Herr talman! Barns trygghet och rätt måste gå först.
Om detta trodde inte bara jag utan hela svenska
folket att vi skulle kunna bli överens om i Sveriges
riksdag. Men efter att ha följt utskottets behandling
av ärendet och efter att ha lyssnat till dagens debatt,
kanske allra främst efter att ha lyssnat till Birger
Hagårds inlägg i dag, har jag förstått att detta inte
är möjligt.
En av de mest ansvarsfulla uppgifter som vi har som
vuxna är att värna våra barn. Vi skall stödja, hjälpa
och fostra dem samt skydda dem mot övergrepp
och hot. Därför är vi socialdemokrater och i stort
sett alla partier i Sveriges riksdag, utom
Moderaterna, eniga om att justitieministern och
Justitiedepartementet på ett allvarligt sätt har
försatt sin chans att i tid lägga fram ett förslag till
Sveriges riksdag som gör det möjligt att
kriminalisera innehav av barnpornografi.
Nu är det inte bara vi som finns här i Sveriges
riksdag som är kritiska mot detta utan, som flera
talare tidigare har sagt, hela svenska folket är
kritiskt. Man kan inte förstå varför. Jag har aldrig
någonsin tidigare så många gånger fått frågan
varför, som under den tid som vi har behandlat
detta ärende i utskottet. Jag har heller aldrig själv
ställt mig frågan varför så många gånger som nu.
Justitieministern försatte faktiskt sin chans genom
att inte lägga fram ett nytt lagförslag före den 17
december 1993. Men för att nå enighet i denna för
oss så viktiga fråga vädjade vi till, och vi
välkomnade vid flera tillfällen, regeringen och
justitieministern att ändå återkomma till riksdagen
så snart som möjligt. Vi välkomnade att vi skulle få
en proposition under våren 1994 för att på så sätt
kunna manifestera en total enighet i Sveriges
riksdag för att markera mot dem som väljer att
utnyttja barn på detta förnedrande sätt. Men
statsministern och justitieministern har tackat nej,
eftersom vi ännu inte har fått någon proposition på
riksdagens bord.
Herr talman! Vår utskottsordförande Thage G
Peterson sade i sin inledning: För att svenska folket
skall ha respekt för våra lagar är det viktigt att man
kan förstå varför lagar stiftas.
Det är också viktigt att förstå varför en lag inte
stiftas. Detta gäller minsann i allra högst grad våra
grundlagar.
Svenska folket kan inte förstå varför moderaterna i
regeringen inte sätter barnen främst i detta fall och
säger ja till kriminalisering av innehav av
barnpornografi. De har haft flera chanser, men
tydligen är det prestigen som har stoppat dem.
Jag vill i likhet med några tidigare talare referera
till hur detta ärende har hanterats.
I januari 1993 väckte flera ledamöter här i
riksdagen ett stort antal motioner för
kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Därefter behandlades motionerna i riksdagen. Vi
kände till att regeringen hade för avsikt att göra en
utredning och att man skulle återkomma med en
promemoria.
Vi fick i november en promemoria som gick under
benämningen Ökat skydd för barn. Vi hade under
hösten och även under våren 1993 frågestunder och
interpellationer här i kammaren. Men under de
interpellationsdebatterna och frågestunderna blev
vi inte riktigt klara över vad regeringen skulle
komma att göra och om regeringen ville göra något.
Mellan hopp och förtvivlan fanns det ändå en del
ljuspunkter. Jag blev mycket glad när jag i
tidningen Aftonbladet såg att Stig Bertilsson så
tydligt sade att han var för en
innehavskriminalisering.
Det kändes också bra när vi den 3 mars under
utskottsutfrågningen som vi hade tillsammans med
justitieutskottet kunde konstatera att
statssekreteraren Krister Thelin reser sig upp och
talar om att det kommer en proposition.
Vi blev glada när vi konstaterade att
statssekreteraren kallade till presskonferens för att
tala om att regeringen kommer med en proposition.
Vi har inte sett den.
Apropå Stig Bertilssons tal om dubbelspel och allt
han nämnde när han talade om vårt agerande i
denna fråga vill jag säga att det här faktiskt tar
priset -- att ge sken av att vilja ett och göra
någonting helt annat. Förstod inte ni moderater att
vi en gång skulle komma till den punkt när ni måste
upp till bevis?
Under utskottsbehandlingen har man blivit
beklämd inte bara en gång. Jag vill att
justitieministern tar tillfället i akt och noggrant
läser igenom det särskilda yttrande, nr 3, som finns
på s. 65 och 66 i betänkandet. Där framgår det
tydligt hur Moderaterna har agerat i vårt utskott.
Först sade man nej till en kriminalisering med
ikraftträdande den 1 januari 1995. Sedan sade man
ja till spridningsrekvisitet. Sedan sade man ja till
konfiskationen, men inte till den utvidgade
konfiskation som justitieministern talade om. Det
fanns faktiskt två moderater som sade nej till den.
Sedan blev man kall om fötterna, och så ändrade
man sig.
Talet om respekt för våra grundlagar kan jag inte ta
på allvar. Jag har upplevt att det har varit ett slags
auktionsförfarande -- köpa--sälj -- som det är i så
många sammanhang inom Moderata
samlingspartiet.
Henrik S Järrel har en uppfattning den ena dagen,
och den andra dagen har han en helt annan. Då har
man fått igenom någonting helt annat.
Den här frågan är alltför allvarlig för att behandlas
på det sättet.
Man har sagt att man inte vill vara med om beslutet
därför att det är ett snabbspår. Hellre ett snabbspår
när det gäller att värna barns säkerhet och trygghet
än ett snigelspår eller inget spår alls! Jag upplever
det nästan som att regeringen, justitieministern och
moderater inte har haft något spår alls.
Det är inte bara i detta sammanhang jag upprörs.
Jag upprördes också när jag läste Hälsinge-Kuriren
den 10 maj. I Hälsinge Kuriren fanns ett referat
från ett besök som statsminister Carl Bildt hade
gjort i en av gymnasieskolorna. Där hade man en
debatt. Man fick möjlighet att ställa frågor. Liksom
på alla andra ställen runtom i landet var faktiskt
frågan om barnpornografi den som var mest aktuell
bland dessa elever.
Vad gör statsministern då? Jo, som svar säger
statsministern följande: Ingen i hela riksdagen hade
tänkt på att en kriminalisering av innehav kräver en
grundlagsändring. Politikerna har helt enkelt varit
för sent ute.
Detta är strunt. Det är dumheter. Det är
justitieministern och statsministern som har varit
för sent ute! Regeringen skulle ha lagt fram ett
förslag senast den 17 december 1993. Carl Bildt --
Sveriges statsminister -- känner till våra grundlagar,
och han vet mycket väl vilka spelregler som gäller.
Därför tycker jag att han skall hålla sig till
sanningen.
Vi måste faktiskt sända rätt signaler ut i samhället
om vi skall få det samhälle som vi vill ha.
Stig Bertilsson sade i debatten att det betänkande
vi nu har att behandla till mycket stor del baserat på
Moderaternas förslag. Det är Moderaternas förslag
som är ryggraden i detta betänkande. Det är tyvärr
så. Det hade kunnat vara mycket mera kraftfullt
och mycket mera verkningsfullt om det hade varit
ett betänkande som innehållit det förslag
majoriteten i själva verket ville ha.
Jag tänker inte minst på spridningsrekvisitet. Vad
är det för signal att säga att vi skall beslagta det vi i
grundlag tillåter att man innehar? Det är en signal
som är felaktig. Att skicka fel signaler hjälper inte
när det gäller att stoppa den förnedring och de brott
som faktiskt dagligdags begås mot våra barn.
Herr talman! Det har sagts väldigt mycket om
hanteringen i utskottet och om hur folk ute i landet
upplever det när vi inte kommer till skott med
denna fråga. Jag skulle ändå vilja avsluta med att
referera till att Europarådet, som Moderaterna så
ofta annars hänvisar till, uppmanar Sverige m.fl.
länder att kriminalisera innehav av barnpornografi.
Varför lyssnar inte Birger Hagård på Europarådet
den här gången?
Ett annat exempel är FN:s konvention.
Polisorganisationen Interpol vill att vi
kriminaliserar dessa bilder och videogram, men
Moderaterna i Sverige vill det inte. Moderaterna
gick till val 1991 med anklagelser om svängdörrar i
våra fängelser. Det är ändå bara floskler. När det
verkligen gäller är man inte beredd att sätta till de
åtgärder som är absolut mest nödvändiga.
Vi har ett ansvar i Sveriges riksdag. Vi har ett
ansvar för att ge rätt signaler när det gäller att få
stopp på barnpornografin. Vi får inte svika barnen,
utan vi måste göra allt som står i vår makt. Vi måste
fortsätta opinionsbildningen. Jag hoppas att vi skall
kunna fortsätta den tillsammans och att
moderaterna kommer till insikt om att de 1994 i
Sveriges riksdag gjorde ett stort misstag och lovar
bot och bättring.