hålla i pennan. Likväl är alternativet till att säga
ja oändligt mycket sämre. Då stoppas en viktig pro-
cess som har kommit att bli EU:s signum, att ta för-
ändringarna steg för steg, att dra reformarbetet så
långt man lyckas för stunden, att acceptera att försla-
gen inte blir fullständiga men på den nya grund som
de nya förslagen innebär vara beredd att gå vidare.
Utrikesministern sade redan i sitt anförande att vi
ska gå vidare med EU:s förändringar med början
redan om en vecka. Nu inleds den kanske allra vikti-
gaste fasen i EU:s arbete i vår generation och den
enda stora möjlighet som vår generation politiker
sannolikt har att i grunden få påverka EU:s framtid.
Det nya EU som nu ska formas är inte bara ett EU
som nödtorftigt ska kunna klara nya medlemmar utan
också göra det på ett bra, effektivt och öppet sätt. Det
är ett arbete som många beskriver som varande i nivå
med det som en gång ledde fram till det Romfördrag
som bildade EU.
Herr talman! Det arbete som kommer att inledas
med Europeiska rådets möte i Laeken om en vecka
får inte misslyckas. Det är, som jag antydde, vår ge-
nerations möjlighet att nu skapa det EU som kan
härbärgera merparten av Europas stater. Det behövs
en stor reform för ett rationellare beslutsfattande och
en större tydlighet. Det är viktigt för effektiviteten i
EU, för legitimiteten i dess beslut, för den medbor-
gerliga tilltron till EU som idé och för att den demo-
kratiska kontrollen ska kunna utövas över de beslut
som vi överlåter till EU att handha på bl.a. den svens-
ka riksdagens vägnar.
Vi talar om en konstitution, en författning eller ett
författningsfördrag mellan EU:s stater som ska ange
de grundläggande villkor på vilket samarbetet ska
baseras - en konvention eller en konstitution som vi
gemensamt har att komma överens om alla EU-
staterna emellan.
Vägen till det nya fördraget inleds alltså om en
vecka i Laeken. Då ska, som utrikesministern fram-
höll, också det första initiativet tas till det konvent
som ska förbereda den regeringskonferens som till
slut kommer att ha ansvaret för att fullfölja fördrags-
förändringen. Det är ett konvent inom vilket natio-
nella parlament, Europaparlamentet, EU:s institutio-
ner och regeringarna ska samarbeta för att finna den
kloka lösning på EU:s framtidsproblem som organi-
sationen i dag söker.
Jag vill understryka att det är viktigt att alla enga-
geras på ett meningsfullt sätt i detta arbete. Det är
också viktigt att människor utanför de demokratiska
institutioner som har att utföra själva förhandlingsar-
betet engageras och stimuleras att lämna sina bidrag.
Riksdagen har tidigare i en föregångare till dagens
sammansatta utskott haft bestämda uppfattningar om
hur detta arbete borde bedrivas, nämligen med stor
öppenhet och med sin bas inom nationella parlament
som ytterst har att fatta besluten om hur EU:s framtid
ska se ut.
Konventet borde alltså bygga på de nationella
parlamenten och det borde till sitt förfogande ha ett
självständigt sekretariat som inte var bundet till nå-
gon eller några tidigare eller nya hänsyn knutna till
den ena eller andra institutionen inom EU-systemet.
Jag har tidigare sagt att jag delar utrikesministerns
uppfattning om fördraget i stort. Men jag måste med-
ge att det var en besvikelse att regeringen inte med
större entusiasm tog sig an det förslag som det tidiga-
re sammansatta utskottet lämnade och använde detta
för att med kraft under det svenska ordförandeskapet
påverka den process som nu tar sin början i enlighet
med de önskemål som riksdagen framställde. Här
missades en chans som andra nu har fått ta över efter
oss.
Riksdagen föreslår nu igen att de synpunkter som
riksdagen framförde redan i våras på den kommande
processen ånyo ska aktualiseras av regeringen även
om vi är väl medvetna om att beslutet i dag kommer i
elfte timmen. Likväl är det viktigt att säkerställa att
den kommande förändringsprocessen i EU präglas
just av den öppenhet, den självständighet och den
frimodighet som riksdagen i sitt beslut i våras ville
peka på. Vi har starka intressen från riksdagen att
dessa beslut fullföljs och ber regeringen att respektera
detta.
Herr talman! Med ett tydligt besked om riksda-
gens krav på den fortsatta processen för EU:s refor-
mering rekommenderar det sammansatta konstitu-
tions- och utrikesutskottet riksdagen att i dag god-
känna regeringens förslag om EU-fördraget. Jag yrkar
bifall till utskottets förslag på samtliga punkter.