Herr talman! Vi har, som vi alla vet, en mycket
bekymmersam arbetslöshetssituation, med en för
svenska förhållanden unik hög arbetslöshet.
Arbetslösheten är dock inte jämnt fördelad. Vissa
grupper är väsentligt hårdare drabbade än andra. Hit
hör utan tvekan de människor som har någon form av
handikapp. Bland dessa är arbetslösheten väsentligt
högre än genomsnittet.
I det betänkande vi nu diskuterar, är det framför
allt på två punkter som jag är mycket kritisk till ut-
skottsmajoritetens förslag. Det gäller dels neddrag-
ningarna för Samhall, dels sänkningen av taket för
lönebidragen.
Samhall driver en mycket bra verksamhet, som ger
meningsfulla arbeten åt många människor som annars
skulle stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Effektivisering av verksamheten sker kontinuerligt,
och trots den rådande arbetsmarknadssituationen ökar
antalet arbetstagare som går från anställning i Samhall
till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Man har
alltså lyckats med utslussningsarbetet. Detta är ett
mycket gott betyg åt Samhalls verksamhet.
Att nu minska anslagen till Samhall är inte sam-
hällsekonomiskt motiverat. Tvärtom är en sådan åt-
gärd kontraproduktiv. Självklart skall vi ha ett tryck
på Samhall att fortsätta rationalisera verksamheten
och öka produktiviteten. Det måste alla verksamheter
kontinuerligt utsättas för. Men det ekonomiska ut-
rymme som uppstår genom ökad produktivitet och
bättre effektivitet bör inte dras in till statskassan utan i
stället användas för att bereda fler människor jobb
inom Samhall. Det är en samhällsekonomiskt klok
politik.
Utskottsmajoriteten ställer sig också bakom, vilket
jag beklagar, regeringens förslag om att sänka taket
för bidrag till anställningar med lönebidrag från 90 %
till 80 %. Detta är mycket beklagligt. Detta kommer
att drabba många av de arbetstagare som har löne-
bidrag mycket hårt. Inom olika ideella organisationer,
inte minst inom handikapprörelsen, finns relativt
många anställda med lönebidrag. Det är inom ett brett
spektrum av föreningslivet, inte bara handikapprörel-
sen, utan också idrottsrörelsen, andra ideella organi-
sationer och politiska organisationer, osv. Dessa or-
ganisationer har oftast inte ekonomiska resurser att ta
på sig en ökad lönekostnad för sina anställda.
Resultatet kommer därför att bli - jag har redan
fått flera signaler om det - antingen sänkta löner eller,
vilket är troligare, att många kommer att avskedas och
ställas utan jobb i ganska stor omfattning. Dessa folk-
rörelser har nämligen inte råd att ta på sig en ökad
kostnad, även om dessa människor gör en mycket bra
arbetsinsats och sköter sina jobb utmärkt. Den ideella
sektorn är sådan, att det inte finns några ekonomiska
resurser att betala högre lönekostnader för. Det kom-
mer alltså att resultera i att människor med olika slag
av arbetshandikapp avskedas. Jag tycker att det är
både grymt och onödigt. Det finns inga samhällseko-
nomiska vinster med ett sådant förfaringssätt.
Herr talman! Det var jag som sade det jag nyss sa-
de, men det var inte mina ord. Jag har ordagrant an-
vänt mig av Elving Anderssons anförande från den 22
mars i år när arbetsmarknadsutskottets betänkande
AU12 debatterades. Jag vet inte om det är tillåtet,
men jag instämde då i varenda stavelse som Elving
Andersson sade, och jag gör det i dag också. Men det
märkliga är, att på tio veckor och två dagar har Cen-
terpartiet lyckats ändra uppfattning när det gäller
handikappades möjligheter till arbete.
Nu är tråkigt nog inte Elving Andersson här i
kammaren. Jag hade tänkt ställa en fråga till honom,
men eftersom han inte är här gör jag det till ett påstå-
ende: I sin iver att få komma in i kanslihusvärmen har
Centerpartiet offrat de handikappade.
Vänsterpartiet säljer inte ut de handikappade. Vi
vidhåller vår ståndpunkt när det gäller ersättningsni-
vån på lönebidragen och besparingarna inom Samhall.
Därför har vi också anvisat 500 000 miljoner kronor
mer än regeringen, och vi avvisar också bestämt för-
slaget om engångsvis besparing på Samhall. Annars är
man inte trovärdig.
Herr talman! Vi delar regeringens uppfattning när
det gäller att vidga kretsen för lönebidrag till att om-
fatta även äldre. Däremot är vi oerhört förvånade över
att regeringen inte skickar med pengar till Arbets-
marknadsverket. Vad är det man har valt att göra i
stället? Jo, regeringen lägger över ansvaret på den
enskilde arbetsförmedlaren att hålla auktion på handi-
kappad arbetskraft, eftersom regeringen anser att det
blir än mer angeläget att arbetsplaceringarna sker hos
företag som kan ta så stor del som möjligt av löne-
kostnaden. Tankarna går tillbaka till den tid då sock-
enstämman auktionerade bort den som inte kunde
göra rätt för sig till bonden eller storgodsägaren som
begärde lägst ersättning. I det här fallet handlar det
om företag som begär lägsta möjliga statsbidrag.
Herr talman! Det är kolossalt tråkigt att behöva
säga det, men jag är oerhört besviken på socialdemo-
kraterna som sviker den grupp, som tillsammans med
invandrarna, alltid står allra sist i arbetslöshetskön,
oavsett konjunkturläge.
Avslutningsvis har jag inga yrkanden, utan jag in-
stämmer självfallet i Hans Anderssons tidigare yrkan-
den.