Fru talman! Hur har det gått 1995? När man gör
en utvärdering och en analys av ett år som ligger
bakom en är det meningen att man utifrån detta också
skall dra positiva slutsatser och att det skall ge erfa-
renheter inför framtiden.
En sak är ganska klar när det gäller vårt eget lands
miljöpolitik, nämligen att den har fått en mer interna-
tionell prägel, framför allt utifrån det EU-samarbete
som har tagit form under det gångna året. Det råder
inget tvivel om att EU-samarbetet har utomordentligt
stor betydelse för svensk miljöpolitik. Vi vet att vi
inte kan lösa de övergripande miljöproblemen på
nationell nivå, utan det krävs ett internationellt sam-
arbete. Då är det också naturligt att vi i vårt närområ-
de, i vårt eget Europa, ser till att vi får detta positiva
samarbete. Här ligger de stora möjligheterna, här
ligger de goda möjligheterna att skapa en bättre miljö
också i vårt eget land.
Det är när vi diskuterar miljöfrågor också viktigt
att diskussionen förs utifrån en optimistisk syn. Vi
skall inte angripa miljöfrågorna utifrån pessimism,
utan vi har anledning att diskutera, lägga fram förslag
och analysera de här frågorna utifrån en optimism,
utifrån att vi skall kunna klara av att se till att de pro-
blem vi har minimeras och att också framtiden blir
sådan att vi och våra efterkommande kan leva i en
god miljö.
Det här hänger också samman med den människo-
syn man har. Vi moderater ser det som väldigt viktigt
att man i det här sammanhanget utgår från en männi-
skosyn som markerar den enskilda människans an-
svar. Vi har ju erfarenheter från vår egen historia av
att kollektiva styrinstrument i mycket stor omfattning
är oerhört destruktiva för miljön - de är i princip
miljöskadliga, miljöfarliga. Detta har visat sig i de
gamla statskapitalistiska staterna.
Om vi skall klara våra miljöproblem framöver och
också kunna skapa förutsättningar för en god miljö
måste vi i stället utgå från den enskilde, från det indi-
viduella ansvaret. Människan är skapelsens krona, och
i detta ligger också att människan har förnuft och att
hon har möjligheter och ansvar att ta sig an problem
och ta till sig förutsättningar och möjligheter. På det
sättet skall vi också, menar vi, gå in och angripa,
analysera och delta i de här viktiga frågorna.
Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1 och 9. Vi har fler reservationer, men jag
yrkar inte bifall till alla. Det innebär, som vi brukar
säga, inte någon gradering av innehållet i reservatio-
nerna, utan det hänger samman med att vi vill spara
tid åt kammaren.
En sak är säker när det gäller det hittillsvarande
miljöarbetet, nämligen att vi inte har lyckats uppnå
våra uppsatta miljömål. Av de 150 miljömål som vi
på det ena eller andra sättet har ställt upp har vi upp-
nått enbart ett minimum. Detta kräver, menar vi från
moderat sida, att vi nu går in i en djupgående analys
av målen och våra föreställningar om hur vi skall
uppnå målen. Det här är en så angelägen analys att vi
vill ge regeringen detta till känna. Utskottet förutsätter
att regeringen ändå genomför detta. Det kan man i
och för sig förutsätta, men vi har den uppfattningen
att den här frågan har den digniteten att riksdagen
måste ta ett ansvar på den här punkten. Vi menar att
detta är nödvändigt, eftersom det här är fråga om
respekt för de politiska besluten och de politiska må-
len. Om vi bara skriftligen sätter upp mål som är fina
och vackra men inte uppnår målen, då förlorar vi
också respekten för det stora och viktiga miljöarbetet.
Därför måste vi gå in mer ingående och analysera mål
och metoder för att se hur vi bättre skall kunna uppnå
vad vi eftersträvar i det här sammanhanget.
En annan viktig fråga som vi tar upp är sjösäker-
heten. Vi har fått rapporter om katastrofer, stora ka-
tastrofer, när det gäller tonnaget som passerar i våra
vatten och på våra världshav. Vi har fått rapporter om
att det är dåligt ställt med en stor del av det interna-
tionella tonnaget. Vi har från moderat sida också i EU
- framför allt genom Ivar Virgin - tagit upp de här
frågorna och varit pådrivande. Om vi skall komma till
rätta med de här viktiga frågorna måste det ske på
internationell basis, och framför allt måste det ske
inom ramen för det europeiska samarbetet.
Utskottet hänvisar till en utredning, som regering-
en tillsatte i december 1994, i anledning av Estoniaka-
tastrofen. Det som skulle tas upp i utredningen var
inte i första hand miljöaspekter utan säkerhetsaspek-
ter, framför allt i anslutning till personbefordran. Vi
menar att det arbete som pågår i den utredningen inte
är tillräckligt. Jag skulle ändå vilja fråga miljöminis-
tern om man i den utredningen tar upp de övergripan-
de säkerhetsfrågorna ur miljösynpunkt. Det är nämli-
gen litet oklart i vilken omfattning de frågorna kom-
mer in i bilden. Vi tycker att det är så angeläget att vi
får en ökad säkerhet vid sjötransporter att Sverige i de
här frågorna måste vara pådrivande i det europeiska
samarbetet och i internationella forum.
En annan sak som vi tar upp tillsammans med
Folkpartiet och Miljöpartiet är frågan hur vi skall
använda miljöersättningarna i jordbruket. EU står där
för 50 % av finansieringen, och vi finansierar inom
ramen för anslag 50 %. Vi vet att dessa ersättningar
inte kommer att utnyttjas, bl.a. beroende på att det är
så krångligt att tillgodogöra sig det här miljöstödet.
Detta är till stort förfång för vår miljö i och med att vi
på det här sättet inte uppnår de mål som låg bakom
den gemensamma finansieringen, mål som är gemen-
samma med EU:s.
Vi säger därför i reservation nr 9 att regeringen nu
skall gå in och mycket aktivt pröva en utvidgning av
vallstödet, eftersom detta är en viktig del i det här
sammanhanget.
Det är viktigt just från miljösynpunkt - inom ra-
men för ett utvidgat vallstöd får vi då enklare system
när det gäller att uppnå miljömål, och samtidigt till-
godogör vi oss de ersättningar som finns framförhand-
lade i EU. Det är ett starkt önskemål från näringen.
Det är faktiskt också en fråga om konkurrensneutrali-
tet när det gäller svenskt jordbruk visavi jordbruk i
internationella sammanhang, men miljömålet är det
viktiga. Jag beklagar att vi i utskottet inte har kunnat
få majoritet för den här viktiga saken, som väldigt
många tidigare har pekat på.
Ytterligare en punkt är frågan om våtmarkerna. Vi
vet att våtmarkerna har stor betydelse när det gäller
reningsmöjligheter, och här har vi nu förutsättningar
att inom ramen för EU-stödet och inom ramen för en
aktiv inhemsk politik se till att vi kan anlägga och
återupprätta våtmarker. I en reservation säger vi från
moderat håll att om det är så att man anlägger våt-
marker på värdefull jordbruksmark - åkermark eller
annan mark - skall man få ersättning utifrån avkast-
ningsvärdet. I dag finns det gränser för ersättningen,
och det innebär att man på jordar som har högre av-
kastningsvärde helt enkelt inte har råd att anlägga
våtmarker. Så är förhållandet i Skåne t.ex. Utskottet
har fått uppvaktningar i den här frågan. Vi vet samti-
digt att det är just i de områdena som det är viktigast
ur miljösynpunkt att kunna anlägga våtmarker. Därför
säger vi att vi måste se över reglerna så att de blir
bättre anpassade till avkastningen. Vi vet hur det kan
gå till vad gäller de särskilda arealstöd som finns
inom ramen för EU-principerna när det gäller arealer-
sättningarna i jordbruket. Detta är en angelägen fråga.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om bil-
parken, där vi också har en reservation. Det är en
framtidsfråga. I Sverige håller vi på att halka efter
mycket betänkligt när det gäller förnyelsen av bilpar-
ken. Om vi tittar på några länder och jämför antalet
bilar som är över tio år gamla finner vi att i Sverige
44 % av bilparken är över tio år, i Tyskland 24 %, i
Storbritannien 27 %, i Japan 14 % och i USA 33 %.
Vi ligger alltså väldigt illa till om vi ser på den bilpark
vi har i Sverige och i övriga industriländer.
Detta är en miljöfråga. Införandet av katalysatorn
var en av de största miljöinsatser som har gjorts. Där
var vi moderater mycket starkt pådrivande. Om vi
under 1990-talet hade haft samma förnyelse av bil-
parken som under 1980-talet hade kväveoxidutsläppen
varit 35-40 % lägre än vad de är i dag.
Utskottet hänvisar till att det här är en skattefråga.
Vi menar att det inte bara är det. Det här är en så
viktig miljöfråga - inte minst miljöministern talar ofta
om trafiken och miljön - att regeringen nu måste titta
på hur vi aktivt skall kunna bidra till att förnya bilpar-
ken. Det gör man inte genom att lägga avgifter på
bilar. Det skulle innebära att färre personer hade råd
att köpa nya bilar. Men hur skall vi göra? Det är en
uppgift att lösa för regeringen, som har ansvaret för
att lägga fram förslag. Denna hemställan gör vi från
moderat håll.
Till sist vill jag ta upp växthuseffekten, som jag
tror att vi är överens om är den viktigaste globala
frågan. Här är jag bekymrad, fru talman, över de
signaler som ges, inte minst från visst regeringshåll.
Jörgen Andersson har gått ut och sagt att han mycket
väl kan tänka sig att förhandla med norrmännen - jag
vet inte om det pågår förhandlingar - om att vi skall
köpa fossilgasenergi från Norge i anslutning till att vi
avvecklar våra egna kärnkraftverk. Jag säger
"fossilgasenergi", för det är vad det handlar om.
Jag måste då fråga miljöministern: Har miljömi-
nistern samma uppfattning? Skulle vi genom för tidig
avveckling ersätta två kärnkraftverk med fossilgase-
nergi från Norge kan vi inte uppnå miljömålen. Då
kan inte miljöministern gå ut och säga: Nu skall vi
klämma åt bilismen så mycket hårdare. Om vi inte
tillvaratar vår kärnenergi utan måste köpa energi från
Norge, energi ur källor som är mycket, mycket värre
än bilismen när det gäller koldioxidutsläppen, måste
vi försöka kompensera oss på annat sätt. Det innebär,
fru talman, att barnfamiljerna och pensionärerna får
högre bilkostnader och därmed inte har råd att ha kvar
sina bilar.
Därför vill jag fråga miljöministern: Delar miljö-
ministern Jörgen Anderssons uppfattning när det
gäller det sätt på vilket vi skall ersätta kärnkraften -
att vi skall förhandla med Norge om att köpa fossilga-
senergi till det svenska folkhushållet? Det skulle vara
ett dubbelfel, fru talman. Vi skulle till höga kostnader
för folkhushållet avveckla en energikälla som från
miljösynpunkt är betydligt bättre än fossilgasenergin
från Norge.
Med detta, fru talman, ber jag att än en gång få
yrka bifall till reservationerna 1 och 9.