Värderade talman! Berit Oscarsson och jag är
överens om nästan allting. Det känns litet konstigt
att diskutera frågan då vi vet vilka villkor som gäller
för Sveriges ekonomi. Jag skulle alltså önska att de
stora neddragningar som socialdemokratiska
regeringar gjort på folkbildningens område skulle
ha varit tillräckliga, så att vi efter den här
regeringens tillträde hade kunnat behålla balansen.
Det som har skett på folkbildningens område när
det gäller ekonomiska bidrag är bl.a. att den
kompensation för förändringar i
kostnadsutvecklingen i landet som andra
utbildningsanordnare har fått har inte
folkbildningen fått under många år. Den kritiken
har vi riktat mot socialdemokratiska regeringar. Jag
är ledsen över att jag inte med stolthet kan säga att
vi har brutit den trenden. Även den här regeringen
har varit tvungen att låta de ekonomiska problemen
gå ut över folkbildningen.
Det är sant, som Berit Oscarsson antydde, att
svensk folkbildning är den främsta folkbildningen i
världen, delvis beroende på att det inte finns
folkbildning annat än i Norden. Vi har försökt att
exportera den till länder på andra håll. Det har
säkert gjorts goda insatser på andra håll för att
sprida folkbildning. Vi kan också räkna med att
svensk folkbildning har möjligheter att anpassa sig.
Det har hänt tidigare. Att svensk högskola har gjort
underverk med de pengar den har fått vet vi. Det
är vi stolta över.
Nu är det ekonomiska läget som det är. De
positioner som vi har att bevaka i det politiska
spelet är sådana att den här gången är det jag som
får försvara regeringens politik. Andra gånger har
det varit Berit Oscarsson. Märkligt nog har
argumenten varit nästan desamma, fastän i
ombytta roller. Så är det. Vi får lita på att
folkbildningen gör det bästa av den situation som
uppstått.