Herr talman! Ingemar Josefsson säger att vi inte
skall ha meningsskiljaktigheter när det gäller miljö-
politiken. Det är klart att jag också kan hålla med om
hans beskrivning av debatten mellan Lennart Daléus
och Gudrun Lindvall tidigare. Men ord är viktiga i
miljödebatten.
Jag vill ändå understryka att det finns ett ord som
förvånar mig och som nu alla tar i sin mun. Alla hyl-
lar det ordet och tycker att det är ett oerhört viktigt
medel i miljöpolitiken, och det är miljöavgifter. Jag
har ett minne av att vi före miljödebatten i början av
70-talet talade om detta. Då hånade alla Folkpartiet
och sade att det var det dummaste som de hade hört.
Hur skulle vi låta dem som hade betalt kunna betala
av på en skuld? Det kommer vi aldrig att acceptera,
sade man. Nu är miljöavgifter någonting som man har
tagit till sig och som vi alla tycker är ett bra medel att
använda i miljöpolitiken. Ibland kan ord och fraser
vara väldigt viktiga.
Men Ingemar Josefsson inledde med att tala om
miljön som fördelar ur konkurrenssynpunkt. Det är ett
väldigt intressant inlägg. Det väcker ändå tanken: Vad
är det egentligen för beslut som vi politiker har fattat
här i kammaren och som har gjort att företagen ser
miljöinsatser som konkurrensfördelar? Är det så att
det beror på våra beslut i kammaren? Är det inte sna-
rare så att det är konsumenternas krav på varor, ma-
terial och processer i enskilda företag och industrier
som gör att marknaden kräver miljövänliga produk-
ter? Detta är en mycket intressant diskussion. Det
gläder mig att Ingemar Jakobsson ser att detta är en
viktig del, att de insatser som konsumenter och mark-
naden tillsammans skall göra ger miljöpolitiska kon-
kurrensfördelar. Det visar också på det som jag tidiga-
re sade, att det är viktigt att man bestämmer sig för att
analysera var maktstrukturerna och makten ligger i
miljöpolitiken.