Fru talman! Föregående replikskifte visade att det
är väldigt viktigt att ge en tydlig redovisning.
Det är faktiskt viktigt att ett dokument som fi-
nansplanen så klart som möjligt är sådant att man kan
utläsa förändringar i olika strategiska variabler - på
ett entydigt sätt eller, som sagt, i varje fall på ett klar-
görande sätt.
Vi bör komma ihåg att finansplanen granskas av
en rad yttre intressenter som använder dokumentet
som underlag för sina ekonomiska bedömningar och
framtida åtgärder. Finansplanen är alltså ett mycket
viktigt dokument för finansmarknaden. Dess värre
uppvisar finansplanen betydande brister härvidlag,
vilket framhålls i en motion av mig och Stig Rind-
borg. En orsak till att vi pekar på de här problemen är
den delvis både klargörande och förvirrande debatt
som utbröt någon vecka efter det att finansplanen
hade publicerats. Frågan rörde budgetunderskottets
storlek. Också statsskuldens storlek kom upp till dis-
kussion.
Eftersom det finns en rad relevanta mått på
statsskulden kan också denna senare debatt faktiskt
uppfattas som förvirrande. Orsakerna måste till sy-
vende sist härledas till den dåliga preciseringen av
begreppen i finansplanen. Begreppen är möjligen
preciserade här och var, men man tar inget enhetligt
grepp. Därför kan det bli svårt för läsaren, som inte är
insatt i Finansdepartementets alla irrgångar. Det kan
bli svårt att förstå vad som verkligen menas.
Egentligen har vi rätt i våra påpekanden. Skriv-
ningen i finansutskottets betänkande ger oss helt en-
kelt rätt. Det konstateras att de här påpekandena är
viktiga. Ändå kan man inte tänka sig att säga ja till
motionen genom att låta bli att avstyrka den och i
stället ge regeringen till känna att det är väldigt viktigt
att finansplanen får en bättre utformning för framti-
den.
Detta är väldigt allvarligt. Jag tycker nämligen att
riksdagen inte skall abdikera från sin beslutsmakt.
Riksdagen skall ju vara en stark och - detta vill jag
betona - konstruktiv motvikt till regeringen. Jag tror i
alla fall på ett slags maktdelning med balanserande
maktcentrum.
Tyvärr är det så i vår riksdag att man till syvende
och sist inte tänker självständigt, utan man biter hu-
vudet av skammen. Jag tror faktiskt att Johan Lönn-
roth gjorde det. Jag beklagar att han inte finns i kam-
maren just nu. Därför nöjer jag mig med att säga att
jag när jag läste detta undrade om det inte är väldigt
svårt att vara både vetenskapsman och partigängare.
Sagt må vara sagt, men det är synd att man gjorde
som man gjorde. Vårt krav - ett krav som alla kan
ställa sig bakom - hade då blivit mycket starkare.
I motionen görs också vissa påpekanden gällande
beskrivningen av institutionella faktorer och hur vik-
tigt det är att dessa verkligen beskrivs i finansplanen,
eftersom de kan påverka en del av den. Som exempel
anges ATP-systemet. Andra exempel kunde ges. Jag
vill här bara påpeka att Federal Trust, som fått i upp-
drag av EU-kommissionen att skärskåda pensionssys-
temen inom EU - Sverige var inte med beträffande
den granskningen - har konstaterat att Tyskland,
Frankrike och Italien har pensionsbomber som tickar
på. Dessa länder har nämligen mycket stora ofondera-
de system. Här skiljer sig framför allt Storbritannien
och i viss utsträckning säkerligen också Sverige från
de andra länderna.
Den förändring som påbörjats i Sverige är precis
vad Federal Trust föreslår, så här får vi ett litet plus i
marginalen. Det är den typen av frågor som egentli-
gen borde tas upp. Vad jag egentligen säger är att
Tysklands ekonomi inte riktigt är så bra som vi tror.
Det är väldigt viktigt att vi har samma linjal när vi
mäter ekonomin i olika länder.
Hur kan en moderat säga detta? Jo, jag tror på det
här med bra information. Det ligger faktiskt i vårt sätt
att se på problemen. Information måste vara så kor-
rekt som möjligt. Dessutom är jag helt övertygad om
att svenska folket är rationellt och tål att höra även
positiva saker. Vi får inte glömma att det finns hemskt
många negativa saker att beakta. Men jag tror att man
även skall ta fram saker som kan vara bra för oss.
Så till två frågor som berörs i finansutskottets be-
tänkande.
Den ena frågan gäller en motion väckt av Per Erik
Granström och Bo Holmberg. Han säger att ATP-
systemets premiereservfonder skall tvingas att använ-
das för att satsa pengar i svenska företag - han vill
gynna sysselsättningspolitiska mål. Det är alldeles
utmärkt att utskottet avstyrker motionen. Det är också
väldigt viktigt att påpeka att det är total feltänkt. Pen-
sionärers eller blivande pensionärers pengar skall
lånas ut så att de ger god avkastning, utan att de för
den skull riskeras i extrem utsträckning. Det är fak-
tiskt pensionärernas pengar som skall ge en god pen-
sion. Detta är alltså det ena benet som ett premiere-
servsystem skall stå på.
Det andra benet är följande: Att man lånar ut
pengar med omdöme och försiktighet till projekt som
har bra kalkyler är bra också för näringslivet, inte
minst för det svenska näringslivet. Att föreskriva att
pengar skall lånas ut till Sverige står inte helt i över-
ensstämmelse med våra åtaganden gentemot EU.
Den andra frågan, vilken också gäller pensioner,
avser AP-fonderna och ATP-systemet som skall ligga
utanför statsbudgeten. Detta kommenteras i sjätte
stycket på s. 78. Man säger där att systemet skall, och
detta är ett väldigt viktigt påpekande, ligga utanför
statsbudgeten. Detta har nämligen inget med stats-
budgeten att göra. Skall vi få trovärdighet när det
gäller det offentliga pensionssystemet så måste dessa
pengar hållas skilda från Finansdepartementet och
statsbudgeten. Det har vi i Pensionsarbetsgruppen
varit väldigt noga med att poängtera. Det har faktiskt
rått total enighet på den punkten. Därför tror jag att
man litet noggrannare bör se på den aktuella passusen
i betänkandet. Jag skall aktualisera det i Genomföran-
degruppen.
Till slut en sak som det kanske är litet självsvål-
digt av mig att ta upp så här i slutet av debatten, men
jag kanske kan betraktas som litet grand opartisk.
När jag läste utskottsbetänkandet blev jag litet
förvånad över den osakliga ton som utskottsmajorite-
ten använder när man avstyrker framför allt motioner
från Folkpartiet och Moderaterna. Däremot slätar man
faktiskt över med silkesvante när det gäller att avstyr-
ka motioner från Vänsterpartiet - det f.d. kommunis-
tiska partiet. Jag tror att detta inte är något som vi
bara ser i riksdagen, utan detta är något som också
kan noteras utanför det här huset. Jag tror inte att det
är särskilt bra för trovärdigheten vad gäller vår poli-
tik. Jag tror att det är väldigt viktigt att behandla ock-
så förslag från oppositionen med den saklighet som
motioner kräver.
Vi skall komma ihåg att Folkpartiets och Modera-
ternas politik i princip ligger i mittfåran av det poli-
tiska fältet ute i Europa. Sättet att behandla motioner
kan eventuellt uppfattas som konstigt av personer som
kommer från andra länder men som behärskar svens-
ka - det gäller att få en bra översättning. Jag tror inte
att sådant här stärker Sveriges ställning på finans-
marknaden.
Jag säger inte detta för att såra. I stället tycker jag
att det är en upplysning som majoritetsledaren i fi-
nansutskottet skall ha att tänka på. Även vi kan bli
sårade. Jag måste säga att jag, t.ex. när jag arbetade i
Pensionsarbetsgruppen, alltid vinnlade mig om att
säga saker på ett sådant sätt att jag inte i onödan
trampade andra på tårna.