Fru talman! Det vore naturligtvis intressant att
diskutera en hel del av det näringsministern har tagit
upp, inte minst det här med det nya och gamla. Jag
tänkte genast på vattenkraften. Den är ju inte så där
väldigt tvärny, om man säger så. Men jag skall ta upp
ett par saker som jag har tid att ta upp.
För det första är min huvudsakliga fråga till nä-
ringsministern: Vad kommer det här att kosta, och
vem skall betala?
För det andra beskyllde näringsministern i vanlig
ordning oss i Folkpartiet för att vilja vänta och se och
ingenting göra. Ja, vi vill vänta och se till dess att
alternativen kommer fram. Men vi vill hjälpa till att ta
fram de alternativen, såsom näringsministern nog vet.
Vi stöder den del av omställningsprogrammet som
handlar om forskning och utveckling.
Sedan sade näringsministern att skogsindustrin
och den elintensiva industrin skall skonas från de
ökade elkostnaderna. Detta har näringsministern upp-
repat ett antal gånger. Det egendomliga är bara att den
elintensiva industrin tydligen inte vill tro på detta.
Näringsministern påpekade att investeringarna
ökade fram till 1996 - javisst. Men energiöverens-
kommelsen träffades inte förrän då, och då vände
kurvan. Nu minskar den elintensiva industrins inves-
teringar som ett resultat av energiöverenskommelsen.
Den politiska processen har beskrivits här av upp-
repade talare. Näringsministern var inne på att den nu
hade kommit till en punkt där den äntligen hade gett
resultat. Men den politiska processen har ju faktiskt
medverkat till att uppskjuta sådana här felaktiga be-
slut ända till i dag. Jag vill bara påminna om det
"oåterkalleliga" beslutet 1988 att ställa av en reaktor
1995 och en 1997, eller när det nu var. Detta stoppa-
des av den politiska processen i överläggningarna
1991.
Slutligen skulle jag, eftersom näringsministern
inte kommer att delta i eftermiddag, vilja ha en dekla-
ration kring fossilgasen, en fråga där nu socialdemo-
kraterna synes vara helt ensamma.