Herr talman! Den borgerliga regeringen har velat
framstå som den politiska kraft som kan flytta fram
positionerna för ett svenskt utbildningssystem på
alla nivåer.
Det ena efter det andra beslutet här i riksdagen har
visat att regeringen helt har missuppfattat vad som
krävs för att få utbildning och forskning att fungera
i praktiken -- i hela landet och i olika regioner. Det
räcker inte med papper och miniräknare på ett
skrivbord på Utbildningsdepartementet och i
statsrådsberedningen för att lösa problemen.
Det fordras också kännedom om verkligheten
utanför maktens boningar. Vilka
utbildningsinsatser behöver olika regioner? Hur
kan vi ta till vara den resurs som människorna
utanför de stora universitetsorterna utgör? Kan
näringslivet få tillgång till den kvalificerade
arbetskraft man har behov av? Hur skall resurserna
fördelas? Det är exempel på frågor som måste
ställas och som också måste besvaras.
Jag trodde att vi redan tidigare hade klarat av den
debatten. Jag trodde att de mindre och medelstora
högskolorna hade fått en fast förankring i
utbildnings- och forskningsvärlden. Men i och med
den här propositionen har bakslaget kommit,
tycker jag.
Det förslag som nu ligger får förödande
konsekvenser, inte bara för utbildningen vid de
regionala högskolorna. Det är ett faktum att
högskolorna kommit att få allt större betydelse för
hela utvecklingen i den region där de är
lokaliserade. Detta gör inte högskolorna som
sådana till enbart regionala. I själva verket är deras
karaktär av nationella högskolor med omfattande
internationella nätverk en förutsättning för att de
skall få en regional betydelse. Många av de mindre
och medelstora högskolorna har utvecklat
uppmärksammade utbildningsprogram med
utpräglad riksrekrytering.
Den forskning som sker i anslutning till dessa
program sker i nätverk med både svenska
universitet och högskolor och forskargrupper runt
om i världen. Det är självklart att all forskning,
oavsett om den sker vid universitet eller högskolor
måste vila på och ingå i internationella nätverk. Det
är helt orealistiskt att tänka sig att bygga upp en
forskning som tar sikte på enbart lokala eller
regionala problem och som dessutom skall
genomföras med enbart lokala resurser.
Det blir nog endast en regeringens önskedröm att
näringslivet skall skjuta till de belopp som behövs
för att få en livaktig forskningsmiljö vid alla
regionala högskolor. En högskola kommer på detta
sätt att bli beroende av näringslivets styrka för sin
fortsatta existens. Dessa krav ställer man inte upp
när forskningsresurser tilldelas universitet och
fackhögskolor. Om moderaterna får fortsätta i
regeringsställning kommer det alltså att bli ett A-
och ett B-lag inom högre utbildning och forskning.
Det förvånar mig, precis som tidigare talare i
debatten, att centerns representanter i utskottet
kan avvika från sin tidigare ideologiska inställning
till de regionala högskolorna. Det förvånar mig att
man inte inser att de regionala högskolorna
kommer i ett sämre läge än universiteten och
fackhögskolorna på grund av medelstilldelningens
konstruktion.
Vi bygger nu upp en byråkrati där en stiftelse skall
fördela forskningsanslag. Stiftelsen skall också ge
klartecken till de forskningsområden som
högskolan skall få ägna sin kraft åt. Jag är mycket
tvivlande till att högskolorna får sina nya
forskningsresurser i så god tid att de på ett rationellt
sätt kan utnyttja dem i sin verksamhet. Vi har
mycket dåliga erfarenheter från hanteringen av de
medel som riksdagen förra året anvisade för
nätverksbyggande mellan olika högskolor. Att få
vänta ett helt år på medel uppmuntrar inte precis
till intensiv planering fortsättningsvis.
Jag vill här påpeka och ställa kravet att
medelsfördelningen från stiftelserna skall ske
snabbare än tidigare när det gäller pengar till
nätverksforskningen. Det blir annars alldeles
omöjligt för en regional högskola att göra en
långsiktig planering för utbildning och forskning.
Om inte detta fungerar riskeras att forskare och
forskargrupper precis som studenter intar en
avvaktande hållning till våra högskolor.
En som jag hoppas alltför ful tanke dyker med
jämna mellanrum upp i mitt huvud: Menar
regeringen kanske att de regionala högskolorna
skall självdö? Jag hoppas att mina mörkertankar är
felgrundade.
Det kanske är så att endast en socialdemokratisk
regering kan fördela statens knappa kaka rätt även
på detta område.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de
socialdemokratiska reservationer som det tidigare i
debatten yrkats bifall till.