Fru talman! Miljöfrågorna har markant förändrats
under 1900-talet. Vi har gått från en ganska tydlig
naturomsorg i början av 1900-talet till en insikt under
60-talet om avigsidorna med industrisamhället och
utsläppen i vatten och luft. 70-talet kom i allt väsent-
ligt att domineras av oljekrisen och energidebatten.
80-talet var, som vi i efterhand kan konstatera,
mycket tydligt koncentrerat på luftföroreningar av alla
de slag: koldioxid, svaveldioxid, kväveoxider och
ozon. Uttunningen av ozonskiktet blev för många
människor ett begrepp.
Vi gick in i 90-talet med ambitionen att fullfölja
budskapet från Rio. FN:s andra stora miljökonferens i
Brasilien 1992, 20 år efter Stockholm, kom att bli ett
avstamp för mycket av det nya internationella miljö-
arbetet, vilket skulle förmå oss att förverkliga bl.a.
innehållet i Brundtlandrapporten några år tidigare och
själva konferensens innehåll - utveckling och miljö.
Det gällde insikten om att det inte går att hantera de
stora miljöfrågorna om vi inte samtidigt löser de fatti-
ga människornas fattigdomsproblem samt, omvänt,
om att vi inte kan lösa fattigdomen i världen om vi
inte samtidigt klarar av att hantera de stora miljöfrå-
gorna.
Fru talman! Detta ledde till att arbetet i Sverige
kom att bedrivas med mycket av detta som en tydlig
utgångspunkt. Man kan väl säga att detta kanalisera-
des i två viktiga begrepp: dels Agenda 21 eller, som
det mera kommit att betraktas, det lokala Agenda 21-
arbetet, dels kretsloppstänkandet och kretsloppsarbe-
tet.
Den skrivelse med utgångspunkt från vilken vi i
dag diskuterar, nämligen regeringens redovisning av
miljöarbetet under det gångna verksamhetsåret, redo-
visar i stort den nuvarande regeringens förvaltande av
de initiativ som togs under den tid då Centerpartiet i
den tidigare regeringen hade ansvaret för miljöfrågor-
na. Mot detta finns det naturligtvis inget att invända.
Det är utmärkt att kretsloppsarbetet fortsätter med den
inriktning som vi lade grunden för under den förra
regeringens arbete. Vidare är det naturligtvis bra att
Agenda 21-arbetet får en markerad ställning och att
det tydligt redovisas i skrivelsen.
Det finns dock skäl att peka på att nästa steg, den
fortsatta utvecklingen, kommer att kräva ännu mera.
Man kan glädjas över en del formuleringar i den re-
geringsförklaring som statsminister Göran Persson
häromdagen redovisade i denna kammare. Sverige
skall bli ett föregångsland, säger Göran Persson och
regeringen. De ekologiska kraven skall leda till nästa
stora språng i tillväxten. Det skall också vara ett ökat
kretsloppstänkande.
Vad vi framöver kommer att behöva är tydliga be-
sked om på vilket sätt detta skall förverkligas. Hur
skall man styra på det hållet? Hur skall man använda
ekonomiska styrmedel? Vilka resurser kan man för-
vänta att kommunerna kommer att behöva avsätta för
miljöarbetet i den riktning som statsministern angav?
Fru talman! Jag tror att det framöver blir angeläget
att arbeta på ett sådant sätt - kanske inte med den
snäva utgångspunkt som den här skrivelsen ändå
andas, nämligen att man arbetar med miljöarbetet som
en isolerad företeelse - att andra samhällssektorer
mycket tydligt tas in som påverkar miljösituationen
och användningen av naturresurser. Det gäller att
arbeta på ett tydligare sätt med transportfrågorna och
kommunikationerna. Vidare bör miljön i jordbruket
tas med på ett tydligare sätt. Energifrågorna måste
också hanteras i en redovisning från Miljödeparte-
mentet.
Det är alltså en mängd frågor som kan tyckas ligga
i randområdet i förhållande till det, som man tror,
egentliga miljöarbetet. En mängd sådana frågor måste
således lyftas in i arbetet och i redovisningen av hur
regeringen hanterar miljöfrågorna.
Men allra viktigast tror jag att det är att man tar
några nya begrepp och placerar dem på kartan samti-
digt som de får en färdriktning. Det viktigaste är väl
nu att se till att miljöns utveckling kopplas samman
med möjligheterna att den vägen skapa en hållbar
sysselsättning. Det gäller att utnyttja miljön som en
kraft i arbetet med att få människor i en långsiktigt
hållbar, om detta tillåts, sysselsättning. Ett nytt miljö-
tänkande är en möjlig motor, ett möjligt nav, i ett
sådant arbete.
Fru talman! Jag tror att man måste förvänta sig att
miljöarbetet och de frågorna vävs samman på ett helt
annat sätt än tidigare i regeringens arbete och i det
politiska arbetet över huvud taget. Till detta hör
kopplingen generellt mellan ekonomi och ekologi. Vi
måste få ett tydligare redovisat samband när det gäller
det arbetet. Vi måste få reda på vad miljöministern
tänker i ett antal miljöfrågor som har varit, och som
kommer att vara, aktuella. Men vi måste också få reda
på vad finansministern och skatteministern tycker.
Hur fungerar de här sambanden och hur tänker rege-
ringen utnyttja dem?
Som exempel på ekologi och ekonomi kan insik-
ten nämnas att ekonomin tidigare fått en restriktion
genom miljötänkandet. Miljön skulle alltså vara en
hämsko för den ekonomiska utvecklingen, men vi har
ju lärt oss att det är precis tvärtom. En långsiktigt
hållbar ekonomisk utveckling kräver faktiskt också en
stabil miljö och en riktig hantering av naturresurserna.
Vi kan se hur den ekonomiska utvecklingen för delar
av insjöfisket eller hur den ekonomiska utvecklingen
för delar av skogsbruket i stora delar av Europa, för
att ta några exempel - det kan också gälla den eko-
nomiska utvecklingen kring Tjernobyl - har begrän-
sats på grund av en negativ miljöutveckling. Det gäl-
ler, menar jag, att vända på detta och se till att det blir
ett positivt samband mellan å ena sidan ekologin och
det riktiga miljötänkandet och å andra sidan ekono-
min.
Fru talman! Vid sidan av kopplingen mellan sys-
selsättningen och arbetslösheten och miljön och
kopplingen mellan ekonomi och ekologi finns en
tredje punkt, som kanske är den viktigaste, och det
handlar om att utnyttja människokraften, att utnyttja
engagemanget i miljöarbetet hos de många enskilda
människorna. Jag noterar att det i regeringens redo-
visning talas bl.a. om kommittéer som tillsätts för att
hantera t.ex. Agenda 21-arbetet. Jag tror, fru talman,
att det viktigaste är att använda människors engage-
mang i de frågorna, att stimulera det, att bejaka det,
att se till att människor får utlopp för miljöengage-
manget och naturligtvis att hjälpa till med en sådan
utveckling.
Jag hoppas, fru talman, att detta är sådant som
återkommer i kommande redovisningar från regering-
en över miljöarbetet under det gångna året.
Det finns, fru talman, en sak i den här redovis-
ningen som jag är litet förvånad över, nämligen att
kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågorna, som ju hör till
Miljödepartementets ansvarsområde, bara redovisas i
en bilaga, utan någon politisk bedömning, och detta
med hänvisning till att en del rapportering kring Os-
karshamn inte fanns inne vid tidpunkten för samman-
ställandet av materialet. Detta är, fru talman, möjligen
en förklaring, men det är ingen ursäkt. Det finns ett
material kring kärnsäkerhets- och strålskyddsfrågor
att bedöma, och jag menar att det är angeläget för den
allmänna debatten, för energidiskussionen och inte
minst för jordbruksutskottet, som ju framöver kom-
mer att få ansvaret också för de frågorna, att vi i god
tid får en politisk bedömning av hur de här sakfrågor-
na ligger till.
Nu saknas en sådan bedömning. Vi beklagar det
från Centerns sida, och vi menar att man bör tala om
för regeringen att det inte bör vara på det sättet. Re-
dovisningarna av de olika miljöfrågorna bör ha också
en politisk bedömning. Detta är, fru talman, anled-
ningen till vår reservation nr 12, till vilken jag härmed
yrkar bifall. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i jordbruksutskottets betänkande.