Herr talman! Vi har kunnat höra många vackra ord
om jämställdhet här i dag. Vi har också hört många
önskemål om förändringar, som det inte är någon
konst att ställa sig bakom. Däremot är problemet
dess värre att regeringens politik i dag i många fall
går stick i stäv med dessa önskemål.
Om man sammantaget ser på olika sakområden ur
ett kvinnoperspektiv blir utvecklingen helt klar och
försämringarna tydliga.
Jag skall ta upp ett område som oftast inte kopplas
ihop med s.k. kvinnofrågor men som ändå har
otroligt stor betydelse för kvinnors livsvillkor. Det
är bostadspolitiken. Jag måste säga, herr talman,
att jag är mycket besviken över att det hos de
borgerliga regeringspartierna inte finns någon vilja
att diskutera bostadspolitik under allmänpolitiska
debatten. Så var det också förra året, och det är
väldigt tråkigt.
Om man ser till hur den borgerliga regeringen har
handskats med bostadsfrågorna är det kanske inte
så konstigt. Den borgerliga idealsituationen på
bostadspolitikens område är uppenbarligen att det
inte skall finnas någon politik alls.
Det betyder att bostaden skall bli en handelsvara
vilken som helst, där marknaden skall avgöra var,
när och hur man skall bygga och för vem man skall
bygga. Bostadsmarknaden blir ett effektivt
instrument för klasskiktning och ökade orättvisor.
Och det är kvinnorna som blir förlorarna. De har
lägre lön och får därmed nöja sig med vad andra har
ratat, om de inte har en man som kan försörja dem.
Kvinnorna har större ansvar för hem och familj.
Därmed vistas de mer i bostaden. Det är också
kvinnorna som till största delen ansvarar för
hemmets skötsel och som får ta de nackdelar som
dåligt planerade bostäder ger. Man kan gott säga att
kvinnor bor mer än män.
Om det är något område som lämpar sig riktigt illa
för renodlade marknadslösningar så är det
bostadspolitiken. Lämnar vi marknadskrafterna
fria, lämnar vi också kvinnorna i sticket. Den
sociala bostadspolitik som vi under
socialdemokratisk ledning har bedrivit i Sverige har
varit framgångsrik. Därför är det upprörande att de
borgerliga partierna nu är beredda att rasera allt
detta.
Det gäller inte bara bostadens utformning utan hela
samhällsplaneringen. I en rad beslut sedan
regeringsskiftet har kommunerna avhänts
möjligheterna till en god planering. Spekulation
och exploatering leder till meningslös
resursförstöring. Det har väl inte minst de senare
årens fastighetsaffärer visat.
Drömmen om den fungerande marknaden är helt
orealistisk. För köttfärs eller för slalompjäxor kan
väl marknadsmekanismerna fungera. Men
bostadsvalet styrs ju av så mycket annat, såsom
närheten till skola, allmänna
kommunikationsmedel och sociala nätverk.
Den enskilde konsumenten kan inte göra mycket åt
trafikplanering, val av byggnadsmaterial eller hur
ett kök är planerat. Huset står där det står och den
yttre miljön ser ut som den gör. Har man tur så
stämmer det med ens önskemål. Som
bostadskonsumenter är vi hänvisade till andras
beslut om vad vi har att välja emellan.
Det är viktigt att bostaden är välplanerad och att
bostadsområdet är trevligt. Med en avreglering
riskerar vi att snabbt tappa det vi har vunnit genom
byggforskning, ökade kunskaper om
samhällsplanering och om hur en bostad praktiskt
och rationellt skall utformas.
Att släppa loss oplanerat och avreglerat byggande
skulle inte öka bostadskonsumenternas makt. Det
skulle bara ge oss sämre bostäder att välja på.
Varför kan vi inte lära av våra grannländer? I Norge
kunde man efter att ha tagit bort byggreglerna
konstatera att bostäderna blivit så dåliga att det
efter tio år var nödvändigt med nya regler.
Det är viktigt att vi får klart för oss konsekvenserna
av alla de beslut som fattats inom bostadspolitiken
sedan regeringsskiftet. De är fattade av ideologiska
skäl på det här området liksom på andra
välfärdsområden.
Hur har systemförändringarna påverkat kvinnors
och barns situation? Kommer t.ex. lågavlönade
ensamstående kvinnor med barn att få välja ett
dåligt boende, inte därför att de vill ha det, utan
därför att deras ekonomiska förutsättningar inte
ger utrymme för något annat?
Hur kommer framtidens samhälle att se ut när
kommunerna inte har de rätta instrumenten för
samhällsplanering? Detta måste vi få klarhet i
innan ännu fler olyckliga beslut fattas. Den
kontrollstation som regeringspartierna enades om
för att över huvud taget kunna komma överens i
bostadspolitiken behöver införas omgående.