Fru talman! Att Per Unckel och jag gör helt olika
analyser har vi nog redan konstaterat vid samtal oss
emellan.
Det är aldrig så att en förändring kommer direkt,
utan det är en process. Det är precis det jag ser här i
förändringen av grundlagen och en lång rad andra
förändringar. Vi tar små, små steg mot överstatlighet.
Det är precis som med åldrande. Till slut har vi en
överstat. I åldrandets fall blir vi gamla. Det är därför
jag, när det gäller överstaten menar att vi bör säga
stopp. Vi måste fundera på hur vi kan ha mer av sam-
arbete och mindre av samordning. Där finns vår stora
värderingsskillnad. Jag trodde på ett statsförbund där
vi samarbetar. Men vi har en annan tradition, vilket
t.ex. Conquest påpekar, på kontinenten. Vi är en väl-
digt liten grupp i detta stora hav av folk. Våra tradi-
tioner spelar inte så hemskt stor roll.
Det är därför jag har ställt mig upp och sagt: Vi
bör stoppa. Vi bör tänka efter. Vi bör inte vara så
ivriga att vi gör fel som vi inte kan rätta till i efter-
hand.