plik
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 3, 6 och 8. Miljöpartiet ställer sig
naturligtvis bakom även de andra reservationerna,
men för tids vinnande räcker det med dessa tre.
Jag tror inte alls att vi lever i olika världar, Len-
nart Daléus. Vi lever i precis samma värld. Den är
lika ekologiskt ohållbar för Miljöpartiet som för Cen-
tern. Men vi kanske drar olika slutsatser om vad som
behöver göras, och vad som kan göras. Jag grundar
min analys på dels det som skedde under denna peri-
od, dels kvaliteten på produkterna som kom fram.
Kretsloppspropositionen innebar mycket besvär, som
Maggi Mikaelsson sade. Den innebar egentligen att
insamlandet av många av de produkter som kan åter-
vinnas avstannade. Nu har det börjat komma i gång
igen.
Jag hälsar med stor tillfredsställelse det förslag
angående kadmium-nickel-batterierna som Ingemar
Josefsson lagt fram. Enligt Miljöpartiets uppfattning
är det inte vem som samlar in saker som är det vikti-
gaste.
I den genomgång som Naturskyddsföreningen
gjorde av den borgerliga regeringens miljöpolitik
illustreras den med fyra män i en betongblandare. Jag
är övertygad om att Naturskyddsföreningen var totalt
objektiv när denna analys gjordes. I skriften kan man
läsa saker som jag inte skulle ha varit direkt glad över
om jag hade varit centerpartist. Skriften är nämligen
ganska kritisk mot den borgerliga miljöpolitik som
fördes. Den var bra på att lansera begrepp, men det
var mycket litet som konkret hände i verkligheten.
Det hände ingenting på kemikaliesidan.
Man såg till att försämra möjligheterna, och tog
bort skatten på fossila bränslen för industrin. Detta
innebar att man fick många industrier att gå tillbaka
till att börja använda kol igen, i stället för att vara
anslutna till fjärrvärmenätet. Man såg till att minska
utgifterna för handelsgödsel och bekämpningsmedel
för bönderna. Jag vill konsekvent påstå att det var en
politik som i bästa fall stod stilla.