Herr talman! Jag tackar för svaren. För det första
är det aldrig snyggt att skyla över det som har
inträffat, och det är inte heller särskilt effektivt. Jag
tycker att de som satt vid rodret tvärtom borde
initiera en undersökning om vad det var som hände
och vad det kostade.
För det andra är det min absoluta uppfattning att
Nathalieplanen inte är tillräcklig, inte heller den
förstärkta upplagan av den. Trots Anne Wibbles
glädjekalkyler fortsätter statsskulden att
explodera, eller i varje fall att galoppera.
Sedan har jag en annan fråga: Vad har vi lärt av
bankkrisen? Bankstödet var ju alla tiders för
bankerna och kostade runt 60 miljarder -- oändliga
belopp.
Det var trevligt, och nu har bankerna kommit i
gång. Borde inte detta stöd ha villkorats? Borde
inte bankstödet ha kunnat ge någonting tillbaka till
dem som betalat det, till alla medborgarna? Skulle
vi inte kunnat ha vanlig ''profit sharing'' -- ni som
här inne gärna talar om företagsamhet -- de som tar
riskerna får också vara med och ta vinsterna? I det
här fallet tog skattebetalarna alla riskerna, men de
fick inte vara med på vinsterna när dessa kom.
Tycker inte finansministern, så här i efterhand, att
det hade varit ganska bra att villkora bankstödet
bättre än man gjorde? För fru finansministern är väl
ändå inte lika ofelbar som världens bästa Persson?