Herr talman! Den regel som Johan Lönnroth tog
upp först är en väldigt bra regel. Vi har infört den
under denna mandatperiod. Den har icke funnits
tidigare under ett långt socialdemokratiskt
maktinnehav. Det är en regel som just säger att om
staten, riksdagen, bestämmer att kommunerna
skall göra något ytterligare eller annorlunda, skall
staten också skicka mer pengar. Om någon uppgift
tas bort, kan man minska beloppet. Regeln kallas
för finansieringsprincipen. Det var på ett tidigare
stadium mycket diskussion om detta i
kommunerna, eftersom man tyckte att det tidigare
systemet var orättvist. Nu har vi denna regel, och
den finns stadfäst i dagens betänkande.
Kommunförbundet är den organisation som skall ta
till vara kommunernas intressen på bästa sätt.
Riksdag och regering har litet annorlunda
bedömningar om de exakta effekterna av de olika
förslagen. Men i allt väsentligt är regeln om
finansieringsprincipen en mycket stor framgång för
säkerheten i den kommunala politiken. Den
innebär faktiskt en klar förbättring för
planeringsförutsättningarna.
Johan Lönnroth, som i och för sig är intressant att
diskutera med men som på väldigt många
grundläggande punkter skiljer sig från mig när det
gäller värderingarna, tycks utgå från att man bara
kan uppnå bättre resultat om man sätter till mera
resurser eller pengar.
Men det är faktiskt inte så, Johan Lönnroth, därför
att vad man får ut av en viss mängd insatta resurser
beror faktiskt på hur människorna använder dessa
resurser. Om människor är kreativa och hur ett
jobb är organiserat påverkar också kvaliteten och
den mängd service som blir resultatet. Det fungerar
på ungefär samma sätt som med två olika
fotbollslag. De har på ett ungefär lika mycket
resurser från början, samma antal spelare, samma
sorts skor och bollen har de gemensamt etc., men
ändå är det oftast något lag som vinner. Detta beror
ju på hur samarbetet fungerar och hur människors
kunskaper och förmåga används. Detta glömmer
Johan Lönnroth, men lyckligtvis är det väldigt
många andra som kommer ihåg det.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis få säga att det
gör mig ännu mer nervös, om Johan Lönnroths
politik skall ha någon sorts inflytande över en
politik som Göran Perssons parti eventuellt skulle
komma att genomföra. Det tror jag skulle förvärra
läget ytterligare just för dem som jag tror att Johan
Lönnroth ömmar för, nämligen de som inte har
några jobb men som vill ha jobb.