Fru talman! I det här anförandet tänker jag tala om
förebyggande hälsovård.
Att satsa på förebyggande åtgärder inom ett flertal
områden är viktigt för att i första hand minska de
skador och den ohälsa som drabbar många människor
i vårt samhälle, och som många gånger medför ett
stort lidande för de drabbade och deras närstående.
Det är också viktigt av ekonomiska skäl att förebygga
ohälsa och olyckor. På sikt ger det betydande bespa-
ringar för samhället.
På många områden görs det också stora och vikti-
ga satsningar. Ett av dem är trafikområdet där det
satsas miljardbelopp för att minska trafikolyckorna.
Drömmen är en nollvision - ingen ska dö i trafiken.
Trafikdöden har minskat kraftigt från att ha varit uppe
i så höga tal som 1 500 dödade om året till i dag runt
500 dödade per år. Denna stora förändring har skett
just genom de stora insatserna. Det görs nu också
märkbart ökade satsningar på det förebyggande arbe-
tet inom alkoholområdet.
Men på det område där vi verkligen borde göra en
kraftfull insats, det område som är det största hotet
mot folkhälsan, där gör vi anmärkningsvärt små eko-
nomiska satsningar och otillräckliga förändringar i
lagstiftningen. Jag tänker då på tobaksområdet, på
tobaksbruket.
Med tanke på att tobaken faktiskt dödar fler
svenskar än vad alkohol, narkotika, trafikolyckor,
aids, mord, självmord, bränder och drunkning gör
tillsammans under ett år, så borde satsningen på det
här området vara märkbar och kraftfull.
Med tanke på den blygsamma ekonomiska sats-
ning som görs förstår jag uttalandet för ett par år
sedan från organisationen En Rökfri Generation att
riksdagens satsning på tobaksprevention är löjligt
liten och uttalandet inför julen att beslutsfattarnas
flathet i tobaksfrågan inte kan ursäktas.
Fru talman! Det är lätt att förstå den kritik som
framförs av de organisationer som strävsamt och med
små resurser under många år arbetat för att minska
det tobaksbruk som är ett allvarligt hot mot hälsan.
Regeringen har själv tidigare beskrivit tobaken på
följande sätt: "Tobak är den enskilt största hälsoris-
ken i västvärlden och ett av de allvarligaste häl-
soproblemen som ökar globalt. Åtgärder mot rökning
har visat sig vara kostnadseffektivt på flera olika sätt
."
Trots regeringens uttalande satsar regeringen på
tobaksprevention bara ett par ynka promille av vad
staten tar in i tobaksskatt. Det är märkligt.
Med tanke på att ca 8 000 svenskar varje år dör av
rökning borde satsningen på att förebygga och mins-
ka rökningen märkbart förbättras. De organisationer
som i dag arbetar med tobaksfrågan måste, som jag
ser det, få betydligt förbättrade resurser för att kunna
bidra med att få ungdomar att avstå från att börja röka
och för att hjälpa nikotinslavarna att sluta röka. De
har en vilja och kunskaper som bör tas till vara på ett
bättre sätt än i dag.
Jag har ibland ställt mig frågan vad det är som gör
att satsningen på det här viktiga området är så liten.
Ibland har jag tänkt den hemska tanken att det som
ligger bakom uteblivna kraftfulla satsningar är att
inkomsterna från tobaken väger tyngre än viljan att
minska rökningen. Men så kan det väl ändå inte vara.
I Sverige tycker vi att vi är bäst i världen när det
gäller att inte röka. Så är det tyvärr inte. I Singapore
är man betydligt bättre. Där har man genom kam-
panjer och skapande av rökfria miljöer fått ned rö-
kandet så att bara 15 % av befolkningen i dag röker.
Eftersom tobaken är den största enskilda hälsoris-
ken bör vi i riksdagen arbeta med en nollvision som
mål när det gäller tobaksanvändningen. Jag vill därför
bl.a. se att en procentuell andel av tobaksskatten av-
sätts till förebyggande åtgärder, att tobaksvaror en-
dast ska få säljas av dem som innehar särskilt tillstånd
och att vi får rökfria restauranger. Det är svårt att
förstå motståndet från restaurangägarna. Rökarna
utsätter ju deras personal för uppenbara hälsorisker
och hela 80 % av befolkningen är rökfria. Är det
inkomsten från cigarettförsäljningen som väger tyng-
re än folkhälsan och trivseln för de 80 % av gästerna
som inte röker?
Jag hoppas att riksdagen inom en snar tid vill och
vågar skärpa tobakslagstiftningen och ge de resurser
som behövs för ett kraftfullt tobakspreventivt arbete.