Fru talman! Liksom Kenneth Kvist är jag lite för-
vånad över dagens debattordning. Egentligen kanske
det inte är så särskilt viktigt i vilken ordning vi talar i
riksdagsdebatterna. Men eftersom detta är en propo-
sition som är inlämnad av regeringen och sedan be-
handlad av utskottet och som nu har kommit tillbaka i
form av ett utskottsbetänkande så brukar den gängse
ordningen vara att det är reservanterna som får tala
först.
Men samtidigt är ju detta lite typiskt för EU-
frågorna. Då sätts plötsligt de spelregler som vi nor-
malt har byggt upp för den demokratiska ordningen
ur spel. Då är det inte längre viktigt vare sig i vilken
ordning man talar eller att riksdagens traditionella
debattregler ska gälla. Som jag uppfattar det ingår det
väl delvis i spelet att skapa en viss förvirring kring
EU-frågorna.
Utrikesministern inledde med att säga många
vackra ord om hur bra Nicefördraget är och vilka
positiva konsekvenser det kommer att få osv. Jag blev
dock något förvånad när utrikesministern sade att det
kommer att ge oss säker mat och en hållbar utveck-
ling. Om det är någonting som jag möter ute bland
människor i dag så är det oron över maten. Man upp-
lever att vår matkvalitet har förändrats katastrofalt
med vårt EU-medlemskap. Man vågar inte längre lita
på det kött och den mat man ska köpa i butiken. Det
har i sin tur resulterat i att flera - och t.o.m. statsmi-
nistern - har uttryckt tvivel kring att äta köttproduk-
ter. Att utrikesministern då kan prata om att Niceför-
draget ska ge oss säker mat tarvar nog en tydligare
förklaring, åtminstone om jag ska kunna förstå var i
Nicefördraget den säkra maten finns. Jordbrukspoliti-
ken ser ju ut som den gör, och därmed ger den också
en osäkerhet när det gäller maten. EU-reglerna ger
också osäkerhet kring märkningen osv. Det finns en
mängd saker som jag inte kan hålla med om när det
gäller det som utrikesministern kallar säker mat. Men
det var kanske inte det som var huvudsaken i dagens
debatt.
Det viktigaste i dagens debatt är demokratin. När
man då hör utrikesministern och flera av de övriga
partiföreträdarna här tala om Nicefördraget som så
fantastiskt bra blir jag väldigt förundrad över att man
inte ens vågar låta svenska folket rösta om detta för-
drag. För om det nu är en produkt som är så otroligt
bra, Anna Lindh, borde det ju vara självklart att man
får en majoritet med sig bakom fördraget. Det borde
vara självklart att man här, liksom på Irland, vågar
låta folket rösta om detta.
Nu visade det sig dock att irländarna inte tyckte
att det här fördraget var särskilt bra. De röstade nej.
Enligt regelsystemet borde redan det ha inneburit att
det här fördraget inte skulle behandlas av riksdagen i
dag. När vi röstade om medlemskapet i Europeiska
unionen var ett av ja-sidans huvudargument den här
demokratigarantin om att om ett land röstar nej till ett
nytt fördrag faller fördraget. Var finns den demokra-
tigarantin i dag, Anna Lindh? Var den bara till för att
man skulle få en majoritet på knappt 50 % som rösta-
de för medlemskapet i EU? Om det här fördraget är
så jättebra som ni påstår tycker jag att ni borde ta
tillbaka det och våga låta svenska folket ta ställning i
en folkomröstning. Det skulle stärka demokratin. Det
skulle stärka förtroendet för politiker. Det är precis
det som vi behöver i Sverige i dag.
Förtroende för politiker och demokrati är en brist-
vara i dag i vårt land. En anledning till det är att man
hanterar fördrag på detta sätt. Man struntar i att ett
land har haft en folkomröstning och tvingar fram
detta i ett riksdagsbeslut. Vi i Miljöpartiet anser att
det här fördraget skulle ha fallit när Irland röstade nej.
Det skulle då ha tagits tillbaka och omförhandlats.
Det borde vara den gängse demokratiska ordningen
enligt de spelregler som man själv har satt upp inom
EU.
Vi tillhör ju dessutom den grupp som, även om
det skulle underställas oss i en folkomröstning, skulle
rösta nej till fördraget. Vi ser inte de stora fördelar
som utrikesministern ser med det här fördraget. Vi ser
snarare de nackdelar som det här fördraget också
innebär, nämligen ett stärkande av överstatligheten,
ett maktöverflyttande från de små staterna till de
större och ett mindre inflytande för vanliga männi-
skor. Därför skulle förmodligen vi miljöpartister rösta
nej till fördraget i den folkomröstningen på samma
sätt som vi röstade nej till medlemskapsfördraget.
Jag tycker att grunden i detta är så oerhört viktig.
Man har drivit en folkomröstning kring EU-
medlemskapet med en ganska idog debatt, och sedan
tycker man inte att de regler som då har satt upp ska
gälla när man antar nya fördrag. Jag tycker att det är
det mest alarmerande här. Vi kan naturligtvis ha olika
syn på EU, och det har vi ju. Folkpartiet är riksdagens
mest federalistiska parti och tycker att vi ska ha över-
statlighet i det mesta och vara med i Nato osv. Miljö-
partiet och Vänsterpartiet vill ha en annan ordning. Så
ska det naturligtvis vara i en demokrati. Det ska ingå
olika delar i det hela.
Men grunden, de dokument och de spelregler man
sätter upp måste ju sedan också gälla. Annars är ju
spelet värdelöst. Ingen vill vara med och spela i en
match där alla regler plötsligt ändras när man är ute
på planen. Så är det naturligtvis också i det politiska
regelsystemet. De regler som är uppsatta för demo-
kratigarantier måste gälla. Vi måste kunna lita på att
de fungerar. Människor som har tagit ställning, an-
tingen det nu är för eller emot, måste veta att de spel-
regler som man röstade om är de som kommer att
gälla framöver. Jag tycker inte att man har brytt sig
om detta när det gäller Nicefördraget. Det hade dess-
utom funnits tid att ta detta till en folkomröstning.
Mer bråttom kan det ändå inte vara att få igenom
detta.
Det finns heller ingenting som säger att om man
inte får igenom Nicefördraget skulle det innebära att
nya länder inte kan bli medlemmar. Romano Prodi
har uttryckt att juridiskt sett är ratificeringen av Nice-
fördraget inte nödvändig för utvidgningen. Det går
mycket väl att ta in nya länder även om man inte
antar Nicefördraget. Framför allt borde det ha gått att
ta tid för att förankra det.
Demokrati tar tid. Demokrati kräver debatt. De-
mokrati kräver delaktighet. Därför tycker vi i Miljö-
partiet att man måste ha bättre folklig förankring i
stora viktiga frågor. Man måste ge demokratin den tid
den behöver. Man måste ge den delaktighet som
behövs.
Därför yrkar vi bifall till vår reservation som in-
nebär avslag på förslaget i betänkandet.